honochhennes

Fått höra flera gånger denna vecka från personer jag står nära att de inte vet vem jag är längre.

Det är lite skrämmande faktiskt. Har jag gått in i mig själv så pass mycket? Har jag försvunnit helt och hållet?

Jag vill inte tro det, främst för att det inte ska bli sanning. Om jag tror att det är så, ja då är det ju så.

Jag har en konstig känsla i min kropp. Något håller på att förändras. Människor utvecklas hela tiden. Den personen som man är idag, är man kanske inte om ett år. Det händer ju ständigt saker. Yttre påverkan som får oss att ändras inuti.

Jag tror att jag har lite svårt för att greppa verkligheten just nu. Helst vill jag strunta i allt. Killen jag träffade igår sa att han tjänat ihop så mycket pengar i Norge att han skulle kunna ta semester i ett år. Men att det bara stod still, han visste inte alls vad tusan han skulle göra.

Jag vet exakt. Om jag hade kunnat ta semester i ett år så skulle jag ta med mig någon människa som jag litar väldigt mycket på och som jag tror att jag skulle orka stå ut med en längre tid. Så skulle vi bara försvinna långt bort till en egen liten värld. Utan någon som helst kontakt med människor som existerar i den här världen.

Uppleva små och stora drömmar. Det där som just nu känns otroligt långt bort. Sånt du ser på film, som verkar så onåbart. Men faktiskt existerar, bara du har medel till att ta dig dit. 

Jag har en dröm om Australiens korallrev, San franciscos Golden gate i soluppgången, en stjärnklar natt på en het strand, vandra bland gamla byggnader i Grekland, ja listan kan göras lång. Det finns mindre självklara saker jag vill göra också. Som att åka till Afrikas skogar och få se en fritt levande silverrygg. Det har varit en dröm länge. Det går tillbaka till mellanstadiet när jag och en kompis målade en jättestor gorilla som sattes upp i skolans korridor. Sen dess har jag haft någon faschination till gorillor.

 

Okej, nu har det varit skönt att drömma sig bort ett tag. Men jag måste rycka tillbaka mig själv till verkligheten igen. Har ett allvarigt snack framför mig.. Som jag inte alls vet utgången på. Är så vidrigt nervös!!

Jag förstår inte riktigt. Jag är så himla orolig nu för tiden. Vad har hänt? Jag var inte alls såhär för ett tag sen.

Men nu sover jag knappt, känner mig ändå mer eller mindre pigg.

Jag får ångest över att vara i min lägenhet, samtidigt får jag ångest av att gå till jobbet också. Blir helt tokig på mig själv.

I natt kunde jag inte ens gå hem efter krogen. Så vandrade runt på stan ett tag. Började snacka med en kille. Han berättade om sitt deprimerande liv, vilket jag inte direkt blev mer pepp av. Han sa att om det inte varit för hans familj så hade han inte tvekat att ta livet av sig här och nu.. Usch! Så jag kände ju att jag ville försöka snacka in honom på rätt spår igen.

Inte för att jag kan vara någon räddare i nöden kanske. Men, men. Han gav mig i alla fall lite perspektiv och fick mig att tänka på vad tusan man vill ha ut av det här livet egentligen.

Efter det räddade två klippor mig från kylan. Så tacksam. Annars hade jag väl fortfarande varit ute och vandrat.

Vi hade riktigt jäkla terapi-snack till 7 på morgonen. Sen bäddade de ner mig i en säng.

Smet nyss ut därifrån och gick hemåt.

 

Life feels kinda crazy.

 

Idag har det varit en riktigt kaotisk dag. Mycket upp- och nedvända känslor.

Blir så besviken på människor som utger sig för att vara vänner, sen visar de något helt annat. Det är verkligen inte okej att springa runt och snacka skit och skvallra.

