honochhennes

Jag hoppas, tror och vill verkligen att allt ska gå min väg nu.
Imorgon har jag ett möte som jag verkligen hoppas ska bli positivt, det skulle kunna göra så att min livskvalité skulle gå upp enormt mycket.
Väntar också på ett annat besked, ett besked som kan innebära att flyttkartongerna ska fyllas igen. Tänker inte säga allt för mycket just nu. Får se vad som händer helt enkelt.

Det känns inte som att orden är mina egna längre. De ska funderas, reflekteras, irriteras och chanseras.
De vittrar sönder under mina fingrar, så fort mina tankar står skriva, svart på vitt, så faller de sakta sönder. För i samma sekund som alla andra läser dem så gör de mina ord till sina egna. De omformulerar dem och får dem till något helt annat.
Jag är inte någon som vill blotta sin själ. Jag vill inte vara ordagrann, varför skulle jag vara det egentligen? Mina ord är mina och jag borde få skriva dem precis så som jag vill utan att någon annan är där och byter plats på bokstäverna.
Jag har insett mer och mer på sistone att jag blivit någon slags marionettdocka som folk gillar att dra i trådarna på. De vill gärna få mig att hugga svärdet djupt och låta blodet rinna. Hur mycket jag än försöker lägga bandage så är någon där och drar mig längre bort och förr eller senare så förblöder någon.
Jag vill inte vika mig för någon, jag är den person jag är, och kommer nog alltid vara det. Om inget otänkbart skulle hända som fick världen att kapsejsa.
Den starkaste kraft jag har är mina ord. Tänk så mycket jag gjort med dem egentligen. Vilken genomslags kraft de haft. Genom en insändare fick jag ett jobb. Hur otroligt är inte det?
Genom kärlekens ord har jag fått kärlek tillbaka.
Kryptiken kan vara något av det största jag lever under.
Jag kommer alltid dansa runt på mina egna moln och måla den värld jag själv vill ha.
Jag vet vad som är rätt och fel, jag vet vad som är sant och falskt. Jag vet vad jag menar. Och jag hoppas att ni låter mina ord vara ifred. För de är mitt viktigaste livselexir.

Snacka om att folk säger skumma grejer. Det är tur att jag inte bryr mig allt för mycket. För jag vet vilka mina riktiga vänner är, vilka som verkligen bryr sig och alltid kommer finnas här för mig!

Har nyss varit ute på en promenad med Linda. Det var skönt efter allt stillasittande under påsken.
Imorgon drar jag mig söderut! Då blir det äntligen Göteborg. Önskar jag kunde stanna där länge. Känner inte riktigt för att åka hem till Västerås igen, men ska ju på jobbintervju på torsdag så kan inte stanna kvar.
Sen hoppas jag på att helgen bjuder på lite mys! Hoppas på sol. Kanske lite vin och grillning i värmen.

Igår klippte Sofie sidecut på mig. Hon var jättenervös, haha. Men vad är det värsta som skulle hända liksom.

Jag känner att trots falska människor, skitsnackare och krångliga relationer så mår jag väldigt bra just nu!

Nu ska jag ut och sätta mig på altan. Kanske ta en drink.

"Jag kan inte andas längre, för du har tagit det sista av mitt syre."

Det finns ingen värre känsla än den känslan som infinner sig när man känner att man verkligen gör allt, att man är sitt bästa jag, att man kämpar, hoppas, tror, älskar, ja allt som man bör göra. Men det är inte nog.
Frustrationen är outhärdlig. Det känns som att jag inte kan andas längre.
Jag kan verkligen inte göra mer än det jag gjort. Känner mig som en osynlig ande som viftar med händerna, men det syns inte.
Jag ger upp. För jag orkar inte vifta med mina osynliga händer i oändlighet, tillslut blir jag alldeles för trött.

Förr eller senare är det bara.. slut..

Smulan och Stuvis, vart gick det fel egentligen?
- Och jag leker med elden.

