honochhennes

Igår fick jag ett väldigt tråkigt besked. Men det kommer att bli bra. Saker och ting har en tendens att lösa sig. Så jag är inte allt för orolig, det finns ingen mening i att gå runt och må dåligt. 

 

Hade en riktigt rolig och trevlig kväll igår. Jag och Erika möttes upp och åkte till Skallberget där vi träffade Joni. Satt och pratade och drack gott. Efter några timmar så kom tre av Erikas vänner. Blev mycket stojj och skratt. Runt halv 1 åkte vi ner på stan. Jag fick min vilja igenom och vi gick på Harrys, som jag aldrig någonsin varit på. Men det var riktigt kul faktiskt, dock kände man sig väldigt ung. Jag fastnade inne på toan som vanligt när jag är på krogen, denna gång pratandes med två 47-åriga kvinnor. De var riktiga cougars. Jag försökte peppa dem till att ragga järnet på krogen. Tror jag lyckades rätt bra också. 

Dansgolvet var roligt, med skön musik. Det var lite väl mycket blickar från 50+ män bara.. Men det var roligt att gå någon annanstans än BMB. 

 

Ikväll blir det lugn kväll. Suzette kommer hit. Så vi ska väl kika på melodifestivalen och gaygalan, och bara sitta och snacka. Inte träffat henne på en månad så. Trevligt! 

Det är så himla tråkigt hur vissa personer aldrig kommer att förändras. Jag vill tro det bästa om folk hela tiden. För människor är väl godhjärtade inerst inne? Nej, jag börjar tveka faktiskt. 

Ikväll fick jag en panikattack, som jag nämnt tidigare så händer det inte alls ofta nu för tiden. Jag är väldigt stabil. Men ibland blir det lite för mycket. Jag bygger liksom mina torn av oro, tills de förr eller senare faller över mig. 

Jag har en person i mitt liv som under lång tid funnits för mig, på gott och ont. Hon var min starkaste stöttepelare när jag var arbetslös och mådde dåligt, om det inte varit för henne så kanske jag inte orkat gå på alla de där intervjuerna. Då kanske jag inte mått så pass bra som jag gör idag. 

Men den där personen känns som någon jag inte känner egentligen. Hon är så kall, egoistisk och lättretlig. Så har det varit under lång tid nu. Om det inte är exakt på hennes vilkor, ja då ska man akta sig noga. Jag vet inte om hon bara är så mot mig, för att vi haft en så pass nära relation. Hon kanske känner att hon kan bete sig hur hon vill. Sen så drar hon ofta upp, "men du betedde dig dåligt mot mig, så nu står vi ett ett." Jovisst, men hur länge kan det vara ett ett om hon fortsätter att tryck ner mig? Jag har fått höra så elaka saker av henne. Att jag skulle vara en fitta, idiot, dum i huvudet och att hon vill spotta på mig. Ändå så behåller jag henne i mitt liv. För på något konstigt sätt så tycker jag om henne och hennes sällskap. Men jag börjar tröttna. Jag är en liten trasa som hon tar fram när det passar henne. När hon blev dumpad så fanns jag där. Jag har stöttat henne, tröstat henne och lyssnat på henne. 

Ikväll mådde jag dåligt. Jag sökte mig till henne. Hon skämtade först bort mitt mående och sen när hon erbjöd sig att jag kunde få komma dit, så blev hon tvär-sur när jag sa att jag inte kunde. Jag var inte otacksam för hennes hjälp, utan jag kunde bara inte åka till henne, för jag väntar besök. 

It's her way or no way. 

Ett snällt uppmuntrande sms hade räckt för mig. Bara några fina ord. Inte bara att snäsas av. Men jag antar att det alltid kommer att vara så vår relation är. Jag ger och hon tar. 

Jag skriver inte bara en massa skit här, för hon vet exakt att jag tycker såhär. Och jag kan säga det till hennes ansikte om och om. För jag blir så otroligt ledsen. 

 

Det är så himla synd.. 

Jag har aldrig känt direkt att jag bott så att det kan skvallras, jag menar jag har inte sen jag var tonåring bott i en liten håla. 

Men de senaste dagarna har jag känt att det varit lite skvaller och snack. Inget elakt, men ändå snack. 

"Rykten på byn så att säga." 

Jag skrattade mest åt det, när Moa-Hanna berättade det senaste igår, att "hon och jag" tydligen är "outade". Trevligt. 

Inget illa menat, men folk har lite för mycket fritid.