Senaste skvallret är tydligen att jag dejtar Rebecca. Där ser man, mer än vad jag visste om till och med! Visserligen är det inte alls så farligt. Det spelar inte så stor roll. Men det finns andra saker som sägs. Snälla människor, ta reda på fakta först.

Jag bara väntar på att få höra att jag skulle vara knarkare eller alkoholist. Bring it! För ni vet innerst inne att det inte är sant.

Idag är en sån dag som jag känner mig älskad och hatad på samma gång. Försvirrad känsla.

 

Mina helger brukar alltid vara helt uppbokade. Men just denna helg har jag inte en enda plan. Det känns jättekonstigt. Vill gå på BMB och dansa. Men det krävs ju visst sällskap. Varav vissa jobbar, är bortresta och sen ska väl resten på en fest jag inte ens är välkommen på.

Men jag hittar nog på något skulle jag tro! Om jag inte hade jobbat imorrn så hade det inte varit fel med en tripp hem till familjen ikväll. Men det får bli en annan helg.

 

Dags att ta tag i lite städning efter onsdagens festligheter! Hade verkligen en trevlig kväll med alla inblandade.

Hoppas på en trevlig fredag och att något dyker upp!

 

Några månader gammal bild. Men känner mig sådär idag. Lite mörkt emo. Haha.

 

Jag tror inte att jag riktigt insett förrän idag att det faktiskt är höst nu. Löven har börjat skifta färg och luften är sådär rå som den bara är på hösten.

Det slog mig som en käftsmäll. Jag hann inte fundera. Plötsligt så var den bara här. Jag vet inte vad jag känner inför den. Jag har aldrig riktigt varit en sån där människa som blir deppig på hösten. Tvärtom så tycker jag att det är ganska mysigt. Koftor, chai latte och promenader. Men det är något sorligt över hösten också. Det är som en kall känslostorm som sveper in. Och i år hann jag inte ta på mig den där varma koftan innan stormen slog till. Så jag står här frusen och funderar på om jag bara vill härda ut eller om jag vill fly.

 

Jag känner mig konstig.. Blötte ner kudden, för att två sekunder senare börja skratta för mig själv. Det är nog inte konstigt egentligen. Faktiskt. Det är bara jag som känner mig konstig.

 

Nu ska jag lyssna på Melissa Horn och fundera över livets stora frågor.

Eller nej, ska bara njuta av tanken på den varma famn jag fick vila i idag. För tro mig, min lägenhet är iskall.

 

 

Det borde vara föbjudet att ha söndagsångest på en torsdag. Det är fredag imorgon. Jag borde vara överlycklig. Men allt säger mig att det är en sån där hemsk ångestframkallande söndag idag.

 

Jag börjar söka avslut på allt. Nu vill jag bli fri. Känner mig som ett stort träd med djupa rötter, rötter jag vill fly ifrån. Jag vill inte vara ett träd och stå på samma plats i hundratals år. Vill inte bli en gammal rutten ek som djuren bygger bo i. Djur i all ära. De är fina. Men jag önskar bort mina rötter. Rötterna symboliserar gamla förhållanden jag haft. Tragiska, jobbiga, energikrävande förhållanden som fått mig att på något sätt fastna. Står helt still.

Fick nyss panik och ville bara slänga ut ett ex saker som hon fortfarande har i mitt förråd. Varför har sakerna stått där, fast det tog slut i maj? Det är som att det varit en trygghet på något vis. Samma sak med sängen. Jag har stått i skuld till henne för den. Häromdagen betalade jag av hela skulden. Vilket fick mig att bli fri. Förutom sakerna i källaren så har vi inget att säga varandra. Jag är en sån person som har så svårt att släppa och bara gå vidare.

Just nu vill jag inget hellre.

Nyligen dejtade jag en person i 4 månader. Hon gav mig verkligen så otroligt mycket. Jag mådde bra i hennes sällskap. Men kärleken fattades tillslut. Den fanns där från början. Men vissa människor är bara inte menade för varandra. När hon bad mig att dra åt helvete och att hon inte ville ha mer med mig att göra så blev det som en lättnad. Konstigt nog. Hon gjorde exakt det som jag önskat att jag kunde göra mot mina ex. Bara be dem försvinna.

