honochhennes

Idag har jag banne mig gjort en massa nödvändiga saker. Skrivit i papper som ska skickas in, lagt upp min tillgänglighet för jobbet resten av den här månaden så jag inte behöver tänka på det mer, försökt planera upp en budget för månaden. Som säkerligen kommer spricka. Men, men. Har till och med planerat outfit för den 15:e. Snacka om att vara ute i god tid!

Varit ledsen har jag också hunnit med. När jag satt och la upp tillgängligheten runt jul och klickade på den 25:e så föll en massa tankar över mig. Jag tänkte på vad som alltid brukar göras på juldagen. Hela familjen klär upp sig och åker ut till morfar. Fikar och har det mysigt. De gångerna som morfar dragit igång med skönsång så hela huset skakat. I år kommer det vara så annorlunda.. Ibland tänker jag att han visst är kvar där. Att han sitter vid sitt fönster med pipan i munnen och kikar ut på fåglarna. Men det är inte så.
Han tjatade alltid och frågade om jag hittat den där rätta än. Om jag hade en ring på mig frågade han om jag var förlovad. Allt jag önskade var att han skulle finnas kvar så pass länge att jag hann träffa den rätta, som jag ville visa upp för honom. Men jag hoppas att när jag väl gör det, så ser han det. Någonstans ifrån.

Älskade, älskade morfar!

 

Försöka ta mig samman skulle vara en idé just nu.. Snart iväg och jobba!

Ni vet den där känslan, när man kan tänka på en person och plötsligt komma på sig själv med att le lite fånigt. Eller när man bara går runt och tänker på personen hela tiden. Att små saker kan göra att man påminns om den. Ja ni förstår, den där känslan i magen. Surret och ruset i huvudet.

Det är en underbar känsla, samtidigt som den är otroligt jobbig. Att längta, vänta, se sekunderna långsamt ticka förbi.

Jag gillar, tycker om, är lite betuttad (som Cecilia skulle uttryckt det). Eller ordet jag söker är nog förförd. Ja det är vad jag är. Jag är förförd. Lite snurrig i huvudet, som att jag skulle blivit neddrogad. Ja, precis så är det. En skön, men samtidigt lite suddig och jobbig känsla. Nej, nu babblar jag ju som att jag faktsikt skulle gå på något.. 

Jag ville komma fram till att jag har en bra magkänsla. Jag är glad. Men saknaden är jobbig. Det är som att musklerna i armarna törstar efter att få krama om. Mina händer trevar i mörkret. Läpparna väntar tålmodigt på att möta hennes. 

Det är lite skrattretande egentligen. Varför kanske ni undrar? Jo, men för att saker och ting kan ta en så drastisk vändning. För att det är lite otroligt hur människor plötsligt dyker upp. Hur kunde en så fin tjej bara plötsligt traska in genom min ytterdörr? Hon kunde ha varit vart som helst den där lördagen, men så var hon just här. Det är lite faschinerande. Men man ska väl inte fundera för mycket i såna där saker. 

Hoppas det blir många fler dejter framöver. För det här ruset i magen, det vill jag gärna behålla.

 

 

 

 

Jag tar verkligen för givet att människor jag tycker om alltid ska finnas kvar. Att oavsett vad så ska de bara finnas. De ska andas, leva och gå att nås när det behövs. Men det går inte att ta såna saker för givet. Människor försvinner, vare sig man vill det eller inte. Vissa gör det medvetet medan andra har oturen att ryckas ifrån oss för tidigt. Det går aldrig att förutspå någonting. Och man ska alltid vara rädd om de människor man har runt omkring sig. Uppskatta dem för deras kvalitéer, fel och brister.