Fast vi har visserligen träffats nästan varje dag sen jag hade min fest, så klart att snacket börjar gå. Hon är en riktigt skön och mysig person så att.

 

Nu släpper jag det där!

Jag är mäkta less på min förkylning som, trots framsteg, inte verkar vilja släppa. Jag blir ju sjuk så himla länge när jag blir förkyld. Irriterande! Ingen ork har jag heller. Somnade runt 01 igårkväll, stängde av ljudet på mobilen, så sov till kl 13 idag. Det var så skönt att slippa vakna mitt i natten av sms eller händelser på facebook. Men jag är jättetrött nu igen. Ska dock inte sova. Tänkte försöka ta mig till Erikslund. Köpa lite värmeljus, då mina är slut! Det får inte hända.. 

Sen, surprise, surprise, så kommer Moa-Hanna hit efter jobbet och gosar! 

 

Hopp upp ur sängen och försöka ta mig iväg då. 

 

Jag tycker aldrig att man ska vara rädd för att vara sig själv. Att säga vad man tycker och bete sig precis så som man själv önskar. Självklart ska man inte ta sig fram som en ångvält och köra över andra människor. Elakhet är aldrig en önskvärd egenskap. Men om du tycker att du är bra, precis som du är. Då tycker jag att du ska gå fullt ut och köra på det. Det finns inget fel alls i att vara sig själv. 

När folk säger att de inspireras av mig, av mina ord, eller hur jag är som människa, då växer jag ännu ett snäpp, och jag blir väldigt glad över det. 

Det finaste jag vet, det är att ge. Det behöver inte vara materiella ting. Det kan vara något helt annat. Att ge kan handla om att dela med sig av sig själv. Att släppa ifrån sig en liten del av sitt eget hjärta. Jag har ett stort hjärta och då och då när människor behöver det, så delar jag gärna med mig. 

 

Har funderat över mitt skrivande idag. Jag skrev en ny insändare till VLT, kände att det var dags. Har snart gått ett år sen jag skrev den förra, så jag tyckte att min röst behövde höras lite extra igen. Sen är jag inte så intresserad av respons. Ville mest få mitt sagt. Om den blir publiserad lägger jag såklart upp den här, så ni får ta del av den. 

 

Den här dagen har susat förbi. Och jag har mest funderat över en massa saker. Sitter och känner mig lite stolt över mig själv, inte över något speciellt, utan mer i allmänhet. Hur jag gått från att vara en så hispig person, som behöver ha allt på mitt sätt, till att vara så lugn och sansad. Det är skönt. 

 

Jag ska försöka hitta något att engagera mig i. Känner att jag har så pass mycket åsikter och vilja, så jag känner att jag behövs någonstans! Har bara inte kommit på vart än.. 

 

Tills vi hörs igen; Var stolta över vilka Ni är! 

 

Var så less på den förra designen. Så gjorde en ny, lite snabbt. Den får duga så länge. 

Var så less på den förra designen. Så gjorde en ny, lite snabbt. Den får duga så länge. 

Det är lite ovanligt att se mig vaken såhär tidigt faktiskt. 

Sov hos Moa-Hanna i natt, och hon skulle hämta J på dagis nu på morgonen. Så det var bara att skutta upp ur sängen. Men jag tycker det är rätt mysigt att vakna tidigt, så inte mig emot. 

Nu har jag precis kommit hem, fixat mig en kopp te och sjunkit ner på soffan. 

Känns som att förkylningen börjar dra sig tillbaka, så förhoppningsvis kan jag jobba som planerat imorgon. 

Men så idag ska jag bara ta det lugnt och ta hand om mig själv. 

 

Dricka mitt te nu och kika på tv. 

Dagarna flyter på. Jag hade det riktigt bra i Göteborg! Förfesten var höjdpunkten faktiskt. Träffade en massa underbara människor. 

Men i lördags mådde jag inte bra, då hade förkylningen verkligen kommit ikapp. Så jag och Moa-Hanna struntade i Mikaelas fest och hade mello-mys i stället. 

 

Idag är det måndag, jag ligger fortfarande i sängen, för jag är så himla sjuk.. 

Jag försöker verkligen hålla distans nu för tiden. Försöker att inte tänka för mycket, inte hamna i den där spiralen. Men det var något med min dröm jag drömde imorse.. Namnet Leena Niklasson dök upp flera gånger, vad det nu ska betyda? Jättekonstigt! 