Jag har i princip varit i förhållanden sen 2009. Jag har präglats på något sätt till att bli en person jag inte vill vara egentligen. Allt som hänt under de här åren. De personerna jag varit tillsammans har haft sån negativ inverkan på hur jag ser på mig själv. De har låtit mig komma undan med för mycket och verkligen gett mig en stämpel jag inte alls är bekväm med.

Jag behöver bryta mig loss. Ta mig bort från mina ex. Hitta vem Frida faktiskt är utan dem. Jag vet att jag är en stark människa inerst inne. Jag har bara gått vilse på vägen.

 

Jag vill ge mig själv en chans och personer jag träffar i framtiden.

Det finns faktiskt en person just nu som verkligen kan få mig att le. Men jag vet inte om hon själv vet om det.

Kanske läser hon detta. Ja då vet Du det nu.

 

Viktigast för mig just nu är i alla fall att rensa. Ordentligt! Ut med det gamla och in med det nya.

Jag vill inte se nått som påminner mig om mina ex! Jag är så mycket bättre än den jag varit med er!

 

Tack och hej.

Vart ska jag ens börja idag? Känner mig så himla loj i huvudet. Eller snarare loj i mitt uttryck. Jag har tusen

Tog en promenad hemåt nyss, vilket var otroligt deprimerande. Jag la märke till de allra gråaste detaljerna. Döda träd, ful graffiti, människor utan leenden, sönderrostade bilar. Försökte titta upp på himlen, men den bländade mig. Det fick några ensamma tårar att långsamt rinna ner längst mina kinder.

Kändes som att jag inte kunna vänta med att komma hem, för jag ville bara få sätta mig ner och formulera om mina tankar till ord. Men nu när jag väl sitter här så känns det som att min söndermålade canvas bara är helt tom. Det är bara en vit intetsägande yta.

Känner mig flippad och lugn på samma gång. Som att jag skulle vilja springa det fortaste jag kan, fast i slowmotion. Jag blir inte klok på mig själv.

Jag vet inte om det bara är tillfälligheter alltihop, om det är min pmds som gör sig påmind, antar att det är dags för de där hormonrubbningarna. Hurra...

 

Jag känner någon konstig frustration i kroppen. Som att jag väntar på att något ska ske. Men vet inte riktigt vad. Vilket gör det hela ännu mer frustrerande. Det är nästan så att jag vill förgifta mig själv med lite brunt å-vatten. Bara för att. Om jag nu ska ha en massa "bara-för-att"-känslor så kan jag väl lika gärna göra massa bara för att. För att det vore vidrigt, vilket egentligen ger det en innebörd och skapar ett obefintligt bara för att..

Svammel-maja är i farten märker jag. Men vad gör det.

 

Det är så himla mycket mer jag vill säga egentligen. Hjärnan går på högvarv, men kontakten mellan hjärna och fingrar verkar fått någon slags kortslutning. Får nog stoppa fingrarna i ett eluttag så kanske det återställs till det normala.

 

 

 

 

Vad obehagligt läskigt det är när man plötsligt hamnar i ett känslomässigt sinnestillstånd som man inte varit i på jättelänge.

Märkligt att jag hade en ny kommentar här på bloggen också som fick mig att gå tillbaka i tiden. Just idag hade en person kommenterat ett inlägg jag skrev för ett och ett halvt år sen. Varför just nu?

Vissa dagar är det dock skönt att känna alla de där känslorna igen.

På sistone har jag känt mig så död känslomässigt. Som att jag knappt existerar. Det måste nästan vara värre än att känna olycka, att inte känna någonting alls. Jag kastar hellre porslin rakt in i väggen, än bara stirrar på den vita ytan.