Sitter på Sofies säng och hör hur rörelsen är i full gång i huset. Mamma rullar köttbullar, pappa lagar mat och Sofie fixar drinkar.
Jag känner mig helt jävla förvirrad!
Tussilagon har slagit ut, men snön öser ner.
Det är påsk, men det känns som julafton.
Sofie gav mig precis en drink, men det känns som söndagmorgon, för jag sitter här i mina mjukiskläder.
Det känns som att världen vänts upp och ned. - Vad hände?

Är hemma hos min familj i Vingåker. Det är alltid lika mysigt!
Ikväll så har vi grillat, tänt en massa ljus och suttit ute på altan flera timmar och bara pratat.
Dock tjatar mamma lite om barnbarn, men tror jag väntar ett tag till med det faktiskt! Känns inte riktigt rätt än kanske. Haha.
Det är ganska skönt att vara ifrån Västerås ett tag! Ska bli så himla kul att åka till Gbg nästa vecka också. Träffa älskade Charlie igen, se Nightwish och bara njuta av livet. Hoppas det blir solsken då bara!
Det roliga är att när jag ska hem till Västerås igen så är det avskedsfest för Betty samma kväll, så blir nog lite förfest för mig själv på tåget, sen dra hem till Chokko direkt när jag kommer in till stationen halv 11 på kvällen! Åh, Betty åker iväg 4 veckor! Även fast vi inte träffas så himla ofta nu för tiden så kommer jag sakna henne som fan. Sen när sommaren kommer så blir det banne mig en massa parkhäng, vattenpipa och kalla cider!
Vill ha tillbaka förra sommaren, den var galet bra, trots en del tråkigheter, förutom det var den jättebra!

Nej, ska kanske fortsätta vara social med familjen nu! Valde ju ändå bort Sthlm och en mycket bra människa för att vara kvar här. Så ska göra det bästa av det!

Lägger in lite randombilder för att det inte ska bli så vitt och tråkigt!

Finaste Chokko och jag!

Idag var det sista dagen på min introduktion, lite trist. Hoppas jag får komma in och jobba en del framöver!

Sitter och tänker och känner. Vet inte vad det är egentligen.
Hade en konstig dröm i natt, som fick mig att känna mig jättekonstig idag. Har sagt det förut och säger det igen, hatar hur jag blir så påverkad av mina drömmar.

Ja, ja.. Imorgon blir det gayfest i Örebro. Ser fram emot det som fan. Hoppas jag lyckas ta mig till krogen bara. Haha.

Vill ha sommar nu..

..Och vad är det jag vill säga med den här låten?
Det finns en underliggande mening, som jag vet, kanske en person till.
Jag använder mig fortfarande av låten, trots att det var i juli 2010 den kom upp först.
Ingen vet.
It's for me to know and for you to find out. Good luck.



Kryptiska Frida i farten.

Annars då?
Jag jobbar och står i. Älskar mitt jobb! Dagarna går sjukt jäkla snabbt! Jag trodde aldrig att två veckor skulle gå såhär fort, men snart är de över. Då är det bara att längta till juni då jag ska jobba 6 veckor! Underbart.
Imorgon ska vi ha lite grillning på jobbet. Kommer bli mysigt. Sitta ute i solen och chilla vid grillen med alla målare.
Efter jobbet ska jag leta rosa fluga! Vit eller svart skjorta och rosa fluga blir lördagens outfit då det är gayfest i Örebro! Kommer bli grymt. Var galet längesen jag festade med Chokko också, så ska bli extra kul. Trist bara att Betty inte kunde följa med. Saknar mitt ribbon-b gäng!

Snart så ger jag mig ut på resande fot. Vingåker, Stockholm, Göteborg och Sundsvall ska besökas i april. Kommer bli en himla rolig månad! Träffa mycket gamla, saknade vänner.

Nej nu ska målartjejen återgå till att måla om en tv-bänk.

Livet! Kan inte bli så mycket bättre.