Så nu ligger jag här och tänker på en person som jag kanske inte borde tänka på. Saknar hennes närhet. Känslan hur hon får mig att känna mig så himla attraktiv och vacker. Hur jag känner mig alldeles upprymd när hon sitter mitt emot och tittar på mig. 

Ibland förstår jag inte varför det ska vara så himla svårt.. Varför man inte bara kan ge sig hän. Jag vet att det finns en massa saker att ta hänsyn till. Mycket runt omkring. Men jag vet att utrymmet finns för uppskattning, omtanke, närhet och kanske även kärlek. Alla människor behöver det. Och jag har så otroligt mycket att ge. 

"Se, men inte röra". Det får bli vårt livsöde kanske..

 

Jag är golvad, bokstavligt talat. Ligger på golvet på mina stora kuddar och lyssnar på musik. Funderar över livet. 

Mina djupa sidor vill leva sitt liv och pulsera ut. Jag har ju varit försiktig med att ta fram dem på sistone. Inte för att jag skulle ha en massa negativitet som skulle flöda ut, för fortfarande så mår jag bättre nu än vad jag någonsin gjort  hela mitt liv. Men jag har en tendens att gå ner så långt på djupet att jag själv knappt förstår vad jag menar, så hur skulle ni ens kunna förstå mina texter då? Lite meningen med att blogga är väl ändå att kunna gå tillbaka efteråt och läsa, så om jag inte förstår mig själv så försvinner ju lite hela poängen med allt. 

Men ändå har jag lite svårt att hålla mig ifrån det. Jag tänker allt för mycket nu för tiden, vad som hade hänt om vi aldrig klivit av den där gungan i trädgården, om vi bara fortsatt gunga, trots vinter och kyla, trots piskande regn och trots gassande sol. Vi kanske hade härdats av den hårda omgivningen och byggt oss starkare. 

Jag ligger och lyssnar på Melissa Horn och tänker på att jag inte borde tänka tillbaka, jag borde se framåt. 2010-2011 var svåra år. Men samtidigt så saknar jag verkligen den där känslan. Jag kommer nog aldrig känna sån intensivitet igen. För en känsla kan aldrig mäta sig med en annan. Jag säger inte att jag vill tillbaka till det där, och jag vill inte ha det nu, för nu är nu och nu kommer aldrig kunna bli då. 

Min blogg är bara lite förknippad med just de där känslorna, så det är lätt att fastna i spiralen när jag ska skriv. 

 

Men för övrigt, utanför det där. Så är det så fint så. Jag tar jättesteg framåt varje dag. Känner mig så inspirerad liksom.  

Jag har insett att jag nog inte är en sån ensamvarg heller, som jag så länge trott. Den senaste veckan har jag umgåts med fina vänner och de har gett mig sån enorm energi. 

Mitt dygn är ju jättekonstigt eftersom jag jobbar kväll. Så kan inte umgås med folk på dagarna. Så igår efter jobbet åkte jag hem till Moa-Hanna, kom väl dit runt halv 12 på natten och åkte sen hem vid 4 på morgonen. Stackarn var väl död idag. 

Imorgon åker jag och Mikaela till Göteborg, jag har lite ångestkänslor inför det. Jag vill inte åka egentligen. Kan inte riktigt sätta fingret på varför.. Men jag känner mig inte pepp för det bara. Ska dock bli kul att träffa Beatrix och Ehlina igen, Ehlina som jag inte träffat sen pride! 
Sen på lördag åker vi hem igen. Då ska Mikaela ha fest. Det ser jag fram emot i alla fall. Blir förhoppningsvis utgång på BMB också. 

Västerås har verkligen vuxit för mig senaste halvåret. Jag trivs så himla bra! 

 

Dags att åka till Erikslund och göra massa ärenden. Sen ikväll blir det vin med söta Suzzana. 

Det finns bara en enda person på denna jord som har en sån sjuk jävla makt över mig. Det är i princip så att när hon säger hoppa, så hoppar jag. Det ger mig panik. Jag har inte haft en panikattack på riktigt länge. Men ikväll har jag haft det. Och det berodde främst på att jag faktiskt för en gångs skull satte ner foten. Hon sa "hoppa", men jag hoppade inte. Vilket fick mig att känna mig som en så dålig människa. Känns som att jag bara ska lyda egentligen och om jag inte gör det så är jag elak och hemsk. Hon får lov att kalla mig elaka saker, behandla mig som en liten hund och sparka på mig, och jag ska bara ta det. Det är bara så. Jag ska inte yttra mig, inte säga emot. För nåde mig om jag skulle sätta mig på tvären, då kommer djävulen fram, vilket jag inte kan ta, så då kuvar jag mig för hennes makt, snabbt och utan att ifrågasätta någonting. 