 

Jag vill göra något galet. Något helt otippat.

Har bara inte kommit på vad än.

Jag vet inte riktigt vad det är, men jag är helt galet rastlös. Känner som en jättefrustration i hela kroppen. Kan inte sätta fingret på vad det är riktigt. Något känns bara så himla jobbigt.

Varför ska det vara såhär för? Jag orkar faktiskt inte med det. Mitt allmäntillstånd skulle jag säga är bra, i alla fall på insidan. Men gräver man lite djupare, går in i min hjärna med förstoringsglas, ja då skulle man kanske kunna se saker. Och vem vill se saker? Ja inte jag i alla fall.

Läste lite gamla blogginlägg förut från 2010. När jag hade en ordentlig skrivarperiod. Då inspirationen flödade. Hittade den här texten och kände att det passar lite in på känslan jag har nu.

 

"Så länge mina ord vilar kan jag inte vakna upp och ta nästa steg, varken framåt eller bakåt. Jag vill dansa. En bestämd tango, en hjärtskärande balett, en glad lindy hop. Vad som helst. Bara något händer. Gillar inte att bara sitta här och apatiskt gunga fram och tillbaka."

 

Det känns som att jag har en slags gnagande känsla av saknad i mitt bröst. Men jag vet inte efter vad eller vem..  Som att något fattas bara. Och jag blir galen.

 

Oj vilka galna dagar det har varit! Festat allt för mycket denna vecka. Men samtidigt så har jag haft det så jäkla kul, så känslan i kroppen idag är nästan värd det ändå!

 

I onsdags gick jag hem till Erika och umgicks med henne och Joni. Drack lite varm och kall och hade en trevlig liten förfest. Drog sen ner på Pitchers, där vi träffade skönaste snubben. Vi spelade dart och var väl högljudast på hela stället. Inte så svårt dock när det var typ 10 andra människor där bara. Drog hem till Erika efteråt och dansade till 90-talslåtar och röjjde tills klockan blev allt för mycket.

I fredags åkte jag hem till Sandra på förfest där även Chokko och några andra var. Hade riktigt trevligt. Drog sedan ner på Pitchers först och efter ett tag blev det Bill och Bob. Träffade massa trevligt folk och hade det bara riktigt jävla chill. Blev en galen taxifärd efter att krogen stängt. Drog hem till Erika och myste lite med hennes gos-katter och käkade köttbullsbaguette. Haha. 

Igår körde jag en riktig toppning av veckan! Var många om och men och hit och dit. Tillslut följde jag med Rebecca till Skallberget för fest hos någon Mohammed. Var en jäkla blandning av folk där. Och tydligen var det hans 36 års fest. Så det var värsta matbjudningen med efterrätt och grejer. Träffade en skön brud från ICA lagret också som jag bytte nummer med. Jag har börjat bli så himla spontan, och jag bara kände att vad tusan man ska ta vara på alla kontakter man kan! Alltid kul att lära känna nytt folk.

Jag, Rebecca och Sofia drog sedan ner till Blue moon bar. Köpte allt för mycket i baren, skakade röv i Afrika och bara hade det så jäkla kul. Träffade en hel del folk jag kände också. Plus att de spelade schlager i schlagerbaren för en gångs skull! Fattar inte varför de inte gör det oftare. För när Eloise började spelas blev folk som galna.

Och alla vet redan vad jag gjorde efter krogen, eller vem jag ville göra rättare sagt. Nej, fy. Blev lite för mycket där.

Blev en promenad hem till Rebecca sen där jag tokdäckade nästan på en gång.

 

Så min galna vecka i stora drag. Idag har jag inte mått bra. Självförvållat. Men som sagt, nästan värt det!

 

Har egentligen hundra känslor och tankar som jag vill skriva ner. Men jag låter bli. Mest av respekt till mig själv. För jag orkar inte vara så öppen, inte just nu i alla fall. Alla behöver ju inte veta allt om vad som händer i min hjärna just nu. Det är mest bara surr och snurr ändå. Så skulle nog inte skriva något vettigt ändå. 

