Ensamhet.
Efter att jag och Linda varit där så skulle hon till någon kompis, så jag tog bussen hem.
Nu sitter jag här i min ensamhet. Känns så konstigt när det inte är en människa hemma.
Men jag tänkte passa på att titta på Andra avenyn och Sveriges värsta bilförare.
Nu vill jag ha riktig vår utan snö!!
Och så vill jag ha en ny lägenhet!
Hoppas allt ska falla på plats så småningom.
Måste börja söka lite utbildningar också. Har hittat en del intressanta. Så ekonomin ska nog lösa sig när jag flyttat.
Nej nu blir det lite serier! Och vänta på att telefonen kanske ringer så man får lite sällis!
(Peppe och jag säger; hej till mina sundsvallsvänner.)
Woho update!
Lovade ju att skriva om dagarna som mina systrar var hos mig. Men nu känns det som att det var så längesen så nu struntar jag i det! Haha.
Är hemma hos min familj för tillfället. Har planerat in ett datum för min flytt nu. Det blir den 16:e maj som jag flyttar. Känns skönt att ha ett datum så jag vet ungefär när jag ska börja att packa ner mina saker och så.
Håller på och söker lägenhet för fullt. Har hittat en del bra, men dock har de inte gett något resultat.
Så ska sätta in en egen annons på blocket till veckan. Så kanske det ger lite mer resultat.
Skulle vara skönt att få det klart innan sommaren så man slipper tänka på det sen.
Ni glömmer väl inte att det är earth hour ikväll? Förra året hade jag och Dalgatan-Sara det riktigt mysigt den timmen! En kväll jag inte glömmer i första taget!
Men ikväll ska jag sitta här med mamma, pappa och Linda och tända lite ljus och äta något gott. En eller annan drink kanske slinker ner också..
Hur många helger i rad har jag druckit nu? Allt för många. Så nästa kör jag alkoholfritt! Yes.
Nej nu ska jag träna en stund!
Ska försöka uppdatera lite oftare.
Gravid!
Det sista ordet jag läste innan jag gick och la mig igår var just ordet "gravid". Så självklart drömde jag att jag blev det. Tydligen med en mörk man också eftersom bebisen var mulatt.
Känslan i drömmen var så sjukt stark, att sitta och hålla min dotter i famnen. Helt sjukt.
Men sen kom det konstiga med drömmen. Jag var inte tillsammans med någon, det fanns ingen pappa till barnet i mitt liv. Nej jag var döds-kär i Maaret. (Haha, vart kan det komma ifrån må tro?)
Och Maaret födde samtidigt som mig och hon var tillsammans med Charles. Men vi hade lite på gång bakom hans rygg.
Så vi hade bestämt att vi skulle ta våra barn (Maaret fick en son förresten) och bara sticka från Sundsvall och starta ett nytt liv tillsammans.
Och jag kan inte glömma hur intensiv drömmen var. Och hur känslosam den var. Varje gång jag såg på min dotter blev jag alldeles varm i kroppen. Och varje gång jag kysste Maaret så stannade verkligen tiden.
Ja, ja men en dröm är en dröm!
Back to real life!
Trevlig kväll!
Först så åt vi tacos. Sen blev det en massa prat, skratt och för min del lite för mycket vin! Haha. Blev även en omgång av sanningsfrågor. Alltid lika roligt.
Vid klockan ett så åkte de hem. Och då däckade jag totalt. Poff sa det.
Idag känner jag en klump i magen. Börjar må riktigt dåligt över att jag ska flytta. Har så otroligt underbara vänner här. De ger mig sån styrka och får mig att må jättebra.
Men nu ser min familj och släkt fram emot att jag ska flytta.
Och klart jag också ser fram emot det till viss del. Finns många fördelar.
Det är bara otroligt jobbigt att lämna alla vänner. Jag kanske inte får lika bra vänner när jag har flyttat..
I och för sig finns alltid möjligheten att flytta upp igen. Bara för att jag försvinner betyder inte det att jag inte kan återvända!
Förhoppningsvis blir det bra.
Vad är mitt öde?
Haft ett långt telefonsamtal precis. Vet inte om det gav något direkt.
Men jag börja tänka på hur saker och ting hade kunnat sett ut idag, om ödet valt en annan väg för mig.
Varför valde ödet denna väg egentligen? I somras var jag kanske den yngre och naiva av två individer, och hon var den äldre. Men jag var så glad. Tills det brakade ihop.
Och jag önskade varje dag att det skulle gå tillbaka till lycka igen. Men det gjorde aldrig det och även idag, 8 månader senare så tänker jag på vad som hade kunnat bli.
Hade jag varit lyckligare idag?
Ingen vet. Och jag blir faktiskt lite arg att jag aldrig fick ta reda på vart det hade kunnat leda. Främst blir jag arg över att jag fortfarande tänker på den tiden. Att jag saknar skrattet, glasögonbeklätt ansikte, reggae-musiken, frossarkvällar, endlösa timmars tv-tittande och till och med det heta temperamentet.
Det är konstigt hur ett sms kunde göra en dålig dag helt underbar då.
