Tack för i år Bråvalla!
Vet inte hur jag ska börja. Bråvalla var helt magiskt! Umgåts med underbara människor. Sett helt fantastiska artister. Öst loss till grymma DJs. Druckit inte allt för mycket alkohol. Sluppit bakfylla. Jag kan sammanfatta festivalen med ordet "lycka". Det är vad jag känner. Mår så underbart bra. Och är så glad. Tänker dock på skånska nu. "Jaah" "guttit" "smauga". Så går det när man hänger i skåne-campet. Men hur bra Bråvalla än var så ska det bli skönt att komma hem till min sambo och min säng imorgon. Tillbaka till vardagen. Jobba lite innan det är dags att åka på nästa äventyr. Till Göteborg. Åka till Skåne hade inte heller varit helt fel. Livet alltså. ♡♡
Orättvisor.
Ibland klagar folk alldeles för mycket på orättvisor. För det finns ett flertal gånger som det är folk själva som skapar de där situationerna som de klagar på. Klaga inte så jävla mycket, utan gör något åt saken i stället. Det går nästan i alla fall att göra något, åtminstone för att förbättra. Kanske inte ändra helt, men att gå åt rätt håll i alla fall.
Jag blir så ledsen och arg över de som bara ger upp. Som inte ens vågar testa. Vad finns det att förlora? Så länge du är sann mot dig själv, så kan du inte förlora den du är.
Men jag kan sitta här och kasta hur mycket pepptalk som helst i ansiktet på folk. Vill de inte lyssna, och har de bestämt sig för något, ja då går det inte. Inställning är a och o hos människor. Jag tycker att allt blir vad man gör det till. Jag om någon har levt ett jävla skit liv till och från. Jag vet hur det känns att verkligen ligga som ett ruttnande lik på botten och önska att det var just vad jag var, ett lik. Jag vet hur det känns att få ett mental käftsmäll med ett betongblock. Jag vet hur det känns när man gråtit så mycket att tårarna har tagit slut.
En gång var jag någon som drog till mig orättvisor, utan att vilja göra något åt saken. Som låg och kved som ett nyfött spädbarn över att jag var så hjälplös och liten.
Jag har i princip tappat 5 år av mitt liv. 5 år som har gått totalt till spillo. Jag knaprade tabletter (inte droger/knark), drack alkohol, tog till annat självskadebeteende, förstörde relationer runt mig, för jag klarade inte av att ha människor i min närhet som visade mig omtanke. I 5 hela år tryckte jag på pausknappen. För 4 år sen så bestämde jag mig för att våga öppna ögonen igen. För att inte bara vara vid liv, utan för att verkligen leva. Att jag bestämde mig för att verkligen leva var det läskigaste, och mest underbara jag någonsin gjort i mitt liv. Det fick vissa känslor att helt försvinna, medan de fick andra känslor att förstärkas, både på gott och ont. Jag kunde andas igen, inte små korta andetag, utan verkligen få känna hur syret fyllde mina lungor. Jag vågade titta för att verkligen se.
Jag vet, vad smärta är. Jag vet vad orättvisa är. Jag är också väldigt klar med vad jag vill och inte vill. Vad jag tycker är värt att kämpa för och inte. Jag har kämpat mig uppåt för att ha det liv jag har idag. Att ha mat på bordet varje dag, att ha ett bra arbete att gå till, att bo i en väldigt fin lägenhet, att ha fina djur och underbara nära och kära. Jag har fan kämpat. Och i det stora hela så har det varit värt det. Det har funnits de där "ruttnande lik"- dagarna, tro mig de har varit ganska många till och med. Men vill man verkligen ha något. Så får man det att hända. Man sitter intre bara på sin röv och väntar på att bli serverad allt på silverfat. Inget i livet kommer bara serverat. Vill man ha saker lätt. Ja, jag hatar att säga det, men då är inte människa något att vara.