 

Så, enjoy min partyvecka så länge.

Kanske blir lite djupare inlägg nästa gång.

 

 

Ligger i sängen och funderar. Det har hänt en massa de senaste veckorna. Det har varit berg- och dalbana. Fartfyllda färder och stora gupp i vägen.

Övergripande så har jag mått så himla bra. Jag har varit glad. Träffat nya människor. Umgåts med gamla vänner. Fått flera dagar med min fina familj. Jag har hunnit åkt en himla massa mil, sett ut över en belyst stad mitt i natten, sprungit genom en skog med kyla som bitit i mina kinder, beundrat den vackra stjärnhimlen. Jag har haft olika parfymdofter som befunnit sig i min säng och spridit tankar och känslor. Inte sovit ensam på en vecka.

Det snurrar i mitt huvud och helst av allt önskar jag att det var sommar just nu. Vill berusa mig och dansa fram över en sommaräng och bara njuta av alla dofter som slår emot mig. Vill höra skratt och se liv och rörelse.

Nu vill jag ha några toppendagar innan jag börjar jobba igen. Visserligen önskar jag såklart att jag kunde jobba nu, men när det inte går så tänker jag njuta av sjukskrivningen.

Tänker rocka den här helgen och bara njuta av livet. Tänka att det som sker det sker.

Jag har så många fina människor i mitt liv.

Min hjärna den får snurra på, för vad som än händer. så vet jag ju att i slutänden så är det ändå jag som kontrollerar spakarna till denna karusell.

 

Den här sommaren har varit en av de bästa på länge. Även fast vädret svikit och jag har jobbat en massa, så har jag hunnit med så mycket och varit så otroligt glad!

 

Det kändes som att sommaren började redan i slutet på maj, när jag och mina vänner åkte till Eskilstuna och gick på spring pride! Det var sjukt kul. Satt och drack i en park med massa sköna människor, gick paraden och svettades järnet. För att tillsist gå på krogen och dansa flera timmar. Hade ett av mitt livs bästa ögonblick där också. När Betty skriker till mig på dansgolvet; Vi vann! Vi vann! VI VANN!!

Vi fick reda på då att Loreen vunnit ESC. Dj'sen satte igång Euphoria och alla peppade loss och var galna! Helt underbart.

 

 

 

 

Första juni så träffade jag Hudik för första gången. Var så nervös att det kändes som att jag skulle spy. Men hon var så fin när hon kom och mötte mig. Minns fortfarande att hon hade ett par svarta tajta jeans och en rutig skjorta med avklippta ärmar. Hade en otroligt mysig och bra helg. Vi tog en roadtrip till Sundsvall, där jag överraskade Maaret totalt! Kommer aldrig glömma hennes min när jag stod där utanför dörren! Haha.

 

 

Första veckan i juni så var det student i Västerås. Jag och Chokko drack öl och cider på stan bland alla människor och kollade på alla stundetflak som åkte förbi. Sen lagade jag middag hemma hos henne. För att sedan dra ner på stan och träffa en saknad Emma. Den helgen var sjuk och det enda jag kan tänka på är "I en rosa helikopter". Internskämt, och ni som är inblandade, vet vad jag menar!

 

 

 

 

Helgen efter var det dags för min fina syster att ta studenten. Mamma fällde nog allt några tårar. Vi gick ut och åt mysig middag tillsammans. Och dagen efter var det dags för själva studentmiddagen. Jag drack massa bål som vanligt. Kunde ju inte vara sämre än på Lindas stundet liksom. Hade en jättetrevlig dag och kväll. Förfriskade mig allt för mycket. Dansade i husbilen. Somnade nästan på min hund. Däckade en stund och fattade ingenting. Men det var en fin dag!