Jag känner att jag borde ta till vara på min lediga tid ännu bättre. Umgås med de personer som jag verkligen värdesätter. Vilket är väldigt många. Det är många som har en plats i mitt hjärta. Jag kanske inte alltid är så bra på att visa hur mycket mina vänner och min familj betyder för mig. Jag försöker i alla fall. Men jag ska försöka ännu bättre. Jag minns hur glad jag blev i början på sommaren när jag gick från sambo till singel, det var så många som hörde av sig och visade att de fanns för mig. Personer som jag allra minst anade skulle höra av sig.

Jag är glad över att det finns personer jag skulle kunna ringa mitt i natten om det skulle behövas. Min mamma skulle aldrig tveka att sätta sig i bilen och köra gasen i botten om det verkligen var panik. Jag har vänner som säkerligen skulle kunna gå över eld och vatten för mig. Jag har många vänner jag skulle göra det för i alla fall.

Det är roligt att ha vänner i olika städer. Men ibland känns det lite jobbigt. Det är inte så att man åker till Borlänge, Timmele, Söderhamn, Sundsvall eller Kalmar över en fika direkt..

 

Det jag ville säga med detta är i korta drag; Ta ingen för given. Plötsligt försvinner de. Och då är det försent.

 

 

Missförstå mig rätt. Jag mår bra och så. Vore lite läskigt annars, om jag skrev ett glatt inlägg förut. Sen PANG kommer ett deppigt inlägg. Nej så är det faktiskt inte alls. Det är bara en hel del tankar som snurrar i mitt huvud. Tidigare idag när jag skrev så hade jag inte hunnit landa. Jag har som sagt gjort en massa saker. Festat, haft det mysigt, jobbat och så vidare. Känns som att det var flera veckor sen jag faktiskt bara ägnade så här många timmar till mig själv. Saker sjunker in, såklart. Är man ensam med tankar så lär man börja beta av dem om man inte har något annat för sig. Så det är väl det jag har gjort ikväll. Tänkt en massa på saker som hänt den senaste tiden. Människor som jag saknar att ha i mitt liv. Jag undrar lite vart mina vänner än.. Visserlingen kanske jag varit dålig på att höra av mig den senaste veckan också, men det känns som att det oftast är jag som måste ta första steget, annars händer ingenting alls. Vilket är otroligt tråkigt. Jag har många underbara, fina vänner. Men just nu känner jag mest för att fly från Västerås. Kanske blir annorlunda nästa helg. Då blir det förhoppningsvis fest hemma hos Suzze med massor av mina vänner. Kanske jag får tillbaka gnistan då. Jag är lite ledsen över att Beatrix ska flytta snart också. Om en månad försvinner hon till Göteborg. Men det är väl som med Monika, vi ses inte ofta, men när vi väl ses så känns det som att det var igår man sågs senast. Och riktig vänskap består, oavsett vart i livet man befinner sig eller vart man bor.

Jag tror att jag lite för ofta har flytt på sistone, i stället för som ikväll, ha en riktig ensam-kväll och bara funder, ja då har jag tagit alla chanser jag fått till att dricka alkohol och gå ut på krogen. Varit "lycklig" för stunden. Men det vet vi ju alla att det inte fungerar i längden.

Nej, ta tag i problem och bekymmer är väl det enda rätta skulle jag tro. Få bort negativa energitjuvar ur mitt liv. Fokusera på de positiva sakerna som finns. Peppa nästa helg när jag får träffa älskade syster igen, julhandla, festa och bara ha det bra.

Måste, MÅSTE komma igång med gymmandet igen också. Så fort den här förkylningen försvinner så är det jag som står och flåsar på crosstrainern. Jajämänn! Jag och Suzze pratade om att börja på någon slags dans också. Skulle kunna vara en idé. Ska bara komma över min skräck inför att träna i grupp.. Får väl börja med att stå längst bak, sen arbeta mig framåt!

På måndag börjar jag plugga också. Även fast det är distans så måste jag finna min självdisiplin och se till att fixa detta. Varva plugg och jobb, sen ta vara på de dagar som jag är ledig.