Det kommer att gråtas, det kommer att skrikas, men när allt kommer omkring, så var det värt det. Det var värt varje plågsam vaken natt. För inget kommer gratis. Du får betala ditt pris. Men återbäringen, jag kan tala om att den är värt 10 gånger insatsen.
Livet är ett lotteri. Du vinner lite. Du förlorar lite.
One two three, drink.
Igår hände något väldigt oväntat. Det gjorde mig väldigt ledsen. Känns som att jag inte fick någon vettig anledning till det heller. Så jag står här med hakan i marken och fattar fan ingenting. Dock så måste ju livet alltid gå vidare. Hur stora eller små nederlag jag än stöter på så måste jag borsta av mig skiten, resa mig upp och ta nästa steg framåt. Jag har flera underbara dagar framför mig som jag ska ta vara på så bra jag bara kan. Imorgon sätter jag, Emma och Chokko oss i bilen och styr kosan mot Norrköping. Första natten lär ju bli speciell. Då ska jag och Emma sova i bilen. Sen på onsdag kan festen börja. Då glömmer jag allt som finns här hemma! Vill inte ens fundera över mina känslor. Ska bara festa, dricka och umgås med fint folk. För du vet att du är bra. ♡ 
That's a keeper.
Haft en otroligt jobbig, men samtidigt skön helg. Det var inte kul att kliva upp kl 04 igår och 06 idag. Men jag tog mig igenom jobbpassen. Nu är det bara ett till imorgon. Sen ledig i 8 sköna dagar! Annars så har midsommarhelgen varit väldigt fin. Igår åkte jag och Izabell till mälarcampingen. Tog med oss god mat och vattenpipan. Så satt där några timmar och bara njöt av varandras sällskap. Idag så sa jag till henne att hon fick välja middag fritt. Så skulle jag fixa det. Så vi åt god middag. Mös ner oss i soffan och tittade på sista avsnitten av Orange is the new black. Sen en jäkligt bra film. Myshelg! Jag är definitivt nöjd med min nyktra midsommar. Har sett så mycket spårade bilder och statusar här och där. Själv kommer jag vakna utvilad och inte det minsta bakis imorgon. Bäst! ♡♡
Only know you've been high when you're feeling low.
Det fungerar inte att försöka balansera mellan två saker. Tillslut så faller man pladask i mitten. "Jag vill att du går vidare." Det var orden hon sa. Jag tror att jag ska lyssna på dem. Hur mycket jag än älskar familjen vi var, så är det just det, det var något vi var. Dåtid. En fin tid jag alltid kommer bära med mig i hjärtat. Men det finns någon annan som fångat mitt intresse. En så genuin och äkta människa. Så långt ifrån krångel och drama. Hon förtjänar att få lära känna den riktiga Frida. Den som finns under ytan. Den jag faktiskt aldrig någonsin gett till någon. Det har alltid varit något. Något som greppat mig hårt och hållt mig kvar i det förflutna. Jag måste släppa taget om allt. Verkligen allt! Annars kommer jag aldrig lyckas behålla en enda relation. Jag ska sluta vara rädd. För det är rädslan som alltid hållt mig tillbaka. Inte längre! Jag ska blunda och våga falla fritt. Jag ska våga öppna mitt hjärta på riktigt. Jag har lärt mig så viktiga saker av förhållandena som varit. Lärt mig vad som är viktigt. Det är inte viktigt att hålla kvar vid sina ex. De är ingen trygghet, även fast jag vill inbilla mig det. Jag höll krampaktigt kvar vid L. För vad egentligen? För att förstöra mellan mig och den enda människan jag lyckats älska mer än mig själv. I slutet var det inte värt det. Jag vill ha en äkta chans med C. Släppa allt annat. Det är inte bara hon som förtjänar det. Jag förtjänar det! Jag förtjänar att vara lycklig. Att fokusera allt på en person. Någon gång kanske det finns plats för mig och S att vara vänner. Men just nu vill jag bara att hon flyger. Breder ut sina vingar och flyger så långt hon känner att vingarna bär henne. Hon förtjänar att finna lycka. Hur mycket jag än önskade att jag skulle få vara mamma till hennes barn, så vet jag att det aldrig någonsin kommer hända. Hon kommer att gifta sig med någon en dag. Hon kommer se in i någon annans ögon, gråta av lycka och säga ja till den. Den dagen hoppas jag att jag är med på. Då ska jag titta på henne och le. Vara genuint lycklig för hennes skull. Jag släpper taget. För jag älskar henne. Och vill att hon är lycklig. Min plan nu är att bli lycklig jag också.