Jag har nog aldrig velat ge så mycket av mig själv som då. Aldrig känt mig så fnissig och nervös i någons närhet.
Hoppas verkligen inte att någon av mina ex läser detta, men i sommras och höstas vaknade fler känslor till liv än vad någon nånsin lyckats med på flera år.
Ja ibland är ödet bra konstigt.
Och kommer det någonsin kännas rätt igen? Kommer jag någonsin känna att det finns någon som skulle vara värd min trohet?
Varför har jag fastnat?
Och nu tänker jag sova. Orkar inte fundera!
Mycket!
Ska strax ner på stan och träffa kära Maaret.
Sen ikväll så kommer Annika hit för att säga hejdå. För på fredag flyttar hon, och efter det kommer vi nog inte ses nå mer..
Hade gärna gått på mötet på rfsl ikväll också. Men det kommer jag nog tyvärr inte hinna!
Oj oj nu måste jag rusa till bussen!
Ska skriva ett inlägg om helgen också när jag får tid!
Back on track!
Idag så har jag mest bara latat mig hela dagen! Klev inte upp förrän efter kl 12 någon gång. Har tittat på tv, pratat i telefon samt budat hem en liten leksak på tradera! Ni får se den när jag har fått hem den! Så fin så!
Och detta gör dumjäveln som endast har 500 kr kvar att leva för denna månad! Men vad tusan! Måste få unna mig saker också! Systrarna kommer ändå upp på onsdag och då ska vi handla en massa mat! Så jag överlever helt klart.
Framöver då?
På tisdag kommer Ehlina hit! Kan vara välbehövligt för oss båda. Få prata lite face to face.
Sen på onsdag kommer mina systrar! Så på fredag blir det fest för hela slanten (de 500 jag har kvar! Nejdå..) Och sen på lördag så är det inflyttningsfest hos Karolina!
Inte förrän på måndag åker Linda och Sofie hem! Så vi får riktigt många dagar tillsammans! Blir antagligen sista gången som Linda och Sofie åker upp till Sundsvall. För som sagt, snart flytt! Nu är det bara runt 60 dagar kvar! Oj,oj.
Nu blir det nog sängen snart!
Så jag orkar städa hela dagen imorgon.
(Den här bilden var inte meningen att bli någon snygg bild. Tyckte bara att den blev lite speciell!)
67 dagar.
Oj vad tiden går snabbt! Räknade ut att det bara är 67 dagar kvar tills jag flyttar ifrån min lägenhet! Det kommer bli riktigt tråkigt. Här har jag ju verkligen fått gjort mitt hem till MITT. Och jag är så otroligt stolt över renoveringen jag har gjort. Att jag lyckades, och att jag lyckades göra det själv! Det hade jag ju inte trott innan.
Fick mail från hon jag hyr lägenheten av att det kommer bli visningar i maj. Och att jag ska få hålla i dem om jag vill. Får se hur jag gör. Jag kanske inte ens är kvar här så pass länge eftersom jag flyttar ut redan den 10:e maj.
Dock är det endel frågetecken som gör att jag kanske blir kvar i Sundsvall ett litet tag till.
För nu när jag varit arbetslös i över 90 dagar har jag hamnat i något som kallas ungdomsgarantin. Och det innebär att de kommer ge mig en sysselsättning. Och om jag inte gör det så riskerar jag att stå utan någon inkomst alls. Vilket jag absolut inte har råd med.
Men ska på möte om allt det där på tisdag. Då får jag min dom!
Annars om saker och ting skulle lösa sig så åker jag den 10:e maj. Lämnar Sundsvall och tittar inte tillbaka.
Nej skämt och sido, jag lär nog komma upp igen! Så lätt blir ni inte av med lilla mig!
Förhoppningarna är att hitta jobb och bostad i Västerås. Ni kanske undrar varför jag blivit så besatt av Västerås? Vad det finns där som är så himla bra?
- Jag kommer då ha endast 11 mil hem till min familj.
- Jag har släktingar som bor i Västerås.
- Det finns ganska bra jobbmöjligheter i och med nya IKEA och andra butiker som ska byggas där.
- Pendlingsavstånd till Sthlm, Örebro, Uppsala och Eskilstuna. Vilket ger mig ett ännu bredare område att söka jobb på.
Så det är några av anledningarna.
Nu får jag bara hoppas att det kommer lösa sig med boende där! För jag har ju a-kassa i ett år. Så jag kan alltid börja med praktik när jag flyttar dit. Vill såklart ha jobb! Men så boende är ändå viktigast!
Så man kan säga att jag längtar en del! Känns på något sätt som att jag stöter bort mina vänner jag har här, för att det ska bli lättare att flytta.
Är i princip ingen som kan få tag i mig. På facebook har jag på offline läge hela tiden, samma sak på msn, står ofta som offline där. Och på mobilen har jag inga pengar så jag kan inte höra av mig till folk.
Jag vet inte, men det känns som lättare att försvinna om man inte står folk så nära.
Jag vill inte ens tänka på att lämna mina vänner.
Men samtidigt så vet jag att jag är så pass öppen att jag kommer hitta en massa nya vänner.