Det är sjukt hur jag kan älska någon som har den här makten över mig. 

 

Men det får fan vara nog nu! Hon har skadat mig för sista gången! Hon måste sluta. Snälla sluta! 

Idag har jag suttit och tänkt hela dagen. Försökt komma fram till något vettigt, men vet inte riktigt om jag lyckades. 

Jag vet att jag har bollen hos mig, och jag måste komma på hur jag vill ha det. Om jag kan klara av att vara på samma nivå som en person. För den nivån är lägre än vad jag vill ha det, så att ge upp och anpassa mig, det är ett nederlag för mig. Men det är samtidigt det personen vill. Jag måste respektera dennes önskan och jag kan inte bete mig precis så som jag känner för. Hjärtat säger en sak medan hjärnan en hel annan. Det finns liksom ingen logik känner jag. 

 

Varför får man aldrig följa känslan? Jag önskar att den kunde få styra. För då skulle det inte finnas något stopp på detta ångande lok. 

Men respekt och acceptans. Det är det enda jag kan gå på just nu. 

 

Hejdå hjärta och hej hjärna. 

Har haft två jättebra dagar! 

Igår så var det äntligen dags för drinkkvällen hemma hos mig. Vi blev ett perfekt gäng på 10 personer som var här och hade det grymt kul. Det skrattades, gjordes drinkar, sjöngs sing star och hade det jättemysigt. 

Jag vet inte ens när vi gick och la oss, men jag fick sovsällskap av 4 stycken i alla fall, dock blev jag snuvad på att få sova i sängen! 

När vi vaknade idag så var man riktigt seg och illamåendet var ett faktum. Men jag, Sara och Mikaela drog ner på stan och käkade lunch. Så då började kroppen komma ifatt igen. Sen åkte jag hem och städade undan lite. Supertacksam för att Erika och Frida tog hand om så mycket disk, så det var inte alls mycket för mig att städa. 

Jag fixade ihop tacos på kvällen och så kom Mikaela och Moa-Hanna över och hade lite lördagsmys. Käkade gott, kikade på Titanic och drack te. Mysigt värre. 

Nu har de precis dragit hem. Och jag ska väl försöka sova om en stund. Är så uppe i varv bara. För jag har haft en så bra helg. Det är en hel dag kvar av helgen också! Helt underbart.

Fan vad glad jag är!! 

 

 

 

Ännu ett nederlag. Men jag låter inte det slå mig sönder och samman. Jag är inte en sån person längre.
Jag vet inte riktigt vad som gjort att jag tar livet lite mer med en klackspark nu för tiden. Men det är väldigt skönt. 
Självklart tycker jag att det känns jobbigt, det känns jättejobbigt faktiskt, just detta nederlag. 

Jag är en känlomänniska. Och när mina känslor är riktade åt ett specifikt håll så satsar jag fullt ut. Jag skulle kunna kasta mig ut i det okända och bara "go for it". Men jag vet att det inte är något alternativ. Vilket är supertrist. För jag har så mycket att ge. Så mycket poitiva saker som bara flödar genom mina artärer. 

Men när utrymmet inte ges, då ska jag inte trycka på, det skulle kunna starta någon slags kvävningsprocess, vilket jag inte vill. 

 

Ja, ja lite spontana känslor och tankar det där. 

Nu släpper jag det för stunden. För imorgon kommer det bli en riktigt rolig dag. Har köpt en massa drinkingredisenser. Så drinkarna kan flöda.

Massa fina vänner kommer hit, och vi ska ha en riktigt kul kväll. Jag är jättetaggad. Mår så bra med mitt liv. Det är mina fina vänner och min familj som gör det.

Vem behöver kärlek egentligen? När man har så mycket annat som förgyller livet!

 

 

 

 

Blandad dag. Vaknade rätt sent. Drog ner på polisstationen och fixde ID-kort. Jag har ju gått och dragits med mitt pass sen 2008. Kände att det var dags för ett enkelt litet kort som man lätt får plats med i fickan. Och ja, sen så går passet ut på torsdag också så. Det skulle inte förvåna mig om jag blir jättesugen på utgång i helgen, och så blir jag säkert nekad i dörren för att passet är gammalt. Min vanliga tur. 

