Slitna naglar mot svart asfalt.
Det första jag gjorde när jag satte mig vid datorn var att slå igång en Pink-låt. Och det andra jag gjorde var att klicka fram DTD-bloggen och där var texten till just den Pink-låten jag lyssnade på..
Jag undrar hur lika vi är egentligen.
Idag känner jag för att ta tag i en del av mitt liv. Eller rättare sagt ytan som mitt liv befinner sig på. Kan inte låta allt rasa samman runt mig..
Frostskador.
Sitter på min vita stol, vid mitt vita skrivbord och sjunger till Pink - I don't believe you. Och strax ska jag sjunga till Glitter in the air. Den är underbar. Men samtidigt får den mig att känna, mycket, för mycket.
Sitter och blir nästan lite arg. Faktiskt. Arg över att mina ord bara ligger i det där bruna kuvertet. Att de inte får komma ut. Inte får känna dina andetag. Inte känna dina tårar smeta ut dem över pappret. Inte får beröra ditt hjärta.
Men jag har inte något makt i min hand. Jag sitter här maktlös. Åtminstone inför just det.
Jag tror att jag mest bara vill ha det gjort. Det är som att mina känslor sitter fast i det där brevet. Jag vill få skrika ut, för att sen gå vidare. Hur det nu ska gå till?
Det har jag inte kommit fram till än. Går det ens?
Men så länge mina ord vilar kan jag inte vakna upp och ta nästa steg, varken framtåt eller bakåt. Jag vill dansa. En bestämd tango, en hjärtskärande balett, en glad lindy hop. Vad som helst. Bara något händer. Gillar inte att bara sitta här och apatiskt bara gunga fram och tillbaka.
Sitter och blir nästan lite arg. Faktiskt. Arg över att mina ord bara ligger i det där bruna kuvertet. Att de inte får komma ut. Inte får känna dina andetag. Inte känna dina tårar smeta ut dem över pappret. Inte får beröra ditt hjärta.
Men jag har inte något makt i min hand. Jag sitter här maktlös. Åtminstone inför just det.
Jag tror att jag mest bara vill ha det gjort. Det är som att mina känslor sitter fast i det där brevet. Jag vill få skrika ut, för att sen gå vidare. Hur det nu ska gå till?
Det har jag inte kommit fram till än. Går det ens?
Men så länge mina ord vilar kan jag inte vakna upp och ta nästa steg, varken framtåt eller bakåt. Jag vill dansa. En bestämd tango, en hjärtskärande balett, en glad lindy hop. Vad som helst. Bara något händer. Gillar inte att bara sitta här och apatiskt bara gunga fram och tillbaka.
Out of my mind.
Äter små röda, gröna, gula och oranga fiskar och lyssnar på soundtracket till Lion king 2.
Love will find a way. Kärlek.
One of us. Hat.
Sitter och funderar. Försöker analysera nästa steg. Men jag kan verkligen inte se det framför mig. Förut såg jag en gul villa framför mig hela tiden. Gick mot den och stannade aldrig upp. Men en dag slutade jag plötsligt att gå. Huset blev sårat och tog en drastisk förändrang. Det tappade all färg och värme. Suddades ut från min karta.
Nu försöker jag se mig runt omkring, men jag ser inga hus, inga färger, ingen värme. Bara en tjock dimma och jag hör en avlägsen röst. Jag vet att hon fortfarande ropar på mig från husets andra våning, men jag kan inte lokalisera rösten. Så jag börjar bara springa utan mål eller mening.
Jag vet att hösten kommer med stormsteg och min barfotavals kommer snart bytas ut mot tungt vandrande steg genom tjocka barriärer av vissna löv. Jag kommer förvirras längre och längre bort från hennes röst i och med den kyliga vinden som blåser iväg mina tankar.
Förr eller senare så kommer också vintern. Den fryser alla känslor till is. Mitt hjärta som jag tappert håller i min hand blir blått och slår några sista pulserande slag. Tills det bara stannar upp.
Jag stannar upp. Kurar ihop mig och önskar mig vårdagar och solsken. Jag fryser till is. Likt en staty av glas.
Befinner mig som en orörlig istäckt puppa i flera månader.
Men det skulle inte vara fyra årstider om våren aldrig kom. Sakta men säkert kommer den alltid. Det går alltid att lita på våren. Och likt en värmande hand rör den vid mig och tinar sakna upp min karga kropp och själ.
Men jag vågar kanske inte öppna mina ögon och öron. Vågar jag lita på blommor, fågelkvitter och solsken?
Eller har vintern dragit med sig allt och lämnat mig i en värld utan färg?
Jag vet fortfarande inte. Men jag längtar efter våren. För jag slutar aldrig tro och hoppas på bättre dagar.
Love will find a way. Kärlek.
One of us. Hat.
Sitter och funderar. Försöker analysera nästa steg. Men jag kan verkligen inte se det framför mig. Förut såg jag en gul villa framför mig hela tiden. Gick mot den och stannade aldrig upp. Men en dag slutade jag plötsligt att gå. Huset blev sårat och tog en drastisk förändrang. Det tappade all färg och värme. Suddades ut från min karta.
Nu försöker jag se mig runt omkring, men jag ser inga hus, inga färger, ingen värme. Bara en tjock dimma och jag hör en avlägsen röst. Jag vet att hon fortfarande ropar på mig från husets andra våning, men jag kan inte lokalisera rösten. Så jag börjar bara springa utan mål eller mening.
Jag vet att hösten kommer med stormsteg och min barfotavals kommer snart bytas ut mot tungt vandrande steg genom tjocka barriärer av vissna löv. Jag kommer förvirras längre och längre bort från hennes röst i och med den kyliga vinden som blåser iväg mina tankar.
Förr eller senare så kommer också vintern. Den fryser alla känslor till is. Mitt hjärta som jag tappert håller i min hand blir blått och slår några sista pulserande slag. Tills det bara stannar upp.
Jag stannar upp. Kurar ihop mig och önskar mig vårdagar och solsken. Jag fryser till is. Likt en staty av glas.
Befinner mig som en orörlig istäckt puppa i flera månader.
Men det skulle inte vara fyra årstider om våren aldrig kom. Sakta men säkert kommer den alltid. Det går alltid att lita på våren. Och likt en värmande hand rör den vid mig och tinar sakna upp min karga kropp och själ.