Men de i Sundsvall kommer alltid vara speciella. För det var här som jag verkligen började leva. Innan så brydde jag mig inte så mycket om att umgås med folk. Jag var ganska sluten. Men nu älskar jag att umgås med människor!
Nej nu ska jag runda av innan detta blir alldeles för långt!
(Älskar min snygga lägenhet!)
Ett, två, TRE!
Men ska försöka duscha nu innan Greys anatomy börjar. Annars finns ju risken att jag avlider i mina egna ångor. Riktigt så illa kanske det inte är. Men nästan!
Är så galet sugen på en Ben and Jerry's också. Men har verkligen ingen ork att gå hela vägen till ICA. Det är jobbiga meter ska jag säga er. Så jag får börja gnaga lite på mig själv i stället.
På fredag måste jag vara så pass pigg att jag kan ta mig någonstans i alla fall. För då ska jag locka hit Anna Anka, nej Annika heter hon ju, varför vill jag alltid skriva Anna Anka? Haha.
Budade hem en frisörsax från tradera som jag tänkte testa på henne!
Har roat mig med att lägga ut några grejer på tradera själv. Får se om man får nå pengar för dem. Vore ju skönt med lite extra cash!
Duschen var det ja! Innan jag tappar orken igen.
Ended up flat on the ground.
Ligger och hostar, harklar och har mig. Inte kul. Varje gång jag hostar gör det så himla ont i halsen!
Vaknade till vid 9 av ett sms. Och sen dess har jag inte riktigt somnat om. Och det plingade till i mobilen
säkert 10 gånger efter det också. Så jag kunde inte direkt somna om heller.
Och att jag var halvvaken gjorde att jag blev lite förvirrad över dröm och verklighet. Fick för mig att jag fyllde år och att det var därför min mobil plingade till hela tiden.
Man kan väl bli lite förvirrad när man har feber också?
Jag vill inte vara sjuk längre! Har varit det sen i lördags. Men idag är det nog värst..
Den här veckan som ändå skulle bli rätt kul.. Skulle ev. på bio med Maaret, skulle klippa Annika, skulle kanske ha tjejmiddag på fredag och sen skulle jag ut och fira Jessicas födelsedag på lördag.
Kommer jag bli tvungen att ställa in alla mina planer? Tråkigt!
Dagens ljus i mörkret är i alla fall att Salem Al Fakirs bidrag i melodifestivalen nu finns ute på spotify!
Så sjukt bra låt! Kommer gå på repeat hela dagen!
Nej nu blir det te i mängder. Måste ha vetat att jag skulle bli sjuk för jag köpte en massa te förra veckan!
Så blir det nog sängen hela dagen idag med. Kommer få liggsår!
En förälders perspektiv?
Och idag så flyttar min yngsta syster hemifrån.
Undra hur det känns för ens föräldrar? När barnen en efter en försvinner iväg för att leva sina liv.
Att ha barn och leva med dem i ungefär 18 år eller mer blir ju ett liv som man vänjer sig vid.
Tycker föräldrar att det är skönt att barnen flyttar ut, eller blir det jobbigt?
Man vänjer sig ju vid skratten, tjafsen och allt ståhej.
Hur känns det när tystnaden lägger sig?
Ibland känner jag en rädsla inför framtiden.
Jag känner mig långt ifrån vuxen. Men ändå så kommer ju barn på tal lite då och då.
Och sanningen att säga så blir jag faktiskt 23 i år. Det är ungt. Men åren går så himla snabbt. Och jag har tänkt mig att jag vill ha mitt första barn när jag är runt 27-29 år.
Det är bara 4 år kvar tills jag är 27. Och 4 år går väldigt snabbt.
Hinner man ens på 4 år bli så pass bekväm och lita på en annan människa att man kan ta beslutet att skaffa barn tillsammans?
Jag har ett ex som jag var tillsammans med rätt länge. Vi såg allt så tydligt. Pratade ofta om barn och allt kändes så himla rätt.
Och hur ser det ut idag? Vi har ingen kontakt alls. Vi är främlingar för varandra. Delade våra innersta hemligheter och drömmar. Och lovade varandra att alltid finnas i varandras liv oavsett vad.
Det jag vill komma fram till är att livet är så oberäknerligt. I slutet har man ändå bara sig själv.
Någon jag känner idag kanske kommer vara en främling om några månader.
Vill man ens ge liv åt någon annan när man har så fullt upp med sig själv.
Jag vill inte ha ett barn för att det är så det ska vara.
Jag vill ha barn med en människa som jag vet att jag kommer dela livet med. Men jag kommer aldrig kunna ha några garantier för det.
Tänker jag för mycket, och begär jag för mycket av livet om jag egentligen vill ha en försäkring?
Kanske ska man kasta sig ut i det okända och bara smaka på livets frukt. Inte känna rädsla inför att råka äta något förgiftat?
Snövit vaknade ju faktiskt upp igen efter att hon tagit en tugga av det förgiftade äpplet.
Kanske är det så förhållanden är. Ett lotteri av bra och dåliga äpplen.
Nu blev detta rena rama novellen. Men bara lite tankar som behövde komma ut.