Vilket trist och informativt inlägg detta blev. Bara babbel om vad jag ska göra för förbättringar med mitt liv. Men det är väl det som är på tapeten just nu så.

 

Dags och sova skulle jag tro. Jobba imorgon. Åka bort på måndag. Känns bra!

 

 

Var ett tag sen jag skrev sist. Men har verkligen varit fullt upp på sistone! Har funnit mig själv att vara en sån där som faktiskt kan ta flera timmar på sig att svara på vissa sms. Jag svarar i vanliga fall så snabbt jag läst dem. Men som sagt, fullt upp! I början på veckan var det bara en massa mys och chill. Åkte till Eskilstuna i måndags. Hade en trevlig kväll med Leena. Tisdagen toppade nog allt dock. Först så mötte jag upp Ann-sofie, vi satt och snackade om allt mellan himmel och jord i flera timmar, och skrattade konstant. Så himla roligt att vi fortfarande, efter så många år, klickar så bra. Det är äkta vänskap det. Kvällen sen blev riktigt jäkla bra! Jag och Leena käkade på Spicy hot. Sen gick vi på bio. Vi var de enda i biosalongen. Det var riktigt mysigt faktiskt. Att kunna sitta och småprata under filmen utan att få popcorn kastade i skallen av någon som blir störd. Filmen var superbra och efter den gick vi iväg till Royal Oak (tror jag det hette...) och tog oss några cider/öl. Otroligt nöjd över hela tisdagen faktiskt. Tyvärr har ju allt bra ett slut också, så i onsdags var jag tvungen att åka hem och jobba. Så det är väl i princip det jag gjort sen dess. Bara jobbat, sovit, jobbat. Och så åkt på en riktig hemsk förkylning också. Vilket inte hindrat mig från att prestera mitt bästa någonsin på jobbet. Vet inte riktigt hur det gått till dock. Men det är ju bra. Det kanske är för att jag mår väldigt bra just nu. Jag känner mig glad och på topp. Har en fin människa i tankarna hela dagarna. Har mycket roligt att se fram emot. Är inte orolig över min ekonomi, för den löser sig. Med andra ord så har jag det väldigt bra just nu, trots mycket jobb och förkylning.

 

Ikväll tänker jag bara rå om mig själv. Jag minns knappt senast jag inte var på BMB en helg. Det har blivit otroligt mycket festande på sistone. Vilket varken är bra för hälsan eller plånboken, eller ja det kan väl vara bra att dansa, bra motion. Men kanske inte på så sätt.

Så ikväll blir det en riktig hemmakväll. Köpa hem något gott, om aptiten tillåter. Se film och bara mysa ner mig under en filt på soffan.

För jag vet att nästkommande två helger blir fullt ös medvetslös. Så lugna gatan ikväll.

 

Nu blir det en varm dusch. Sen iväg och handla.

Har varit en helg med massa jobb. Dock skönt faktiskt! Det var riktigt bra att jobba en söndagkväll. Det tog liksom bort den där söndagsångesten som kan innfinna sig. Jag bara körde på i stället och trodde ärligt talat att det var måndag. Så söndagen existerade faktiskt inte. Skönt!

Nu är det ny vecka och jag har ännu inte fått något jobbpass denna vecka. Men det hoppas jag ska ändra sig, skulle vara skönt att jobba från onsdag eller torsdag. Då hinner jag i alla fall vara iväg ett tag.

Ska nämligen åka till Eskilstuna idag. Träffa Leena, Twiggie, Ann-Sofie och så kanske någon mer. Det vet man aldrig. Jag och Ann-sofie har inte träffats på 8 år. Så det ska bli riktigt kul. Vet inte riktigt varför vi väntat så lång tid, när vi bor så nära varandra? Ja, ja så kan det vara. Kul att man kan vara vänner efter så många år i alla fall.