 

 

 

 

Midsommar blev en dag att minnas! Både på gott och ont.

Tyvärr så gick min morfar bort då. Stod inne på en camping toalett när jag fick samtalet. Kommer aldrig glömma känslan i kroppen.

Men jag och Sofie bestämde oss för att vi skulle ha det riktigt kul ändå. För det skulle morfar ha velat!

Så jag, Sofie, Beatrix och Hudik promenerade bort till bilen. Förfestade lite. Fick smyga oss in på campingen, ta oss genom höga snår och verkligen kämpa för att nå platsen där Jennie, Carin och Lisa hade sitt tält. Jag och Hudik hängde med dem, medan Sofie och Beatrix gav sig ut på egna äventyr (och oj vilka äventyr de hade sen då!)

Vid kl 22 var jag i alla fall täckt i öl från topp till tå. Så då blev det deeptalk i bilen i stället. Och senare den värsta jävla natten i hela mitt liv! Ett tips; Sov aldrig fyra stycken i ett litet litet bagageutrymme..

 

 

 

Det peppades om, sen några dagar senare bar det av till Borlänge för Peace and love! Åkte upp med Lisa, Therese och Hanna. Första kvällen var underbar. Stod i Lisas famn och lyssnade på Winnerbäck. Riktigt fint.

Dagen efter kom Hudik. Hängde med henne och hennes vänner. Jag förolämpade Regina Spector. Däckade i en grässlänt, spydde på en bajamaja. Hade bästa konsertupplevelsen i form av Laleh. Hon var sjukt duktig. Veronica Maggio var också riktigt bra.

I övrigt under festivalen såg jag också Maria Mena, Melissa Horn, KENT, Rihanna, Mumford and sons, Marcus Krunegård. Säkert någon mer också kanske.

Jag hade det i alla fall riktigt jäkla kul. Och det var skönt att jag bara behövde sova i tält en enda natt. Tack för det Jamie!

 

 

 

 

 

 

Födelsedagshelg och powermeet! Min familj kom hit och vi hade en riktigt bra helg tillsammans. Det blev smörgåstårta, tårta, fest, skratt och massa mer!

 

 

 

Helgen efter så var det dags för min 25-årsfest. Jag, Monika, Jamie och Hudik gick på Slow down på fredagen och drack cider och öl och bara snackade. Riktigt mysigt var det. På lördagen var det dags för själva festen.

Beatrix rakade mitt hår jättekort och skrev på min sidecut.. En person däckade på min soffa, en person slog handen genom rutan på ytterdörren. Annars så hade vi det riktigt kul! Haha. Var på sjökrogen och skakade röv.

 

 

 

 

 

Hade en riktigt underbar weekend i Hudiksvall i slutet på juli. När jag kom upp så åkte vi ut till världens mysigaste stuga. Grillade, badade i iskallt vatten, bastade, drack cider och bara njöt!

På lördagen träffade jag en väldigt galen vän till Hudik, eller tydligen brukar han inte vara så galen, men just då skrålade han Sarah Brightmanlåtar ut genom bilfönstret. Haha. Sen kom det en hel drös folk hem till Hudik. Hade en jättetrevlig kväll. Söndagen bestod av pizzahäng och sen bada i havet. Lätt en av de bästa helgerna på hela sommaren!

 

 

 

 

PRIDE!!! Hur ska jag kunna förklara pride lite kort..? UNDERBART! Träffade nya människor, festade, dansade, skrattade.

Men det var även lite jobbigt.. Massa gamla känslor som kom över mig, jobbiga stunder.

Men överlag så var det helt kanon. Paraden var absolut höjdpunkten. Vi hamnade bakom den bästa vagnen där det spelades så hög musik att trumhinnorna var ömma halva dagen. Men så värt det.

 

 

 

 

Agusti får bli lite snabbt sammanfattat.