Men jag vågar kanske inte öppna mina ögon och öron. Vågar jag lita på blommor, fågelkvitter och solsken?
Eller har vintern dragit med sig allt och lämnat mig i en värld utan färg?
Jag vet fortfarande inte. Men jag längtar efter våren. För jag slutar aldrig tro och hoppas på bättre dagar.
I'm not callin' for a second chance.
Helgen har varit både bra och dålig. En riktig berg- och dalbana faktiskt. Och jag gillar inte riktigt farten av att åka neråt när magen vänder sig ut och in. Nej, ge mig stabilitet och rak väg.
I fredags så mötte jag upp Monika vid tåget. Sen så mötte vi upp en massa människor på stan och gick sen till August skola för att bli piercade av Oliwia. Jag tog en kanyl genom näsan. Hade tydligen brosk rätt högt upp så hon var tvungen att trycka den rakt genom. Gjorde svinont! Men snyggt blev det så det var värt smärtan.
När vi var klara där blev det hemfärd och lite senare kom Emma och mina systrar. Så blev det festkväll! Dock missade jag en del av festen pga ett samtal jag inte kunde ignorera. Fick några mentala käftsmällar, men överlevde dem och lyckades trots det gå ut och dansa några timmar!
Lördagen blev rätt seg. Vi gick på stan en stund. Sen blev det pizza, popcorn och film resten av kvällen.
Idag var det dags för avfärd för allihopa.
Jag roade mig med att gå till solariumet och unna mig en glass när jag blivit ensam.
Nu sitter jag och analyserar, tänker och försöker formulera mina känslor. Men huvudet vill inte riktigt hänga med.
Funderar på om saker och ting varit annorlunda om mitt brev hade kommit fram. Först kändes det som att ödet gjorde att jag glömde frimärke för att allt skulle vara osagt och livet skulle gå vidare utan mina plötsliga infall. Men tydligen så ville ödet inte att brevet skulle komma fram för att knappt nått skulle bli sagt och jag skulle bara ses som en hemsk människa utan något hjärta.
Brevet har en massa hjärta och själ. Nått som aldrig kommer få läsas. Vilket jag nu ser som otroligt tråkigt.
Innehållet var kärleksfullt.
Hur glömmer man en annan människas existens utan att radera sig själv?
(Ny piercing!)
I fredags så mötte jag upp Monika vid tåget. Sen så mötte vi upp en massa människor på stan och gick sen till August skola för att bli piercade av Oliwia. Jag tog en kanyl genom näsan. Hade tydligen brosk rätt högt upp så hon var tvungen att trycka den rakt genom. Gjorde svinont! Men snyggt blev det så det var värt smärtan.
När vi var klara där blev det hemfärd och lite senare kom Emma och mina systrar. Så blev det festkväll! Dock missade jag en del av festen pga ett samtal jag inte kunde ignorera. Fick några mentala käftsmällar, men överlevde dem och lyckades trots det gå ut och dansa några timmar!
Lördagen blev rätt seg. Vi gick på stan en stund. Sen blev det pizza, popcorn och film resten av kvällen.
Idag var det dags för avfärd för allihopa.
Jag roade mig med att gå till solariumet och unna mig en glass när jag blivit ensam.
Nu sitter jag och analyserar, tänker och försöker formulera mina känslor. Men huvudet vill inte riktigt hänga med.
Funderar på om saker och ting varit annorlunda om mitt brev hade kommit fram. Först kändes det som att ödet gjorde att jag glömde frimärke för att allt skulle vara osagt och livet skulle gå vidare utan mina plötsliga infall. Men tydligen så ville ödet inte att brevet skulle komma fram för att knappt nått skulle bli sagt och jag skulle bara ses som en hemsk människa utan något hjärta.
Brevet har en massa hjärta och själ. Nått som aldrig kommer få läsas. Vilket jag nu ser som otroligt tråkigt.
Innehållet var kärleksfullt.
Hur glömmer man en annan människas existens utan att radera sig själv?
(Ny piercing!)
En tillräckligt vacker dag för att dö.
Rubriken behöver ni inte haka upp er på. Tycker att den meningen är vacker bara. Ja jag är lite speciell och annorlunda.
Igårkväll så gick jag för att posta ett brev. Himlen var sådär otroligt vacker. Nästan oförskämt vacker. Jag hade önskat mig lite regn åtminstone. För brevet jag skulle posta var inte något glädje-brev. Tvärt om. Det var det jobbigaste brev jag någonsin skrivit. Har aldrig känt sån ångest över att lägga ner en bit papper på postlådan. Men jag postade verkligen en bit av mitt hjärta. Och jag hoppas att personen som får brevet ska förstå mig.
Dock så sitter jag idag och ångrar lite att jag ens skickade det. Men nu är det gjort och jag får stå för det.
Jag hoppas bara inte att kärlek kommer vändas till hat. Det skulle vara väldigt synd! Jag hoppas att hon vet hur mycket hon betyder för mig. Saknar henne redan.
Igårkväll så gick jag för att posta ett brev. Himlen var sådär otroligt vacker. Nästan oförskämt vacker. Jag hade önskat mig lite regn åtminstone. För brevet jag skulle posta var inte något glädje-brev. Tvärt om. Det var det jobbigaste brev jag någonsin skrivit. Har aldrig känt sån ångest över att lägga ner en bit papper på postlådan. Men jag postade verkligen en bit av mitt hjärta. Och jag hoppas att personen som får brevet ska förstå mig.
Dock så sitter jag idag och ångrar lite att jag ens skickade det. Men nu är det gjort och jag får stå för det.
Jag hoppas bara inte att kärlek kommer vändas till hat. Det skulle vara väldigt synd! Jag hoppas att hon vet hur mycket hon betyder för mig. Saknar henne redan.
Klagande.
Nu kommer världens klago-inlägg. Som att ni inte fått nog av det redan liksom. Haha.
Men jag sitter och funderar över det där med facket.. Det känns så orimligt att ens betala 560 kr i månaden och inte få ut ett skit av det.. Jag har varit medlem sen mars, alltså har jag betalat över 3000 kr dit.. Pengar som jag hade kunnat lagt på något mycket roligare.