Det känns som att december kommer bli en riktigt bra månad! Nu till helgen hoppas jag mest på jobb, eventuellt gå på julmarknad. Helgen efter kommer mina systrar hit hela helgen! Och efter det är det fest i Eskilstuna. Ja, sen är det väl nästan julafton? Mysigt! Längtar efter att få mysa ner mig i soffan framför en brasa, med hela familjen.

 

Nej, här kan jag inte sitta och lata mig! Måste packa, duscha och gå på möte på jobbet.

 

Ja, men hallå på er. Gissa vem som är tillbaka? Nu ska jag sluta gömma mig i den privata bloggen. För jag har en massa saker att säga, och mitt mående är på topp! Det var inte så lång tid som jag var borta i och för sig. Men det känns som att en vecka varit ungefär fem stycken. Mycket har hänt på kort tid kan man säga.

För att bara sammanfatta mitt lilla försvinnande, jag trodde att mitt hjärta hade krossats, därför försvann jag. Jag trodde att jag hade förlorat mitt livs kärlek. Men sen insåg jag en sak. En väldigt viktig sak. Med just den personen så var jag bara kär i kärleken. Jag såg allt vi hade haft förut och saknade sambolivet som vi levt. Det är lätt att bli blind och treva i mörker. Att se det man vill se och blunda för resten. Missförstå mig inte, jag kommer alltid älska henne. Men kärleken, den finns inte där. Jag tror att den dog för väldigt längesen. Jag ville bara inte förstå det. Det krävdes att nya fönster skulle öppnas för att jag äntligen skulle förstå. Nu ser jag så klart så jag nästan undrar om jag fått supersyn. Ja, jag behöver kanske inte säga så mycket mer om allt det där. Det viktigaste är att vi båda mår hundra gånger bättre utan varandra.

 

Annars så har jag börjat komma igång med jobbet igen. Känns riktigt skönt faktiskt. Dock har jag riktigt mycket träningsvärk just nu, men det är väl så det ska vara! Man måste ju känna att man lever.

Har lite svårt att hitta rutin bara. Jobbar eftermiddagspass. Så blir lätt att gå och lägga sig sent, sen vakna vid 11. Det där måste jag få ordning på.

 

I min själ känner jag riktig ro just nu. När bitar faller på plats och pusslet blir helt, ja då blir allt så himla enkelt. Det känns som att jag skulle kunna ta mig an vad som helst just nu, och jag skulle klara allt galant. Riktigt trevlig känsla som infunnit sig.

 

Jag ska inte bli så långdragen. För det är dags att hoppa in i duschen. Sen blir det att laga någon riktigt saftig middag, och dricka vin med bästa Suzzette.

Jag känner mig på något sätt lättare idag. Igår var det som att en elefant satt på mina axlar. Nu är det bara en uggla som tynger ner min ena axel, vilket i jämförelse inte är så tungt. 

Jag trodde att jag skulle må jättedåligt idag. Men jag har insett att jag kan inte göra så mycket. Jag är den jag är. Och duger inte det, ja vad tusan kan jag då göra?

Jag har ett val, ett val att försöka att må bra. Att se fram emot saker och verkligen leva mitt liv. Jag kommer inte må bättre för att jag sitter och tycker synd om mig själv och stänger in mig. Nej, jag vill ju leva och göra en massa saker!

Så först ska jag peppa inför helg. På fredag ska jag hem till en nyfunnen bekantskap för att fira hennes födelsedag. Sen blir det att dansa på månen. På lördag så kör vi tidig förfest, sen iväg på tatueringsmässan. Kommer bli en riktigt rolig helg!

Framöver så ska Jenny komma ner från Söderhamn och hälsa på också. Har också snackat med Karro som ska försöka komma ner någon helg.

Jag måste inse att jag har så himla många roliga och underbara vänner. Livet kunde varit sämre liksom.

Nu blir det ett väldigt icke-djupt inlägg.