Say something, I'm giving up on you.
Jag älskar dig. Du vann mitt hjärta för längesen. För fyra år sen för att vara exakt. Mina drömmar om nätterna var fyllda av katter och det där gula huset där mitt sinne fann ro. Inte fysiskt, men mentalt fanns det en tröst bland gungan i trädet, knarande trappsteg och äkta skratt. Jag har varit din sen dess. Inte i den meningen att jag varit din flickvän. Jag har varit din bara. Sett hur du utvecklats som människa. Sett dig gråta. Sett dig skratta. Sett dig älska ditt livs kärlek. Jag har följt dina steg. Inte alltid nära. Men inte alltid långt bort heller. Vi har pratat i metaforer och haft ett språk bara vi förstår. När ingen annan funnits så vet jag att du alltid varit min stöttepelare. Speciella stunder vi delat. Du kanske inte minns dem alla. Men jag minns dem som att de vore igår. Jag kan både skratta och brista ut i gråt över karusellen vi befunnit oss i. Ibland har jag bett om att få snurra snabbare och vissa gånger har jag panikartat skrikit att jag vill kliva av. Du har gång på gång fått mig att tro på livet igen.
Jag älskar dig. Men kanske tar resan för oss slut här.
Det gör ont att göra slut med vänner också.
When you say nothing at all.
Varför har jag sån här extrem huvudvärk med jämna mellanrum för? Jag vill kapa bort mitt huvud från resten av kroppen. För detta är ju sjukt. Jag har nästan aldrig huvudvärk annars. Drygt. Idag har jag jobbat. Känns som att jag inte gör annat än det nu för tiden. Men nu är jag faktiskt ledig i tre dagar! Känns bra. Kanske jag kan hinna med lite måsten.På onsdag ska jag i alla fall träffa fina Ellen. Ta en cider i solen eller nått sånt. Och på torsdag ska jag och Mathias iväg och paddla kanot. Så jäkla kul! Känner att jag behöver göra lite roliga saker innan en dryg jobbhelg. Men efter helgen så är det bråvalla! Åh som jag längtar!!!
I don't get cold any more.
Gympass idag igen. Det är så skönt. Gymmet på Erikslund har blivit min nya favorit. Gillar det skarpt! Börjat jobba 4 pass i veckan också. Det kommer bli en fin lön i slutet på juli med tanke på allt helgjobb. Perfekt inför London och min tatuering som nog kommer börjas på i augusti. Är så jävla pepp på den. Den kommer bli sjukt snygg. Hela eftermiddagen har spenderats på soffan. Jag och sambon köpte pizza, hade seriemaraton och bara hade det mysigt med Ri och Zoe. De tyckte det var hur gosigt som helst att få så mycket kärlek. Det dyker upp fler och fler som ska på Bråvalla! En vän jag inte träffat på fyra år ska dit. Ska bli underbart att träffa henne igen! Och nu har jag en ordentlig tältpartner. Äntligen. Underbara dagar och mysiga nätter. Bråvalla kommer bli så jävla bra! Nu är det dags för sömn. Imorgon blir det att kliva upp strax efter 6. Godnatt peeps!
I wont let you down.