Sitter i Evelinas stuga i Sälen och bara njuter av att vara ifrån stan ett tag.
Kanske lyckas få lite energi av fjäll-luften.
Har varit så sjukt trött i veckan. Somnat framför tv:n flera gånger av utmattning. Alltså det är inte så himla tungt på jobbet. Men det är en del nytt att lära sig och att bära nästan 1 ton vissa dagar är väl ganska jobbigt faktiskt.
Fan! Har så äcklig jävla ont i magen.. Ibland är det inte lätt att vara tjej. Kan knappt koncentrera mig på det jag skriver.
Snart blir det i alla fall att gå en foto-promenad. Kanske det släpper lite.
Ikväll så ska vi testa Sälens uteliv. Inte allt för höga förhoppningar. Men visst hoppas jag att det blir kul i alla fall.
Fan vad det känns som att det är helt stopp i huvudet. Inga djupare tankar. Ingenting.

Hörs igen när jag är hemma i Västerås!

Jag tror att mitt sambo-förhållande har blivit något slags handikapp för mig, eller någon slags undanflykt.
Alltså inte för att jag klagar på min sambo eller så. Tycker om henne jättemycket och vill dela min vardag med henne.
Men på något sätt så har jag blivit så bekäm i det att jag nästan tappat mig själv. Ibland känns det som att jag sitter ihop med henne.
Min saknad efter Sundsvall är så otroligt stor just nu, mycket beror nog på oberoendet som jag kände där. Där var jag mig själv, jag hade bara mig själv att luta mig mot. Då blev det att jag var mycket mer social än vad jag är nu. Jag behövde vänner så jag umgicks mycket med dem jag hade och letade gärna fler vänner också. Jag hade mycket vänner i Sundsvall.
Här känns det som att det är väldigt få vänner som jag verkligen kan säga allt till. De som jag verkligen ser som vänner och inte bara party-polare. Om jag har fest är det mycket folk som kommer. Men av de är det inte många som jag skulle kunna sätta mig ner med och berätta mitt livshistoria eller bara kunna mysa ner bredvid i soffan och se en film med i tystnad.
Jag saknar det riktigt mycket. Jag inser ju att det på något sätt är mitt eget fel. Om jag vill ha så, ja då måste jag kämpa för det också. Men jag har på nått sätt bara gett upp. Jag bara Är. Och det är riktigt jävla tråkigt.
Jag vill ha tillbaka mitt liv så som det var förut, när jag inte var såhär "handikappad".
Jag tycker om att umgås med människor.
Varför har jag satt mig i den här sitsen? Ibland kan jag till och med planera saker, men sen bara av rent bekvämliga själ så stannar jag hemma i stället och hittar på någon undanflykt.
Alltså det här är verligen inte jag. Det känns riktigt tråkigt!
Jag vill vara spontan igen!
Men sen är det så jobbigt också för jag vill inte bara ta hem kompisar hur som, för min sambo är ju oftast hemma på kvällarna och ibland vill man ju umgås med sina kompisar ensam. Men jag kan inte direkt bara be henne att vara någonannanstans.
Jag måste lösa det här på något sätt. För jag har verkligen tappat en så jäkla stor del av mig själv.

Varför är det nödvändigt att vakna kl halv 10 på en söndag? Ja, jag har då ingen aning.
Men det är väl skönt att komma upp i tid ändå. Hinna göra allt det där som man borde hunnit under veckan.