Kryssningen var helt underbar! Från början till slut. Jag vet knappt ens vart jag ska börja. Träffade en massa härliga människor, festade, dansade, skrattade. Trodde kvällen var slut när jag gick och la mig i Lisas hytt vid typ halv 4 på morgonen. Men vid 5 så kände jag att vad tusan, hur ofta är man på gaykryssning? Så jag begav mig till dansgolvet där det hanns med en låt, sen stängde det. Så jag hängde runt med folk i lite olika hytter. Hade sjukt roligt. Vid 8 på morgonen så bestämde jag och Hanna att vi skulle gå till vår hytt och sova. Men vi hann inte så långt förrän två tjejer stoppade oss och sa att de behövde sovsällskap. Så vi begav oss till deras hytt. Men det var så jäkla trångt i de där små sängarna. Så det blev till att umgås lite med Lisa tills lunchbuffén öppnade. Sen var det bara på't igen! Gå till taxfreen och köpa förfriskningar, hänga runt med folk, dansa som tokar. Och när klockan började närma sig 18 så ville man verkligen inte kliva av båten. Då var man så pass pepp att man hade kunnat dra en vända till.

Men det blev dricka och peppa på bussen hem i stället. Jag, Jessi och Jennie bestämde oss för att dra hem till dem och fortsätta, sen dra till månen. Men riktigt så långt kom vi inte. Efter 3 någon gång så däckade jag på soffan till filmen 28 dagar senare.. Galet trött eftersom jag i princip inte sov något alls på kryssningen.

Nu är jag hemma i alla fall. Glad och pepp på livet.

 

Hej och hå!

 

Vaknade av att Chokko ringde mig vid 8 imorse. Dödare än dödast orkade jag inte svara. Men tillslut fick hon tag i mig och vi bestämde oss för att ses några timmar senare. Var och fixade biljetter till tatueringsmässan! Kommer bli grymt tror jag.

Sen mötte vi upp Sabrina på stan och hjälpte Chokko att välja kläder inför imorgon. Chokko testade också ett grymt underklädeskit ala julafton. Haha! Hon är för rolig hon.

Blev en sväng hem till Sabrina för lite fika. Körde en liten fuskis på min diet och käkade en bulle.

Efter det blev det gymmet med Evelina. Så den där bullen var det nog ingen fara med ändå!

Fick även klarhet i en del funderingar över lördagen. Folk ska snacka så himla mycket. Men som tur var fick jag bekräftat att skitsnacket inte var sant i alla fall. Och jag kan pusta ut. Inte för att jag trodde att jag betett mig så konstigt som det sas. Men blev ju lite smått orolig ett tag, man vet ju faktiskt inte vad alkohol gör med hjärnan.

Men jag hade koll som vanligt! Skönt!

 

Nu har jag nyss kommit hem, och jag försöker att sysselsätta mig så att jag inte börjar tänka igen. Livet flyter liksom på så länge jag har människor runt omkring mig. Men så fort jag blir ensam så börjar jag grubbla en massa, och får bara ont i magen för jag förstår ingenting. Men, men.

 

Är riktigt taggad inför imorgon! Tror att kryssningen kommer bli riktigt kul. Jag ska verkligen fokusera på mina vänner och att lära känna nya spännande människor. Och försöka lägga det jobbiga bakom mig för stunden. Inget kommer bli bra om jag deppar ner mig där. Alkohol och vänner, det är en bra kombo. I alla fall för imorgon. Så plussar man på en drös bra musik också och massa dans.

 

Nej, en dusch på det här så!

Jag tänker för en gångs skull inte öppna mig allt för mycket om saker och ting. Vet att personen det gäller sagt tidigare att hon inte vill att jag "hänger ut" henne, så jag tänker låta bli.

 

Kan säga att jag hade en riktigt blandad kväll och natt igår.

Sammanfattar den såhär; fest, flator, drama, dans, strippstång, shots, killar, cp-taxichaufför, soffmys. Lite så på ett ungefär. Och så låter jag allt däremellan vara osagt.