Jag vet att allt alltid brukar ordna sig. Men jag känner hur allt börjar växa runt mig. Det kommer inte bli kul i slutet på september. För det är då räkningens-bomben kommer.. Jag kommer ha noll, om inte ännu mindre, att leva för i oktober.
Man kan ju tycka att detta borde göra att jag blir ännu mer sporrad till att hitta ett jobb. Fast faktum är att det drar ur mig energin. Den här veckan har jag sökt 4 jobb. Det är inte bra. Jag borde ha sökt 40. Och det känns som att alla förväntar så mycket av mig. Vilket får mina axlar att kännas ännu tyngre.
Alla måsten gör att jag knappt kan andas. Känns som att allt är nedtryckt i halsen på mig.
Och nästa fredag så får jag besök. Då är det inflyttningsfest. Och jag känner mig som en dålig värd om jag inte bjuder på något! Samt att Monika alltid betalar mat och så när jag är hos henne och hälsar på. Nu ska hon vara här hela nästa helg. Och jag känner att jag inte tänker begära att hon betalar hälften av maten. Men jag får väl bjuda på stuvade makaroner och falukorv. Det är det bästa jag kan komma med.
Nej nu måste jag sluta skriva innan jag sänker mitt humör helt! Och ert.
Men jag sitter och funderar över det där med facket.. Det känns så orimligt att ens betala 560 kr i månaden och inte få ut ett skit av det.. Jag har varit medlem sen mars, alltså har jag betalat över 3000 kr dit.. Pengar som jag hade kunnat lagt på något mycket roligare.
Jag vet att allt alltid brukar ordna sig. Men jag känner hur allt börjar växa runt mig. Det kommer inte bli kul i slutet på september. För det är då räkningens-bomben kommer.. Jag kommer ha noll, om inte ännu mindre, att leva för i oktober.
Man kan ju tycka att detta borde göra att jag blir ännu mer sporrad till att hitta ett jobb. Fast faktum är att det drar ur mig energin. Den här veckan har jag sökt 4 jobb. Det är inte bra. Jag borde ha sökt 40. Och det känns som att alla förväntar så mycket av mig. Vilket får mina axlar att kännas ännu tyngre.
Alla måsten gör att jag knappt kan andas. Känns som att allt är nedtryckt i halsen på mig.
Och nästa fredag så får jag besök. Då är det inflyttningsfest. Och jag känner mig som en dålig värd om jag inte bjuder på något! Samt att Monika alltid betalar mat och så när jag är hos henne och hälsar på. Nu ska hon vara här hela nästa helg. Och jag känner att jag inte tänker begära att hon betalar hälften av maten. Men jag får väl bjuda på stuvade makaroner och falukorv. Det är det bästa jag kan komma med.
Nej nu måste jag sluta skriva innan jag sänker mitt humör helt! Och ert.
fel, fel, fel.
Jag känner med varje liten cell i min kropp hur fel allting har blivit idag. Det känns som att vi var menade att gå åt ett håll, men på något sätt så struntade vi i det och gick åt motsatt håll.
Jag tror inte bara att det är jag som känner såhär just nu. Eller jag hoppas inte att det bara är jag.
Och det är så konstigt hur man vänjer sig vid saker och ting. När det sedan inte är som man är van vid så känns det så tomt och konstigt. Som ett litet godnatt-sms. Jag har suttit och hoppats hela kvällen. Fast jag visste att det inte skulle komma så hoppades jag ändå.
Har verkligen inte kunnat koncentrerat mig på något alls idag. Känns som att jag gått runt som ett litet osynligt spöke och bara funnits.
Det här är ett sånt misstag som jag kommer få gå runt och ångra resten av mitt liv. Det kommer alltid finnas ett hål som aldrig lyckas bli fyllt, för det var bara menat att fyllas av en person.
Men nu när jag gått igenom en helvetesdag och äntligen ligger i sängen och lyckats lugna ner mig då dyker ganska självklara tankar upp i mitt huvud..
Borde jag acceptera läget som det är? Ska jag kämpa för det jag vill ha?
Varför skulle jag ge upp så lätt? Jag är inte den som bara lägger mig platt och tar situationen som den är. Nej, i hela mitt liv har jag kämpat för att få det jag vill ha. Så det borde jag fortsätta med!
Samtidigt så vill jag respektera de sagda orden.
Nej.. jag vet inte riktigt hur jag ska göra.
Just nu skulle jag bara behöva en riktig god natts sömn. Men det är nog lite för mycket begärt.
(Lyckades åtminstone se hyfsat fräsch ut när jag gick till stan och mötte upp Ehli. Det var perfekt väder ute, vilket störde mig som tusan! Jag ville ha regn, åska, storm! Inte perfekt temperatur och små vindar.)
Jag tror inte bara att det är jag som känner såhär just nu. Eller jag hoppas inte att det bara är jag.
Och det är så konstigt hur man vänjer sig vid saker och ting. När det sedan inte är som man är van vid så känns det så tomt och konstigt. Som ett litet godnatt-sms. Jag har suttit och hoppats hela kvällen. Fast jag visste att det inte skulle komma så hoppades jag ändå.
Har verkligen inte kunnat koncentrerat mig på något alls idag. Känns som att jag gått runt som ett litet osynligt spöke och bara funnits.
Det här är ett sånt misstag som jag kommer få gå runt och ångra resten av mitt liv. Det kommer alltid finnas ett hål som aldrig lyckas bli fyllt, för det var bara menat att fyllas av en person.
Men nu när jag gått igenom en helvetesdag och äntligen ligger i sängen och lyckats lugna ner mig då dyker ganska självklara tankar upp i mitt huvud..
Borde jag acceptera läget som det är? Ska jag kämpa för det jag vill ha?
Varför skulle jag ge upp så lätt? Jag är inte den som bara lägger mig platt och tar situationen som den är. Nej, i hela mitt liv har jag kämpat för att få det jag vill ha. Så det borde jag fortsätta med!
Samtidigt så vill jag respektera de sagda orden.
Nej.. jag vet inte riktigt hur jag ska göra.
Just nu skulle jag bara behöva en riktig god natts sömn. Men det är nog lite för mycket begärt.
(Lyckades åtminstone se hyfsat fräsch ut när jag gick till stan och mötte upp Ehli. Det var perfekt väder ute, vilket störde mig som tusan! Jag ville ha regn, åska, storm! Inte perfekt temperatur och små vindar.)