Läste nyss ett blogginlägg som handlade om dagens teknik. Det är rätt skrämmande faktiskt. Det där med hur utdöd spontaniteten är. Om jag skulle komma 10 minuter försent till ett möte med någon så skulle den personen bli sur och fråga varför jag inte ringt eller sms:at om att jag skulle bli sen. Jag får lite ont i magen av tanken på det faktiskt. Hur kontaktbara vi måste vara hela tiden.
Vi har pratat massor om det på jobbpunkt väst faktiskt. Hur unga människor mår mycket sämre nu för tiden, man sover sämre för man har alltid mobilen bredvid sig i sängen. Plingar mobilen till så kikar man snabbt vem det var som sms:ade. Det värsta är att människor blivit så inskränkta i sms. Även om det är något viktigt eller allvarligt folk vill, så sms:ar de! Vilket gör att man alltid känner att man måste kolla sms:en, även fast kl är 1 på natten. För tänk om personen mår jättedåligt. Förr hade man ringt om det var viktigt. Nu kan sms:en vara viktiga också.
Tänk om jag skulle våga stänga av min mobil när jag går och lägger mig, och inte starta den förrän jag kliver upp. Eller till och med stänga av den så fort jag kommit hem från jobb. Men nu är inte fritiden fritid längre. Du ska ständigt kunna nås.
Kommer ni ihåg när man satt vid köksbordet och åt med familjen och hemtelefonen ringde? En person gick och svarade. "Vi sitter och äter just nu, hon/han ringer upp dig senare." Sen var det inte mer med det.
Hur många i familjen sitter vid matbordet utan sin mobil nu? Du tar en tugga, pillar lite på mobilen, tar en tugga till, gör en uppdatering på facebook, tar några tuggor och går sen från bordet.
Sitter hela familjen kvar efteråt och pratar lite? Nej, vanligtvis inte.
Tycker att dagens samhälle har blivit ganska sorgligt. Dock så tror jag att vi tillslut kommer nå en topp. En topp då tekniken i princip tagit över våra liv helt och hållet. Först då kommer folk inse att det behövs en förändring.
Jag säger inte att jag är bättre än någon annan. Jag kan inte koncentrera mig på en föreläsning, måste kika på mobilen då och då. Jag uppdaterar om vad jag tränat, om jag gjort nått kul, lägger upp nya bilder på mig själv.
Är det någon mer som mig som känner sig rätt dum om de skrivit en status som ingen gillar eller kommenterar?
I och med all teknik och kommunikation så kräver man nästan att man ska bli uppmärksammad hela tiden.
Det går att säga nästan hur mycket som helst om det här, men ska avrunda detta nu. Annars skulle jag kunna skriva hela dagen.

Kände bara för att gråta, jag vet inte varför. Men jag ville bara ha ur mig lite känslor.
Det bästa sättet var att kika på en video som jag gjort för ett tag sen.
Cold play - Fix you
Det fungerade i alla fall.
Jag tror, eller jag vet, att jag har väldigt många obearbetade känslor. Såna som jag inte riktigt vet hur jag ska få upp på ytan och kunna skrapa bort.
Jag antar att vissa saker kommer finnas där för alltid. Vissa ärr kommer aldrig blekna. Må så vara då.
Jag får fortsätta leva mitt liv ändå. Med tanken på att ödet har makten. Det som händer härnäst styr jag inte över.



Life is the most spectacular show on earth.

Jacob; Come with me?
Marlena; What?
Jacob; You think there's nothing out there for you. But it is. You just can't see it.
There's a better kind of life ment for you whether that life is with me or not. Whether you love me or not. It dosen't matter. But It must be now.

JUMP!

Fan vad jag kämpat med träningen denna vecka! Än så länge har jag gymmat 2 gånger, kört cirkelträning 1 gång, simmat 1 gång, promenerat i genomsnitt 1 timme om dagen, cyklat 8 km om dagen.
Konstigt att jag känner mig rätt död nu! Men imorgon blir det gymmet igen, men tror jag ska vila på lördag och söndag. Kommer nog ändå inte hinna träna då.
Imorgon blir det myskväll. På lördag ska jag, Lisa, Malin och Evelina träffas och planera sälen-resan. Sen på söndag hoppas jag på en tripp till Björnön med Chokko och grilla lite i solskenet.

Imorgon är det sista dagen på jobbpunkt väst också. Slippa föreläsningar, dock har de varit ganska roliga faktiskt. Och jag har träffat sköna människor.
Men ska bli skönt att få jobba lite igen.

Nu ska jag fixa kvällens middag innan Lisa kommer hem.

Det känns som att nu när jag väl börjat träna ordentligt, ja då kan jag knappt sitta still. Då känner jag mig nästan skyldig om jag vilar en stund på soffan. Måste försöka tänka bort de tankarna och känna mig duktig för att jag tränat idag.