Hur bra dag var inte detta då? köttade först av ett pass på gymmet med Izabell och Chokko.Hem en snabbis för att duscha och ta ut Ri. Sen hämtade Andreas upp oss så åkte vi alla till Vingåker. Där blev vi bjudna på gott fika, innan det var dags att ta mina balkongmöbler och köra tillbaka till Västerås. Resten av kvällen har spenderats med vin, cider, god mat och underbara vänner på en inglasad altan i flera timmar. Livet är så fint för det mesta! Jag hoppas att jag får finbesök nästa helg också. Då skulle jag bli så underbart jävla glad. Djuren är mina nu också. Eller ja det handlar bara om några papper. Sen äger jag dem. Mina underbara små varelser. Glädje. Det är vad jag känner just nu.
Livet har sina goda stunder.
Livet är både bra och dåligt. Såklart. Det kan inte bara gå åt ett håll. Det vore lite märkligt. Idag har jag varit ganska så ledsen. Det känns som att jag håller på att förlora en vän som jag haft i mitt liv i fyra år. Det skrämmer mig. För hon är så himla bra. Men om hon lämnar min sida, så kan jag inte göra något åt det. Det är så livet är. När jag väl kom till jobbet så kändes det bättre. Det är alltid skönt att jobba och sjunka ner i den världen ett tag. Jag måste tvinga mig själv att tänka framåt. Om jag gräver för mycket i det förflutna så kommer jag bli knäpp. Klart som fan att det gör ont att jag förlorat den enda framtid jag trott på. Klart det känns i hjärtat när jag tänker på alla roliga saker vi gjorde förra sommaren. Klart jag gråter när jag ser henne. Men livet måste gå vidare. Jag måste leva livet för min skull. Det finns så mycket outforskat där ute. Jag är väldigt spänd på vad denna nya relation kommer leda också. Jag får inte tillåta mig att vara rädd. Jag ska vara modig. Blunda och hoppas att någon står där nere för att fånga mig. Egentligen kan inget bli värre. Please let me fall into your arms babe. Let me forget about everything else.
Heaven to hell.
Mina djur, mitt allt. Aldrig någonsin har jag älskat någon ickemänsklig varelse mer än dessa två underbara individer. De senaste tre månaderna så har jag gjort mitt absolut yttersta för att de alltid ska må bra. Jag har själv legat nere på botten och inte vetat hur jag ska kunna ta mig upp. Men jag har hela tiden gett allt för dem. De förtjänar ett kärleksfullt hem där de får allt de behöver. Jag tror att jag, med lite hjälp skulle kunna vara det absolut bästa hemmet för dem. Men jag står framför ett dilemma, där risken är stor att jag kommer att förlora dem. Jag har ingen som helst rätt till dem egentligen, för på papper så är det inte mina djur. Men de är jag som gett dem ett hem.
Jag förlorade min sambo och fästmö. Ska jag nu behöva förlora det enda jag har kvar? Ni som tycker om att kommentera bloggen med "karma", dra åt helvete! För ingen ska behöva förlora såhär mycket. Sorgen jag känt och känner är inget jag skulle önska någon annan människa.
Varje dag så ger de mig en sån enorm glädje. Jag skrattar åt deras tokigheter, de kryper tätt intill när jag är ledsen, vi delar täcke alla tre på natten, Zoe buffar mig i ansiktet tills jag vaknar på morgonen.
Jag har någon att komma hem till, men de har också någon som kommer hem till dem. Det är inte en envägsgrej. Jag har inte dem av ägande. Jag har dem för att jag hoppas att jag ger dem lika mycket som de ger mig.
Om jag förlorar dem så förlorar jag en bit av min själ. De kommer lämna varsitt tassavtryck i mitt hjärta.
Rädd för att bli sårad.