Innan allting tar slut.
Jag hatar tunghäfta. Verkligen hatar det. När det finns en miljon tankar, och när det väl kommer ut något ur munnen så är det bara något dumt och helt värdelöst.
Min värld slets bort från mig idag. Visserligen förhoppningsvis tillfälligt. Men det gjorde lika ont ändå. Minns inte senaste gången jag grät på det sättet sist. När det känns som att syret har blivit något helt annat. Det är omöjligt att andas in det. Ändå så vill man inget hellre än att få ta ett riktigt djupa andetag och fylla lungorna.
Jag kan inte andas längre. Och jag vet att allt som händer är så fel, fel, fel. Ändå sitter jag bara här som en korkad liten människa och låter allt passera förbi mig. Det gäller att handla snabbt. Och jag sitter som en idiot och bara stirrar.
Jag vill slå sönder något. Men jag hejdar mig. Det finns ingen anledning att sabba en massa saker bara för att jag lyckades sabba mitt hjärta.
Min värld slets bort från mig idag. Visserligen förhoppningsvis tillfälligt. Men det gjorde lika ont ändå. Minns inte senaste gången jag grät på det sättet sist. När det känns som att syret har blivit något helt annat. Det är omöjligt att andas in det. Ändå så vill man inget hellre än att få ta ett riktigt djupa andetag och fylla lungorna.
Jag kan inte andas längre. Och jag vet att allt som händer är så fel, fel, fel. Ändå sitter jag bara här som en korkad liten människa och låter allt passera förbi mig. Det gäller att handla snabbt. Och jag sitter som en idiot och bara stirrar.
Jag vill slå sönder något. Men jag hejdar mig. Det finns ingen anledning att sabba en massa saker bara för att jag lyckades sabba mitt hjärta.
Ser jag sanningen i vitögat?
Är för rädd för att hålla för din mun
Och slippa höra de sista orden
Är för rädd för att kämpa
För att säga stopp! Stanna!
Vågar inte ropa åt dig att komma tillbaka
Kan inte se dina tårfyllda ögon
Har inte modet till att springa efter
Och ge dig den där kyssen som vilar på mina läppar
Är för feg för att säga vad jag känner
I stället ser jag på hur du går din väg
Och lämnar mitt hjärta sårat
Vart finns stålmannens dräkt när jag behöver den?
Vart finns Sir Galahads svärd?
Vart finns dunderhonungen?
Vart finns Mitt mod, när jag behöver det som mest?
Upp, upp, ner, ner, uuuuuuupp.
Vart har all min inspiration tagit vägen? Har börjat på flera inlägg.. Men jag är kritisk till det jag skriver. Även fast blogginlägg bara ska komma från hjärtat och det spelar ingen roll vad jag skriver. Men det känns inte som att det kommer från hjärtat, allt känns bara uppdiktat. Som att jag blivit ett tomt skal som bara skriver för skrivandets skull. Det kommer inte ner något vettigt.
Skrev några sidor i word igår. Kanske använde jag upp min sista kraft? Jag kan knappt ens skriva ett vettigt sms. Känns som att alla ord flyter ihop.
Mitt skrivande påverkas så himla mycket av hur jag mår. Visserligen har jag min topp när jag mår dåligt.
Fast just nu mår jag inte direkt dåligt. Jag känner mig bara tom. Och som att livet gått förbi mig. Jag missade tåget.
Varför är det så att nuet alltid ska vara så jobbigt så jag känner att jag måste fly in i någon slags påhittad framtid?
Ibland känns det som att jag inte försöker ta tag i, eller ens leva i nuet. Jag vill bara framåt hela tiden. Men jag måste tänka på att framtiden faktiskt också har ett nu.
Jag tror att ni som läst min blogg ett tag redan har listat ut att när jag är glad så skriver jag mer ytligt och glatt. Och när de där mörka molnen drar in över mig så tar mitt skrivande en helt annat karaktär. Det blir djupare och mer invecklat.
Hittade någon "dikt" jag skrev för några månader sen..
Den där känslan
Sakta krypandes upp för ryggraden
Smekande sidenhjärtan mot bar hud
Tysta löften i ljummen sommarnatt
En pumpande blodsgåva
Min starkaste muskel
Blottad
En förhoppning om läkande
(Nej, nu ska jag kliva upp städa lite.)
Småstigar.
Ibland känns det som att livet inte ger en utrymme för en massa misstag. Men samtidigt har jag gjort så otroligt många misstag att hela jag känns som ett misstag.
Jag står inför en hel rad av val. Blir arg över att man inte kan få en glimt av framtiden. För det är inte förrän efteråt man inser vad man har gjort och ser att vägen man går på bara känns helt lerig och inte alls något att bygga vidare på. Då låter man regnet falla och spola bort allt. Så står man där ännu en gång. Med axlarna ner till marken och blött stripigt hår som klibbar fast längst kinderna. Då frågar jag mig gång på gång: Varför använde jag inte ett paraply?
Det är så lätt att vara efterklok. Jag använder den meningen så ofta att det borde vara mitt motto.
Men jag tänker att en dag, ja kanske en solig sommardag, då ska jag äntligen välja den där stabila asfaltsvägen att vandra längst. Men då kommer väl mitt problem bli att jag glömt ta på mig skor, så jag bränner mina fötter mot het, svart asfalt. Då kommer jag vika av på den trygga lilla skogsvägen. Den som gör mig lycklig för stunden. Men när regnet ännu en gång kommer så krälar maskar upp längst mina ben.
Och jag frågar mig ännu en gång: Varför använde jag inte ett paraply?
Jag står inför en hel rad av val. Blir arg över att man inte kan få en glimt av framtiden. För det är inte förrän efteråt man inser vad man har gjort och ser att vägen man går på bara känns helt lerig och inte alls något att bygga vidare på. Då låter man regnet falla och spola bort allt. Så står man där ännu en gång. Med axlarna ner till marken och blött stripigt hår som klibbar fast längst kinderna. Då frågar jag mig gång på gång: Varför använde jag inte ett paraply?
Det är så lätt att vara efterklok. Jag använder den meningen så ofta att det borde vara mitt motto.