Kul att vara ute med en straight person för en gångs skull!

 

Jag har känt mig så himla kluven idag. Det finns så många fina saker som en person har sagt till mig. Fått mig att le och skina upp. Men igår slängde hon en stor sten på mig som det stod "verklighet" på.

Jag har nog varit för mycket uppe i det blå och svävat. Gått runt och trott en massa saker. Men ja, så verkligheten slog mig jävligt hårt i huvudet.

Har dock inte velat tänka så mycket idag. Har mest lyssnat på musik och skiftat mellan att befinna mig på soffan och i sängen. En liten promenad fick jag mig också.

 

Jag kan erkänna att jag verkligen inte har varit Guds bästa barn, jag kan till och med säga att jag varit riktigt jävlig då och då. Men tillslut så når man liksom fram till en avgrund. Då man står där och kikar ner och får tanken att om jag fortsätter så kommer jag tvinga mig själv att falla handlöst rakt ner. Vilket det inte är värt! Det är då man måste stanna upp och tänka över vem man framstår att vara och vem man faktiskt VILL vara. Jag har nått den där branten. Och jag bestämde mig för att backa. För att plocka fram det jag tycker om med mig själv och låta något slags osäkert skal få falla ensamt ner i djupet. För det var inte jag. Det var en massa osäkerhet, olycka och rädsla, som bara behövde få försvinna.

Jag är tryggare i mig själv nu och i mina känslor. Jag kan våga visa dem. Förut var jag alltid så rädd för att bli sårad, så jag sårade först i stället. För att skydda mig själv. Det är slut på det. Jag gör inte så längre. Dock fick jag ett ganska fint bevis igår på att människor kan bete sig som svin. Men på något sätt så är det okej. Jag vet ju av egna erfarenheter att man inte mår bra i sig själv om man sårar andra. Vilket får mig att tycka mer synd om den där personen, än att vara arg. Visst, att bli besviken, det är klart jag blev. Men det är en tillfällig känsla. Det är inget som jag behöver bygga upp något runt. Det är något som går över.

 

..Ska egoboosta mig själv lite grann. Vilket inte är för att få mig själv att framstå som störst, bäst och vackrast. Nej det är för att det är så himla enkelt att trycka ner sig själv när man gjort något dumt. Så nu vill jag faktiskt hylla mig själv. För att jag är bra.

Jag har en inre glöd, en styrka som jag inte alltid har litat på fanns, men den har alltid funnits där.
Jag är en god människa, som vill gott och som har så enormt mycket att ge.

Jag är bra helt enkelt. En fin människa.

 

Dags att sova kanske!

Och glöm inte bort att ta hand om varandra där ute i höstmörkret.

 

Jag kommer nog aldrig mer kunna tro på ett enda ord som kommer ut ur din mun..

Snart är tredje dagen med min nya diet avklarad. Det går riktigt bra faktiskt!

 

Kanske inte är någon som är nyfiken på det egentligen. Men bloggen är ju mest till för min egen skull, för att jag ska kunna gå tillbaka och se vad jag haft för mig.

Så, en dag med fitnessfighten ser ut ungefär såhär;

Frukost; Naturell youhgurt, osötad müsli, äggvitor, knäckebröd med skinka och paprika på.

Mellanmål 1; Kesella och bär.

Lunch; 25 g pasta, kyckling och keso.

Mellanmål 2; Naturdietshake.

MIddag; En liten potatis som jag värmer i ugnen och skakenröra gjord på keso.

 

Sen ska man helst hinna med ett mellanmål till. Men det finns inte riktigt tid för det.

 

Men ja som sagt, detta känns bra!

Får lite ångest över att jag ska dricka alkohol på fredag och lördag dock. Får fundera ut vilka drycker som innehåller minst kalorier då.

 

Känner mig pigg och glad just nu.

Det är en skön känsla i magen när bitar faller på plats. När man inser vissa saker.