Allt som hänt sen i februari har gjort att jag blivit väldigt rädd för att bli sårad. Egentligen känner man inte någon. Vem som helst kan visa sig vara världens idiot. Jag trodde ju att jag kände min flickvän. Men det visade sig att hon skulle såra mig mer än någon gjort innan. Att bli så sviken av den personen man älskar högst i världen. Det tar hårt. Men jag ska försöka att inte vara rädd. Jag tycker om någon väldigt mycket. Tänker på henne i princip hela tiden. Så sjukt vacker människa. Hon kanske kommer såra mig någon gång. Men det är inget jag kan gå runt och tänka på nu. Jag måste försöka lämna det förflutna bakom mig. Och se henne för den hon är. Inte för misstagen mitt ex gjorde. Jag är glad. Jag känner mig pepp. Är på jobbet och flyger fram genom gångarna för jag har sån energi! Låt aldrig denna bra känsla försvinna.
Sober up.
Första vita helgen på, ja jag vet inte ens hur länge. Men vad skönt det varit! Jag behöver inte alkoholen för att glömma och förtränga längre. För jag är så tillfreds med allt. De två kommande helgerna blir också vita. Fokusera på jobb och träning. Jag vill ha en rejäl lön i juli. För i augusti så blir det en London weekend. Är taggad till tusen! Åka med världens bästa och bara ha det hur kul och mysigt som helst. Måste fixa ett pass först bara. Bråvalla, födelsedag, Göteborg, släktträff, Sthlm pride och London. Det lär bli en fin sommar.
Eternity.
Vet ni, det handlar inte längre om vem det symboliserar, utan vad. Jag fick armbandet med evighetstecknet av någon som alltid kommer betyda mycket för mig. Hon fick mig verkligen att stanna upp och se in i min själ. Jag tillbringade det bästa året hittills med henne. Hon gav, jag gav. Men vissa saker är inte eviga, men det betyder inte att livet tar slut för det. Varje milstolpe är viktig. Varje människa man möter ger en bit av sin själ och låter en utvecklas. Jag har lärt mig så mycket om mig själv. Vad som är vitkigt för att jag ska vara den bästa människan jag någonsin kan vara. Jag tror på evighet, relationer ändras, människor kommer och går, med jag består. Man har alltid sig själv. Det är inget som går att rymma ifrån. Jag vill inte det heller. Jag har haft 94 jobbiga dagar varav de flesta av dem har jag bara velat försvinna. Jag vill inte det längre.
Kommer alltid älska familjen som vi var. Kommer alltid minnas alla skratt, tårar, lycka, kärlek, äventyr. Evigheten fortsätter, dock inte med din hand i min. Men det är okej. Vi var aldrig menade för varann. Är man det kan man ta sig igenom allt.
Jag kommer att röra vid någon annans själ. Kommer finna lyckan med någon annan tätt intill. Det gör mig inte sorgsen längre, utan bara hoppfull. Charlie blev inte mer än en dröm. En fin dröm.
Jag kommer att bli någons fru, jag kommer att bli mamma till någons barn, jag kommer att åldras med någon, jag kommer vakna och säga "jag älskar dig" till någon.
Livet är min evighet, därför kommer jag alltid bära armbandet, som en påminnelse om att det är jag som har evigheten i min hand. Jag styr livet, livet styr inte mig.
Trots att det blev ganska brutalt, så är jag glad över att du kastade mig tillbaka på rätt spår igen. Utan det här uppbrottet hade jag nog vandrat vilse. Men nu har jag både karta och kompass i min hand.
Tack för det du gav mig, jag hoppas att vi kan vara i varandras liv så länge vi lever. Nu när jag äntligen är på samma plan som du.
"Everything changes but beauty remains."
Den meningen kommer alltid vara så himla viktig och sann.
Gränsland mellan vackert och vackert.