Men jag tänker att en dag, ja kanske en solig sommardag, då ska jag äntligen välja den där stabila asfaltsvägen att vandra längst. Men då kommer väl mitt problem bli att jag glömt ta på mig skor, så jag bränner mina fötter mot het, svart asfalt. Då kommer jag vika av på den trygga lilla skogsvägen. Den som gör mig lycklig för stunden. Men när regnet ännu en gång kommer så krälar maskar upp längst mina ben.
Och jag frågar mig ännu en gång: Varför använde jag inte ett paraply?
Två är en för mycket.
Den senaste veckan har verkligen varit helt galen och jag har insett vad generositet verkligen är. Jag kan inte riktigt förstå att det finns människor som kan ge så mycket av sig själva och inte förvänta sig något tillbaka. Jag har spenderat 32 kr den här veckan, men ändå levt som en prinsessa. Det är två personers förtjänst. De får mig att känna mig otroligt uppskattad och som att allt jag själv gett förut verkligen ges tillbaka nu.
Emma skämde bort mig genom att betala all mat denna vecka. Hon känner inte ens mig egentligen. Eller jag menar vi har inte alls träffats många gånger. Ändå känner hon att jag är värd så mycket.
Sen så betalade Twiggie tågbiljetter för att jag skulle kunna åka till Vingåker. Visserligen för att jag dels skulle kunna träffa henne. Men ändå, jag fick chansen att hinna träffa min familj också.
Är så tacksam över deras generositet. Tar inget förgivet och hoppas att jag en dag ska kunna göra en massa saker för dem också.
Förresten så är jag kär i Twiggies katter. De är underbara. En vacker dag kanske jag också skaffar mig en eller två cornish!
Fick ju faktiskt en förfrågan en gång om att få ta två stycken av en kompis.. Men då sa jag nej eftersom jag inte hade möjlighet att ha katt. Något jag ångrar lite idag. Men det kommer fler chanser!
Har suttit och sökt några fler utbildningar nu och kikat på en del jobb. Jag behöver verkligen något att göra innan jag börjar klättra på väggarna. Visserligen är det väl lugnt så länge lägenheten behöver fixas med. Men när den är klar.. Då kommer jag bli helt galen.
Jag behöver pengar också så jag kan göra en massa roliga saker. Vill resa massor. Och är extremt sugen på att åka upp till Sundsvall och träffa folket där. Maaret ska ju föda om bara några veckor!! Helt galet.
Nej, hej hopp, nu måste jag sluta skriva här.
Emma skämde bort mig genom att betala all mat denna vecka. Hon känner inte ens mig egentligen. Eller jag menar vi har inte alls träffats många gånger. Ändå känner hon att jag är värd så mycket.
Sen så betalade Twiggie tågbiljetter för att jag skulle kunna åka till Vingåker. Visserligen för att jag dels skulle kunna träffa henne. Men ändå, jag fick chansen att hinna träffa min familj också.
Är så tacksam över deras generositet. Tar inget förgivet och hoppas att jag en dag ska kunna göra en massa saker för dem också.
Förresten så är jag kär i Twiggies katter. De är underbara. En vacker dag kanske jag också skaffar mig en eller två cornish!
Fick ju faktiskt en förfrågan en gång om att få ta två stycken av en kompis.. Men då sa jag nej eftersom jag inte hade möjlighet att ha katt. Något jag ångrar lite idag. Men det kommer fler chanser!
Har suttit och sökt några fler utbildningar nu och kikat på en del jobb. Jag behöver verkligen något att göra innan jag börjar klättra på väggarna. Visserligen är det väl lugnt så länge lägenheten behöver fixas med. Men när den är klar.. Då kommer jag bli helt galen.
Jag behöver pengar också så jag kan göra en massa roliga saker. Vill resa massor. Och är extremt sugen på att åka upp till Sundsvall och träffa folket där. Maaret ska ju föda om bara några veckor!! Helt galet.
Nej, hej hopp, nu måste jag sluta skriva här.
Upp, upp, upp.
Igår hade jag och systeryster filmkväll med chips, dipp och cola! Vi orkade verkligen inget annat. Men det var mysigt som tusan!
Idag så åkte Linda hem efter att ha varit här sen i torsdags. Men jag blev inte själv länge. Fick sällskap av August. Vi bakade en supergod paj! En rabarber- och jordgubbspaj för att vara korrekt. Aldrig ätit en så god paj förut!
Sen så spelade vi Zelda. Jättelängesen man gjorde det sist. Så det var kul att ha en tv-spelskväll. Hade väl tänkt försöka vara vakna hela natten. Men det gick inte. Så vi fick ge upp någon gång vid halv 2.
Imorgon kommer Emma hit, eller ja, idag är det väl tekniskt sett. Kommer bli trevligt!
Känns lite som att verkligheten kommer slå mig hårt i ansiktet när jag en dag inte har något att göra, utan bara sitter här i lägenheten själv. Jag älskar att umgås med folk! Men någon gång måste man ju vara ensam också. Inget jag behöver sitta och tänka på just nu egentligen. Har en hel vecka uppbokad vilket känns jättebra!
Sen så blir jag ju även "kombo" snart också. Känns lite konstigt att det inte bara är min lägenhet det här. Utan att det faktiskt är en till människa som ska dela den med mig. Jag vet inte alls hur det kommer att gå. Jag är väldigt bestämd av mig när det gäller utformningen av lägenheten. Men jag får försöka att lämna plats åt henne också.
Allt går bara man vill.
Och nu vill jag nog faktiskt sova!
(Ni ska få några bilder också. Från bl.a pride och festen i fredags.) 
Västerås, here I am!
Sådärja. Nu har jag bott i Västerås på riktigt i en vecka! Har varit en jättebra vecka!
Gårdagen var verkligen toppen på allt. Linda är här och hälsar på, så vi bestämde oss för att festa lite igår. Jag bjöd hit August och Anna som tog med sig en kille som heter Micke. Riktigt trevliga människor allihop! När vi satt ute så kom min granne Tony och frågade om han också kunde få slå sig ner, klart han fick det. Ett tag senare kom även min granne Jessica och gjorde oss sällskap. Vi sjöng, skrattade och pratade en massa! Tror vi kanske skrek lite väl mycket ett tag också.. Men ingen som klagade!