Så mycket som jag trånat de senaste två månaderna. Helt utan chans egentligen, men förstod det inte då.

Jag trodde väl att det skulle fungera. Men av bristen på intresse och gensvar så har jag nog fattat nu.

Det fungerar ju inte om man bara ska ge och ge, men aldrig någonsin få någonting tillbaka. Jag bortförklarade

det nog allt för många gånger, med dumma förklaringar.

Jag var nog aldrig tillräcklig, eller just Hon. Och det är okej. Faktiskt.

För det finns så mycket annan lycka i världen. Det finns så många andra vackra människor. Som jag inte behöver ge upp mig själv för. Som tar OCH ger.

 

Jag tänker vara lycklig för MIG. För att jag är jag. För att jag vet att jag är bra och för att de som kastar bort mig inte inser vad de går miste om.

 

Första dagen med fitnessfighten då. Jag tycker att jag bara har käkat hela dagen.

Frukost, mellanmål 1, lunch, mellanmål 2, sen vid 8 ska jag äta middag, ska egentligen äta mellanmål 3 också. Men det hinns inte med. Skönt att vara igång i alla fall!

 

Fick antagningsbesked angående Engelska 6 idag. Blev antagen. Så nu ska jag försöka klura på hur jag ska lägga upp allt.

Nästa måndag så börjar jag med Historia A kursen. Men den håller bara på till och med vecka 3. Så efter vecka 3 behöver jag ändå söka en annan kurs. Så jag tror att det är lika bra att gå Engelskan också. Jag vet dock inte hur länge den kommer hålla på. Men antar att det är lite olika. Ska på ett möte den 12e och lägga upp studieplan.

Kommer dock vara tungt i december och januari. Plugga två kurser och jobba. Men det får gå! När jag fått 3 poäng så kan jag söka CSN igen också. Känns som att bitarna börjar falla på plats igen.

Fick något infall igår att söka till en yoga-klass. Så om det inte är fullt kommer jag börja träna yoga varje måndag i 6 veckor från nästa vecka. Kan bli en skön träning för min kropp. För så stel som jag är just nu har jag aldrig varit. Det gör ont att kliva ur sängen.. Så ska det ju inte vara!

 

Ska lägga upp ett recept på ett gott mellanmål jag åt idag också, men har bilden på mobilen, så mobilbloggar lite senare.

 

Nu blir det en kopp te, sen cykla iväg en sväng.

Sådär ja, jag är taggad till tusen nu!

Har haft en kaosvecka med så sjukt mycket onyttigheter, så jag skulle kunnat föda en hel afrikans stamm med socker. Känner mig riktigt äcklad faktiskt. 

Men nu ska det bli ändring på det! Jag har suttit och kikat igenom matförslag och inköpslistor. Det kommer bli en hel del äggvitor, keso och kvarg som ska käkas under dessa 30 dagar. Inget bröd, godis, läsk knappt någon frukt får ätas. Jag ska verkligen försöka följa det där till punkt och pricka! I alla fall få bort allt socker ur kroppen. 

Sen om det inte kommer ha gett så mycket resultat när jag ska väga in mig och så den 1 december, ja men då lär jag åtminstone känna mig mer hälsosam. 

Det värsta är väl att jag vet att det första veckan kommer bli en del fusk. Men det är första veckan det! Sen ska jag inte fuska mer! Men det är ju liksom gaykryssning, what to do? Då lär det bli alkohol i kopiösa mängder. Sen har jag ju 3 veckor på mig att gottgöra för det och verkligen köra på. 

Yes, yes detta kommer bli bra. 

Börja jobba snart igen också! 

 

Ja den här dagen blev ju inte riktigt som tänkt.

Först skulle jag egentligen åkt till Borlänge. Men sen ändrade jag mig igårkväll för något annat dök upp.

Så idag har jag umgåts med Linda och Sofie hela eftermiddagen. Varit ute på Erikslund och shoppat med lite pengar som inte existerar. Bra där.