Haft middag med Lisa och Evelina. Hört en kompis ha sex. Festat med små 16-åringar. Varit på trubadurkväll på Sjökrogen med Hudik, Jompen och Jessica. Förlorat på minigolf. Varit på den mest dramatiska och sjukaste flatfesten på länge. Haft filmkväll med Lisa. Varit på Bill och Bob och druckit syltburk. Sovit hos snyggaste ICA kassörskan. Toalettraggat. Druckit sprit. Dansat. Skrattat.

 

 

 

 

 

 

 

Ja herreguu, vad ska man säga? Min sommar har varit så sjukt händelserik! Fiskat i Kolbäck med Nettan, Adéle, Chokko och Beatrix har jag också hunnit med!

Säkert glömt en massa saker. Men det där är i stora drag vad jag haft för mig. Galen och underbar sommar.

Ser fram emot en lika galen höst!

 

Älskar mina vänner och min familj!

 

 

Jag må vara något egocentrisk. Ibland tar jag mina behov framför andras. Men är det inte egentligen så det fungerar? "Att äta eller ätas." Slå sig fram här i världen för att lyckas. 

Ska man alltid gå runt och vara rädd för att trampa folk på tårna?

Jag är väldigt öppen med vem jag är. Jag är inte heller så rädd för vad folk ska tycka och tänka. Det finns vissa människor som jag såklart vill ska tänka bra saker om mig, som det gör ont när de tror dåliga saker. 

Men i övrigt så bryr jag mig inte så värst. 

Det jag dock bryr mig om och tycker är riktigt irriterande, det är att människor som går och tänker massa saker, inte bara kan säga det rakt till mitt ansikte. Varför ska en massa personer, som jag ändå anser vara vänner, gå och viska bakom ryggen? Förstår inte meningen med det! 

Och om ni tycker att jag verkar störd i och med mina uppdateringar på facebook och instagram, ja men läs inte då. Det går att blockera eller ta bort mig från flödet på facebook. Svårare än så är det inte.

Jag har inget problem med om ni uppfattar mig som instabil, slampa, bekräftelsesökare, störd, dum, konstig. Det är er uppfattning, och hur man uppfattar omvärlden kan ingen ta ifrån en. Det är era tankar och åsikter. 

Men att springa runt och säga det till folk, det blir ett problem för mig! Du får gärna komma fram till mig och säga exakt vad du tycker och tänker. Jag har ändå min uppfattning om mig själv och jag vet vem jag är.

Jag vet att jag skojar jävligt mycket och tycker att det är kul att skriva konstiga saker på facebook. Det är just för att jag inte bryr mig. För jag uppfattar livet på ett visst sätt. Och jag tänker inte vira in allt i siden för att det inte passar er. Jag tänker inte bara skriva; Jag hade en jättekul kväll igår. Punkt slut.

Hur roligt är det för mig sen att gå tillbaka och läsa det. Om jag skriver; Jag hittade två brudar på toaletten som följde med hem.

Ja, det är ju lite roligare för både mig och de som läser. Plus att vad är det för fel med sanningen? Om jag nu tog med mig två brudar hem, ja då är det ju upp till er att avgöra vad ni vill tro jag gjorde med dem.

Jag har blivit en social person på sistone som gärna träffar nytt folk. Men bara för att jag gör det på krogen och följer med dem hem eller att de följer med mig hem, ja då gör det tydligen mig till en väldigt dålig människa.

Snälla skärp er! Jag tänker inte vara någon annan än den jag är. Och just nu vill jag ha kul med mitt liv.

Inte många som vet vilken skit jag gått igenom och hur isolerad jag varit i många år. Om ni visste min sanning, mitt liv. Då skulle ni nog tänka efter både en och två gånger innan ni snacka bakom min rygg om hur konstig jag verkar vara.

 

Sammanfattningsvis; Jag kan ta om ni anser mig vara ett freak. Bara ni säger det till MIG. Inte smyger runt med det.

 

Peace out!