När klockan började närma sig 11 så fixade Jessica skjuts åt oss alla ner till stan. Vi gick till nått ställe som jag tror hette Bill och Bob. Dock var det kanske inte riktigt mitt typ av ställe! Men jag lyckades i alla fall med "raggningsrepliken" : Hej jag heter Frida och är flata.
Haha, så klockrent! I alla fall sjukt trevlig tjej jag träffade genom att säga så. De flesta i Västerås är väldigt trevliga faktiskt. När jag bodde i Sundsvall brukade jag inte prata med så mycket folk på krogen utöver de jag går ut med. Så det var kul att för omväxlingsskull inte vara bunden till gänget jag gick ut med. Tror de flesta försvann åt olika håll faktiskt!
Blev dock ingen dans, vilket var lite tråkigt. Men det får vi ta nästa gång!
Är jätteroligt att jag redan fått bra kontakt med några grannar i alla fall! Och Jessica har bastu och solarium nere hos sig! Så där kanske man kommer hänga ibland. Haha.
Ikväll kommer kanske August hit. Vi funderar på att baka paj och ha tv-spelskväll!
OM det inte blir grillkväll.. Pratade lite löst om det igår.
Älskar att bo här! Alla trevliga underbara människor gör allt så roligt!
Nästa vecka kommer Emma hit. Det ser jag fram emot enormt mycket! Ska bli kul att träffa henne igen!
Blir kanske en tripp till Vingen i slutet på veckan också. Får se vad ekonomin tillåter. Det har bara gått en vecka av augusti och jag har 250 kr kvar.. Jippie. Men allt löser sig!
Nu ska jag bädda ner mig i soffan och se på tv tror jag. Klev upp alldeles för tidigt imorse!
Gårdagen var verkligen toppen på allt. Linda är här och hälsar på, så vi bestämde oss för att festa lite igår. Jag bjöd hit August och Anna som tog med sig en kille som heter Micke. Riktigt trevliga människor allihop! När vi satt ute så kom min granne Tony och frågade om han också kunde få slå sig ner, klart han fick det. Ett tag senare kom även min granne Jessica och gjorde oss sällskap. Vi sjöng, skrattade och pratade en massa! Tror vi kanske skrek lite väl mycket ett tag också.. Men ingen som klagade!
När klockan började närma sig 11 så fixade Jessica skjuts åt oss alla ner till stan. Vi gick till nått ställe som jag tror hette Bill och Bob. Dock var det kanske inte riktigt mitt typ av ställe! Men jag lyckades i alla fall med "raggningsrepliken" : Hej jag heter Frida och är flata.
Haha, så klockrent! I alla fall sjukt trevlig tjej jag träffade genom att säga så. De flesta i Västerås är väldigt trevliga faktiskt. När jag bodde i Sundsvall brukade jag inte prata med så mycket folk på krogen utöver de jag går ut med. Så det var kul att för omväxlingsskull inte vara bunden till gänget jag gick ut med. Tror de flesta försvann åt olika håll faktiskt!
Blev dock ingen dans, vilket var lite tråkigt. Men det får vi ta nästa gång!
Är jätteroligt att jag redan fått bra kontakt med några grannar i alla fall! Och Jessica har bastu och solarium nere hos sig! Så där kanske man kommer hänga ibland. Haha.
Ikväll kommer kanske August hit. Vi funderar på att baka paj och ha tv-spelskväll!
OM det inte blir grillkväll.. Pratade lite löst om det igår.
Älskar att bo här! Alla trevliga underbara människor gör allt så roligt!
Nästa vecka kommer Emma hit. Det ser jag fram emot enormt mycket! Ska bli kul att träffa henne igen!
Blir kanske en tripp till Vingen i slutet på veckan också. Får se vad ekonomin tillåter. Det har bara gått en vecka av augusti och jag har 250 kr kvar.. Jippie. Men allt löser sig!
Nu ska jag bädda ner mig i soffan och se på tv tror jag. Klev upp alldeles för tidigt imorse!
Vuxen?
Hur vuxet är de att jag nu i nästan ett halvår har gått och längtat efter pride? Att jag under sommaren längtat efter de som höjdpunkten på det hela?
Pride kommer innebära en vecka av konstant festande. Kommer inte förvåna mig om jag är full konstant varje dag.
Jag är 23 år. Hur Är man egentligen när man är 23 år? Beror såklart på individen.
Men bör jag kanske växa upp snart? Borde jag inse min rätta ålder och inte bete mig som att jag vore 17 hela tiden. Kanske kan vara dags nu. Dags att börja ta tag i mitt liv och bygga på något varaktigt.
Inom en framtid på ungefär 5-7 år så ser jag att jag har ett fast jobb, har börjat att åtminstone planera ett barn, jag vill vara en stabil människa med en stabil framtid.
Kommer det hända eller kommer jag att vara fast i tonåren för evigt?
Pride kommer innebära en vecka av konstant festande. Kommer inte förvåna mig om jag är full konstant varje dag.
Jag är 23 år. Hur Är man egentligen när man är 23 år? Beror såklart på individen.
Men bör jag kanske växa upp snart? Borde jag inse min rätta ålder och inte bete mig som att jag vore 17 hela tiden. Kanske kan vara dags nu. Dags att börja ta tag i mitt liv och bygga på något varaktigt.
Inom en framtid på ungefär 5-7 år så ser jag att jag har ett fast jobb, har börjat att åtminstone planera ett barn, jag vill vara en stabil människa med en stabil framtid.
Kommer det hända eller kommer jag att vara fast i tonåren för evigt?
När väggar rasar.
Jättemysig dag igår! Jag och min familj åkte iväg till Taxinge slott för att fika. Åkte 11 mil för att ta en fika. Lite konstigt, kanske ni tänker. MEN det fanns så sjukt mycket olika grejer att välja mellan! Det var ett stort bord med en massa tårtor, kakor, bullar osv osv. Blev nästan för mycket, så jag visste knappt vad jag skulle välja!
Blev i alla fall en jättegod marängtårta och ett underbart wienerbröd!
Blev i alla fall en jättegod marängtårta och ett underbart wienerbröd!
En månad nu.
Det har gått väldigt lång tid sen jag skrev sist. Ja en hel månad till och med. Mycket har hänt sen dess. Vissa saker jag inte vill skriva om här. Men har varit en hel del resande den senaste månaden.