Imorgon blir det mysdag! Då är Lisa ledig hela dagen. Jag ska bara på föreäsning och cirkelträning imorgon. Så vi kommer ha hela eftermiddagen till att göra något mysigt!
Blir en riktig mysvecka faktiskt. Ingen fest eller utgång i helgen. Så vi ska bara rå om varandra. Jag ska rå om Lisa lite extra på fredag. Inte riktigt kommit på vad 6-månaders dagen ska innehålla än. Men det dyker nog upp nått.
Jag är förresten sjukt sugen på att åka utomlands! Skulle vara så mysigt om jag och Lisa bara kunde åka någonstans och bara vara. Gå längst stranden i solnedgången. Dricka goda drinkar. Njuta av hotellfrukost. Åh! Definitivt nått som blir av i höst!

Resten av mars känns riktigt bra faktiskt! Jag ska jobba heltid på Caparol två sista veckorna i mars.
Nästa helg så ska jag, Lisa, Malin och Evelina åka till sälen! Gå på afterski, mysa i backarna, fota massor!
Har velat åka till Sälen, eller fjällen överhuvudtaget, sjukt länge nu. Så äntligen blir det av!
Helgen efter det så är det fest hos Michelle i Örebro! Gå på gaycluben club Heaven och dansa loss i en stad jag aldrig festat i förut. Ska bli sjukt roligt.
Så jag tror mars kommer flyga iväg, som alla andra månader.

Idag har det varit en rätt seg dag. Sovit rätt mycket. Jag har inte varit speciellt bakis, men Lisa däremot. Söte.

Jag har insett att jag verkligen måste bättra mig. Alltså ibland så skriver jag lite skumma saker här i bloggen, grejer som ingen annan ska förstå, förutom jag själv. Oftast är det inte ens något allvarligt. Och jag har insett att folk missförstår helt! De tror att det handlar om helt andra saker än vad de egentligen gör.
Så för att slippa missförstånd så ska jag skriva lite mer så folk förstår hädan efter. Det känns ju dumt att folk ska tro saker som inte ens är sanna. Så ja, bättra mig lite.

Denna vecka som kommer känns rätt soft. Lite föreläsningar på förmiddagarna och så.
På fredag är det en stor dag! Då firar jag och Lisa 6 månader tillsammans! Trots brist på pengar, ska jag försöka få till en bra dag då. Nått mysigt och romantiskt. Det är hon värd.

Jag har kanske inte skrivit så mycket om Lisa här. Men det betyder inte att hon inte har en stor plats i mitt liv! Hon är den viktigaste människan i mitt liv efter min familj. Hon är den som alltid står vid min sida, hon ger mig kärlek och gör mig så himla glad!
Jag gjorde en del misstag igår, som jag verkligen hoppas att jag ska kunna gottgöra. För utan min fina flickvän vore jag inte lika lycklig som jag är nu. Älskar min fina.

Idag fick jag också ta ett foto på henne! Så svårt när hon är så skygg för kameran. Men jag ska allt lyckas fånga henne fler gånger.

Finaste!

Haha. Gilla att så många blev nyfikna av rubriken i förra inlägget. Och så var det inte ens nått speciellt. Bara ironi över hela skiten eftersom några för mycket igår la sig i vad jag skriver på bloggen.
Men nu släpper jag det och går vidare. Jag är ingen sur person. Och jag hade faktiskt galet roligt igår.

Vi var hemma hos Jennie och kikade på melodifestivalen. Mycket trevligt folk där. Jag och Lisa var inte hemma förrän efter kl 4 imorse. Tyder på en lyckad fest!

Idag mår jag faktiskt prima, trots att jag fick i mig en hel del igår.
Lisa verkar må lite sämre, hon ligger här bredvid och snarkar sött. När jag lyckas få liv i henne så blir det nog en promenad i solskinet! Bäst att ta vara på sista lediga dagen innan fullspäckad vecka.
Denna vecka jobbar Lisa 6 dagar.. Vilket är skittråkigt! Men vi har ju i alla fall kvällarna att mysa på!

Nu ska jag försöka väcka plutten!

Idag har jag:
Ätit.
Druckit alkohol.
Skrattat lite.
Kommit hem.
Ätit räkmacka.
Och nu ska jag sova.

God natt fina flatvänner!