Den här dagen. Alltså. Så bra. Vaknade supertaggad. Drog till gymmet med Izabell och köttade av ett två timmarspass. Lagom go och glad efter det. Åkte hem och fixade oss för att sen åka ner på stan en sväng. Fikade och bara chillade. Drog och solade. Hem och lagade riktigt god middag! Åkte ner på stan där vi mötte upp Ellen. Satte oss på en uteservering där vi drack ett glas och bara snackade om allt möjligt. Gick på bio och såg filmen Maleficent. Sjukt bra! Nu har vi precis promenerat hem och ligger på soffan ganska så döda. Ska kela lite med djuren så de får lite kärlek innan de är dags att sova. Bättre dag än såhär går nästan inte att få. Eller jo, om en viss blondin legat i min säng och väntat på att jag ska komma hem. Men den som väntar på nått gott. Tycker tiden kan gå väldigt snabbt nu! För jag längtar lite sådär lagom. Dags att sova och drömma fina drömmar.
Bitter sweet symphony.
Men nyp mig i armen vad bra jag mår! Kan detta verkligen vara sant? Det är det nog faktiskt. Imorse vaknade jag med världens energi. Så jag gick ut och sprang. Var otroligt skönt! Har jag äntligen hittat tillbaka? Ja. Livet har så mycket att ge, som jag ännu inte upplevt. Det som varit hittills har bara varit prövingar. Nu kan det börja på riktigt.
Godkväll folket!
Idag har jag och Mikaela bokat biljetter för att åka ner till Göteborg den 10e juli. Känner att det kommer bli hur kul som helst. Umgås med fina vänner och bara njuta av sommaren på västkusten. Ska ta tag i mitt sociala liv här hemma också. Har inte träffat Emma eller Ellen på säkert en månad. Det måste det bli ändring på. Saknar mina fina vänner som jag har här också. Jag har bestämt mig för att inte boka upp alla mina helger i sommar. För jag vill ha tid för spontana utflykter till stranden med picknick och annat kul som man kan tänkas göra. Jag har en del jag behöver reda ut angående mina djur också. Hur det än blir så vill jag deras absolut bästa. Någon bra lösning finna det nog. Nu är det dags för mig att kötta vidare på jobbet. Kämpa mig igenom idag och imorgon. Sen blir det ledigt två dagar!
Trött i kroppen, lycklig i själen.
Även fast det varit en dryg jobbdag i så har jag ett konstant leende på läpparna. Haft en massa bra tankar som fyllt upp mitt huvud. Det blir så mycket lättare att leva då. Jag mår så bra att jag till och med känner mig utmattad nu. Kroppen är alldeles trött. Så som den bör vara vid den här tiden. Men som den inte varit på flera månader. Idag är det precis 3 månader sen jag fick höra de där orden som vände totalt upp och ned på mitt liv. De fick mig att omvärdera mig själv som människa. Ta itu med mina problem. Se mig själv utifrån och faktiskt för första gången i mitt liv vilja vara lycklig på riktigt. Dessa tre månader har varit hemska, men också så otroligt viktiga. Jag vet vem jag är. Vilka saker jag vill stå för. Det kan inte bli värre nu. Det vet jag. Jag känner på mig att något bra väntar runt hörnet. Livet. ♡
Göteborg i mitt hjärta.
Denna helg går knappt att förklara med ord. Den har varit totalt underbar! Alla sjukt fina människor jag träffat. Hur kan jag haft turen att träffa dem?
Jag har kommit hem med en helt ny energi. En helt annan gnista. Dessa dagar har gett mig så himla mycket. Jag hade lätt kunnat stanna längre.
Nu är jag hur pepp som helst på att åka ner i juli. Men känner jag mig själv så kanske det blir en liten tripp neråt ganska snart, dock några mil öster om Göteborg då.
Känner för att skriva ner allt om denna underbara helg. Men jag är alldeles för trött. Sömn har inte varit prio ett direkt. Så nu ska jag gå och lägga mig. Utan någon som snarkar mig i örat. Och ladda upp för flera dagars jobb. Måste ju jobba om jag ska kunna åka till alla ställen jag vill i sommar.
Godnatt raringar.