Ni ska få en liten sammanfattning av vad jag har hunnit med i sommar!
Först så åkte jag ner till Göteborg och var där i några dagar. Hade det otroligt mysigt. Sen tog jag mig uppåt landet där jag gjorde ett stopp hos Monika, Daniel och bebis. Hann även med att gå på fest hos Klaes medans jag var nere i skogarna. Resan fortsatte till Norrköping där en hel vecka spenderades. Åkte till Söderköping och åt massa glass, badade och gick en massa promenader.
Kom sen hem till familjen i Vingåker. Firade min födelsedag. Åkte till Vinön och fikade. Var på bio med Ehlina och såg Eclipse. Hälsade på Elin på Griscaféet. Hade en underbart rolig kväll/natt med mamma, pappa, Linda och Jonny då vi skrattade som galningar så säkert alla grannarna började undra om vi var fulla eller något.
Tog en tripp till Ullared med min familj. Sov där i husvagn vilket var en hemsk upplevelse även fast det samtidigt var lite mysigt. Och nu det senaste jag gjort var att jag, Linda och Emelie tog en roadtrip mitt i natten till min lägenhet i Västerås!
Som ni läser har jag hunnit med väldigt mycket roligt! Och sommaren är inte ens slut än! Nu väntar höjdpunkten på hela sommaren; Pride. Ska bli så himla roligt att träffa alla underbara människor! Både gamla vänner och helt nya! Jag är verkligen lyckligt lottad. Jag har ett otroligt bra liv. Glömmer bort det ibland.
Ska försöka att uppdatera lite oftare hädan efter. Är bara svårt att hitta tiden nu på sommaren då man hellre ligger ute i en solstol med en glass än att sitta och skriva i bloggen.
Nu måste jag ta en dusch för jag svettas ihjäl i denna värme!
Ni ska få en liten sammanfattning av vad jag har hunnit med i sommar!
Först så åkte jag ner till Göteborg och var där i några dagar. Hade det otroligt mysigt. Sen tog jag mig uppåt landet där jag gjorde ett stopp hos Monika, Daniel och bebis. Hann även med att gå på fest hos Klaes medans jag var nere i skogarna. Resan fortsatte till Norrköping där en hel vecka spenderades. Åkte till Söderköping och åt massa glass, badade och gick en massa promenader.
Kom sen hem till familjen i Vingåker. Firade min födelsedag. Åkte till Vinön och fikade. Var på bio med Ehlina och såg Eclipse. Hälsade på Elin på Griscaféet. Hade en underbart rolig kväll/natt med mamma, pappa, Linda och Jonny då vi skrattade som galningar så säkert alla grannarna började undra om vi var fulla eller något.
Tog en tripp till Ullared med min familj. Sov där i husvagn vilket var en hemsk upplevelse även fast det samtidigt var lite mysigt. Och nu det senaste jag gjort var att jag, Linda och Emelie tog en roadtrip mitt i natten till min lägenhet i Västerås!
Som ni läser har jag hunnit med väldigt mycket roligt! Och sommaren är inte ens slut än! Nu väntar höjdpunkten på hela sommaren; Pride. Ska bli så himla roligt att träffa alla underbara människor! Både gamla vänner och helt nya! Jag är verkligen lyckligt lottad. Jag har ett otroligt bra liv. Glömmer bort det ibland.
Ska försöka att uppdatera lite oftare hädan efter. Är bara svårt att hitta tiden nu på sommaren då man hellre ligger ute i en solstol med en glass än att sitta och skriva i bloggen.
Nu måste jag ta en dusch för jag svettas ihjäl i denna värme!
Upp och ner.
Den senaste veckan har varit både upp och ner.
Har haft sån otrolig saknad efter Sundsvall! Saknar underbara Dan, kloka Micke, vackra Maaret, pratglada Karro och alla de andra!
Det blir så himla konstigt att bo hemma hos familjen igen när jag varit van att bo själv i över 3 år. Så det ska faktiskt bli otroligt skönt att flytta till min egen lägenhet snart igen!
Tror faktiskt att jag kommer befinna mig där större delen av juli. Hade tänkt bo hos min familj till augusti. Men blir nog faktiskt Västerås tidigare. Inget ont mot min familj. Men ibland blir det bara för mycket.
Har lite funderingar på en tripp till Sundsvall i mitten på juli också. Får se hur det blir med det. Men skulle vara så skönt att få umgås med vännerna igen! Hoppas innerligt att jag kommer träffa lika underbara människor i Västerås. För mina vänner i Sundsvall är verkligen de bästa!!
Snart ska jag i alla fall få ett litet break från Vingåker och familjen. För på tisdag drar jag ner till Gbg! Sen lite andra destinationer. Kommer bli kanon!
Nu ska jag dra mig utåt och se om solen tittat fram igen!
Har haft sån otrolig saknad efter Sundsvall! Saknar underbara Dan, kloka Micke, vackra Maaret, pratglada Karro och alla de andra!
Det blir så himla konstigt att bo hemma hos familjen igen när jag varit van att bo själv i över 3 år. Så det ska faktiskt bli otroligt skönt att flytta till min egen lägenhet snart igen!
Tror faktiskt att jag kommer befinna mig där större delen av juli. Hade tänkt bo hos min familj till augusti. Men blir nog faktiskt Västerås tidigare. Inget ont mot min familj. Men ibland blir det bara för mycket.
Har lite funderingar på en tripp till Sundsvall i mitten på juli också. Får se hur det blir med det. Men skulle vara så skönt att få umgås med vännerna igen! Hoppas innerligt att jag kommer träffa lika underbara människor i Västerås. För mina vänner i Sundsvall är verkligen de bästa!!
Snart ska jag i alla fall få ett litet break från Vingåker och familjen. För på tisdag drar jag ner till Gbg! Sen lite andra destinationer. Kommer bli kanon!
Nu ska jag dra mig utåt och se om solen tittat fram igen!
Liten uppdatering.
Var jättelängesen jag skrev så jag ska väl försöka mig på en liten uppdatering. Egentligen har jag påbörjat inlägg flera gånger. Men sen bara känt att; nej.