Vad tusan gör jag uppe när jag borde vara nere? Nerbäddad i min säng alltså.
Fick sånt tankerus så jag kände bara att sängen var helt fel plats att vara på.
Har dum ångest för att jag aldrig kan bestämma mig. Men nu har jag sagt en sak, så nu får jag stå fast vid den.
Morgondagen blir nog bra ändå. Kvällen ser jag fram emot i alla fall. Det ska bli kul.

Jag funderar över en grej, och det är att jag ska låta tiden ha sin gång. Ska inte fundera så mycket, förutom på detta. Sen ska jag försöka bestämma mig för att sluta tänka och bara vara. Inget är fel i det. Alla pusselbitar kommer falla på plats så småningom. Det som är menat att ske, det kommer ske.
Det blir bra tillslut. Jag kan inte tvinga fram något. Ödet har sina vägar och ibland möts de.

Neej, nu ska jag inte babbla mer. Ska lägga mig i sängen igen och försöka sova.
Imorgon ska jag njuta av mörker, då rullgardiner inskaffats idag!

Just wanna love you one more day.

Idag på jobbpunkt väst så var det Retorik och argumentation. Jag var lite fundersam innan vad det kunde tänkas vara. Om det bara skulle vara föreläsning eller praktiskt. Det visade sig att det bara var praktiskt! Jag blev lite nervös först. Men det släppte rätt snabbt ändå! Vi fick gå runt i rummet och säga hej till alla, först glatt och trevligt. Sen argt! Vi fick dela in oss i grupper. Först så körde vi en intervju-situation. En person skulle agera arbetsgivare och en intervjuare. Så en som var observatör, som sen skulle berätta för hela gruppen hur den personen uppfattade de två personerna. Jag var observatör. Sen så skulle vi låtsas sälja en produkt till gruppen. Det var jätteroligt faktiskt. Blev lite teater av det hela. Gjorde en massa annat kul också. Ska inte tråka ut er med detaljer. Känns i alla fall jättebra nu efteråt. För jag ville inte göra det där först, kände bara för att dra därifrån, för man skulle vara i en sån utsatt situation. Men jag tog ett djupt andetag, sen körde jag bara och det blev ju hur bra som helst.

Nu har jag nyss ätit årets första och sista semla. Har tänkt att jag vill äta en flera veckor. Men ville ha vanilj och ville ju bara köpa en. Idag hade de vaniljsemlor i en-pack på ICA. Så då blev det en. Gott var det.

Imorgon så blir det IKEA hela dagen. Blir väl lite information och så vidare. Antagligen om hygien, miljö och sådär. Men kommer bli trevligt förhoppningsvis.
Imorgon är det också fredag! Äntligen! Skönt.

Denna vecka har jag bestämt att jag måste skärpa till mig lite! Motionera mera och äta mindre onyttigt.
Idag var jag på en föreläsning om kost och sömn. Dock redan varit på den förut, men alltid bra med repition. Även fast jag blev lite seg och trött mot slutet.
Jag har i alla fall bestämt mig för att börja räkna kalorier igen. Det är drygt som fan, jag vet. Men det är bra, för då ser jag upp med vad jag stoppar i mig. Kikar jag på en chokladkaka och ser att den innehåller 550 kcal/100g så tänker jag efter både en och två gånger innan jag köper en. Så det är positivt.

Idag har jag även varit på Caparol och fått mitt anställningsavtal. Jag börjar bli riktigt pepp inför att börja jobba där. De som jobbar där känns väldigt chill och trevliga. Tror det kommer bli superbra!
Tog en 45 minuters promenad hem efteråt. Blåste som tusan och var rätt kallt.. Men eftersom jag inte varit på gymmet idag så kände jag att någon slags motion måste jag ju få.

Galet att det redan är onsdag idag, veckorna går så jäkla snabbt! Men längtar efter helg, så denna vecka får gärna gå snabbt. Ju snabbare veckorna går desto fortare blir det vår.

Nu ska jag väl röja lite i köket. Sen blir det iväg och fixa lite grejer till kvällens middag. Ska laga en maträtt jag aldrig gjort förr. Får väl se hur det går!