Sen kom jag hem och fixade mig lite för att träffa Emma senare. Men det blev inget av det. Så i min tristess somnade jag på soffan ett tag. Vaknade av att jag hade förjävla ont i höften. Intressant va?

Nej, men så jag har i princip bara suttit och glott hela kvällen. Den här veckan har i allmänhet varit väldigt osocial. Träffat Suzze några timmar och Lisa en kväll. Men i övrigt, ingenting. Känner mig inte riktigt som mig själv. Är lite less på att ingen hör av sig till mig heller. Jag vill inte vara den som tjatar hela tiden.

Men det är tur att helgen blir social i alla fall! Imorgon åker jag till Borlänge och träffar Jamie och hennes tjej. Blir massa catching up och filmkväll. Kul! Inte träffat Jamie sen i juli.

På lördag blir det att raska sig hemåt och fixa sig för halloween-/inflyttningsfest hos Adéle och Nettan. Det kommer nog bli mäkta trevligt. Har köpt ett nytt vin som jag ska testa!

Så nu ska jag försöka att känna mig lite mer munter än vad jag gjort de senaste dagarna.

Men det är svårt då det finns energitjuvar. Och en person förstår jag mig verkligen inte på. Hon säger en sak, visar en annan. Bråkar och tjafsar. För att sen vara hur gullig som helst. Hon ger mig fan ont i magen.

Skulle det behövas en rensning kanske? Samtidigt är det svårt. Det är som att ha en dålig ovana. Det är väldigt svårt att sluta med dem. Men ibland måste nog hjärnan få styra. Blir det ingen förbättring väldigt snart, ja då kommer inte hjärtat ha mycket att säga till om!

 

Jag är fortfarande väldigt kluven angående gaykryssningen. På ett sätt vill jag åka. På ett annat sätt så vill jag bara vara hemma! Umgås med andra människor som dissar spektaklet. Men det är bokat och klart. Åh. Usch och fy.

Jag är rädd för att det bara kommer bli en massa extrem fylla och massa drama. Vilket jag inte alls har någon ork och lust till just nu. Jag vill bara vara. Vill må bra. Och ha bra människor runt omkring mig. För de där pengarna hade jag kunnat åka och hälsa på någon av mina vänner som inte bor i Västerås liksom. Usch, vart ligger din prioritering Frida? Slösa pengar på alkohol och fest. Satan, jag har nog gjort fel val.

Nu är det dock som det är.

 

Funderar på att inta sängläge och inte fundera så mycket just nu. Saker och ting löser sig nog.

Idag är det en sån där dag. Då Melissa Horn strömmar ur högtalarna. Löven på träden sjunger på sin sista melodi. Björkarna är snart helt kala. Och jag sitter här under min mysigaste filt och skapar tid för hundratals tankar.

De senaste dagarna har varit så himla värdelösa. Har bara känt mig så otroligt tom och kall. Hon som en gång fick mig att le, hon får bara hjärtat att dra ihop sig till ett litet russin nu.

Litet och obefintligt.

Jag funderar över för mycket, men samtidigt alldeles för lite.

Har ett hål inom mig som jag inte vet vad det ska fyllas med. Det är som att vara hungrig, men bara dricka vatten, så du tror att du är mätt, men du lurar bara dig själv.

Jag tror att jag vill lura mitt hjärta och min hjärna. Men ju mer vatten jag fyller mitt hjärta med desto mer russinkaraktär kommer det att få. Det behöver en annan substans, något som kan fylla ut det på riktigt.

Och jag svamlar som vanligt. Blir inte klok på mina egna tankar och känslor.

 

Får man låta timmarna ticka förbi utan att greppa någonting?

Får man sova så mycket att sömnen blir till vardag?

Får man isolera sig så pass mycket att man glömmer människorna utanför?

Får man gömma sina känslor och strunta i att göra avtryck i någon annans själ?

 

Får jag?