Min blogg påminner mig om Sundsvall. Och jag tror inte riktigt att jag fattat än att jag inte ska tillbaka dit. Känns som att jag faller längre och längre ifrån människorna där. Är otroligt dålig på att höra av mig. Det är absolut inte av lathet. Utan jag vet bara inte vad jag ska säga/skriva. Mest dumt känns det över Maarets och min sista sms-kontakt.. Jag har inte hört ett ord från henne efter det. Och jag har väl inte försökt nå henne nå vidare själv heller. Men jag tänker på henne varje dag!
Så om du läser detta Maaret; Jag har inte glömt bort dig! Absolut inte! Saker och ting känns bara så konstiga. Och det känns jättekonstigt att aldrig kunna ses spontant nå mer! Men mina tankar är hos dig och jag funderar hela tiden på om det går bra med graviditeten och hur du mår. Jag hoppas att du har det bra! Jag ska verkligen försöka komma upp till Sundsvall nått i höst och hälsa på!
Mindre än en månad kvar nu tills jag får nycklarna och flyttar in i nya lägenheten! Känns väldigt bra!
Hälsosamma Frida är på g också! Tränar så mycket jag bara kan! -3,5 kg än så länge. Det går lite segt med viktnedgången med jag mår mycket bättre och känner mig pigg av att leva hälsosamt. Om 6 veckor har jag som mål att ha gått ner 6 kg. Allt som allt alltså. Inte 6 kg på 6 veckor.. Haha.
Har solat mig fräsch och fin också! Första sommaren som jag kommer ha ordentligt med färg tror jag!
Imorgon åker jag förhoppningsvis ner till Göteborg och träffar Annika! Jättelängesen sist! Så det ska bli jättekul!
Blir bara borta över dagen, för sen på onsdag måste jag till arbetsförmedlingen.
På fredag blir det Västerås en sväng för att fira Robin som tar studenten!
Sen nästa tisdag då blir det Göteborg igen! Träffa en väldigt, väldigt saknad person!
Så det händer en del framöver! Skönt. Så inte dagarna bara flyter ihop.
Nu ska jag se lite på Hem till gården! Haha. Sen blir det ensam eftermiddag. Så får se vad jag hittar på resten av dagen!
Lite bilder från mina dagar här i Vingen!
(Jag, Linda och Peppen i Lyttersta.)
(Jag och Sofie tog moppen till Läppe och hade picknick bryggan!)
(Tog en tur till Fågeltornet med Linda och Sofie. Sjukt fint där!)
(Solen går ner i Hjälmaren.)
Min blogg påminner mig om Sundsvall. Och jag tror inte riktigt att jag fattat än att jag inte ska tillbaka dit. Känns som att jag faller längre och längre ifrån människorna där. Är otroligt dålig på att höra av mig. Det är absolut inte av lathet. Utan jag vet bara inte vad jag ska säga/skriva. Mest dumt känns det över Maarets och min sista sms-kontakt.. Jag har inte hört ett ord från henne efter det. Och jag har väl inte försökt nå henne nå vidare själv heller. Men jag tänker på henne varje dag!
Så om du läser detta Maaret; Jag har inte glömt bort dig! Absolut inte! Saker och ting känns bara så konstiga. Och det känns jättekonstigt att aldrig kunna ses spontant nå mer! Men mina tankar är hos dig och jag funderar hela tiden på om det går bra med graviditeten och hur du mår. Jag hoppas att du har det bra! Jag ska verkligen försöka komma upp till Sundsvall nått i höst och hälsa på!
Mindre än en månad kvar nu tills jag får nycklarna och flyttar in i nya lägenheten! Känns väldigt bra!
Hälsosamma Frida är på g också! Tränar så mycket jag bara kan! -3,5 kg än så länge. Det går lite segt med viktnedgången med jag mår mycket bättre och känner mig pigg av att leva hälsosamt. Om 6 veckor har jag som mål att ha gått ner 6 kg. Allt som allt alltså. Inte 6 kg på 6 veckor.. Haha.
Har solat mig fräsch och fin också! Första sommaren som jag kommer ha ordentligt med färg tror jag!
Imorgon åker jag förhoppningsvis ner till Göteborg och träffar Annika! Jättelängesen sist! Så det ska bli jättekul!
Blir bara borta över dagen, för sen på onsdag måste jag till arbetsförmedlingen.
På fredag blir det Västerås en sväng för att fira Robin som tar studenten!
Sen nästa tisdag då blir det Göteborg igen! Träffa en väldigt, väldigt saknad person!
Så det händer en del framöver! Skönt. Så inte dagarna bara flyter ihop.
Nu ska jag se lite på Hem till gården! Haha. Sen blir det ensam eftermiddag. Så får se vad jag hittar på resten av dagen!
Lite bilder från mina dagar här i Vingen!
(Jag, Linda och Peppen i Lyttersta.)
(Jag och Sofie tog moppen till Läppe och hade picknick bryggan!)
(Tog en tur till Fågeltornet med Linda och Sofie. Sjukt fint där!)
(Solen går ner i Hjälmaren.)
Dagens outfit.
Idag regnar det. Då får man se ut såhär! Haha.
Nej.. regn..
Urk.. Ingen solning idag! För nu regnar det bara en massa. Trist..
Men jag tränar mer i stället. Haha! 7 km på cross trainern, och nu tänkte jag köra 7 km till!
Imorgon kanske jag och Linda ska åka till Eskilstuna. Kan ju vara kul att göra något annat än att bara vara hemma och träna hela dagarna.
Ska färga håret ikväll. Börjar bli lite för mycket utväxt nu. Har ju haft tankar på att klippa mig korthårig igen. Men vet inte om jag vågar! Kanske blir någon ny hårfärg i stället!
Jag vet att ni tycker mitt liv är såå intressant. Haha!
Men jag tränar mer i stället. Haha! 7 km på cross trainern, och nu tänkte jag köra 7 km till!
Imorgon kanske jag och Linda ska åka till Eskilstuna. Kan ju vara kul att göra något annat än att bara vara hemma och träna hela dagarna.
Ska färga håret ikväll. Börjar bli lite för mycket utväxt nu. Har ju haft tankar på att klippa mig korthårig igen. Men vet inte om jag vågar! Kanske blir någon ny hårfärg i stället!
Jag vet att ni tycker mitt liv är såå intressant. Haha!