När jag var klar där så mötte jag upp Mikaela för en snabb-lunch. Åkte hem och fixade lite. Satt och skulle göra en spotify-lista till Leena för att ge henne lite inspiration, men slutade med att jag fastnade med det ett bra tag och blev inspirerad själv i stället. Här har ni den om ni är intresserade, tyckte den blev rätt skön. Med blandat både nytt och gammalt. --> Spotify <-- 

Suttit och pulat med inköpslista inför drinkkvällen på fredag också. Så svårt när folk är veliga hit och dit dock. Men hoppas jag har ganska bra koll imorgon när jag ska handla. 

 

Imorgon blir det fullt upp. Åker till Eskilstuna på förmiddagen. Träffa Leena. Sen på eftermiddagen någon gång kommer Linda och Sofie och hämtar upp mig så åker vi till Västerås. Blir en runda på Erikslund. På kvällen ska vi bara ha syskon-mys! Dricka lite vin kanske och äta gott. 

Har en mycket bra känsla över imorgon. Fast jag samtidigt är lite nervös över att träffa Leena, det var ett tag sen sist.. 

 

Om jag ska orka allt ståhej kanske jag borde sova nu. Men antagligen kommer jag inte kunna somna även om jag går och lägger mig. Inte somnat tidigare än kl 3 på säkert två veckor nu.. 

 

Vet ni vad som är så himla skönt med att vara jag? Jo det ska jag tala om för er. Det är att jag inte bryr mig så speciellt mycket om hur jag uppfattas. Visst jag skulle inte vilja uppfattas som en elak eller dum person. För det är ju inte sån jag är. 

Men jag har börjat inse att folk faktiskt ser mina statusar och läser min blogg och tar rätt mycket på allvar. Vilket jag mest skrattar åt. Visserligen skriver jag såklart inte bara en massa babbel och skit. Jag skriver från hjärtat och vad jag tänker på i stunden. Men ibland bör man nog ta mig med en nypa salt, för att det inte ska bli för mycket. 

Jag är en väldigt speciell person, det tror jag redan att ni har insett. Men vet ni? Jag mår bra och har ett väldigt roligt liv. Jag skulle faktiskt inte vilja byta med någon just nu. Det händer liksom saker hela tiden och det är en riktig berg- och dalbana som jag gärna åker om och om igen.

Personer får tycka vad de vill om mig. Så länge jag vet vart jag har de personerna som jag verkligen bryr mig om.

Alla borde slappna av lite. Bara ta det lugnt. Eller act out, som jag gör. Det är rätt skönt det också. Säg vad ni tänker på. Livet är så mycket roligare om man bara kan vara precis den man är och inte vara rädd för att vara sig själv.

Kanske har jag en narissistisk personlighetsstörning. Men vad gör det? 

 

Nu ska jag sova, så jag orkar alla miljoner saker som jag ska ta mig ann imorgon. 

 

Ps. Hej Hanna. Ds. 

 

Haft en riktigt mysig kväll! Mikaela kom över hit. Jag lagade middag till oss. Sen blev det en film med skräckblandad förtjusning. Körde också en nostalgitripp med Fucking Åmål. Den är verkligen epic! 

Jag får alltid en massa ny och skön energi när jag träffat folk. Lägenheten har jag städat också. 

Bestämde mig idag för att jag kommer att avbryta min engelskakurs. Jag orkar verkligen inte försöka hålla den uppe, jobba och vara social på det. Jag kommer knappt hinna andas då. Och om det är något jag lärt mig de senaste åren, så är det verkligen att lyssna till mig själv. Att inte ta mig vatten över huvudet. 

 

Imorgon så kommer Linda Marta hit för lite myskväll! Ska dricka alla nya teér jag fick i julklapp och snacka en massa skit. Var jättelängesen vi sågs sist, så det ska bli riktigt trevligt. 

 

Till veckan så jobbar jag endast två dagar, eftersom de bestämde sig för att ta bort två av mina pass... Då kanske jag äntligen kan komma igång med träningen, men bara kanske, måste hitta min motivation först bara! 

Tror veckan kommer gå snabbt ändå. För jag kommer längta till fredag. Då har jag, Cecilia och Sara fixat ihop en drinkkväll med tjejerna. Ska bara komma på vilka goda drinkar vi ska göra också. Finns ju ett hav av läckerheter i princip. 

Och så peppar jag inför Göteborgsresan om 11 dagar också och Mikaelas maskerad såklart. 

 

Pepp på livet vet ni. 

 

Jag måste dock göra något åt min sömn. Har vänt på dygnet helt och hållet! Upp och ned är det. Får försöka få lite rutin till veckan. När lönen kommer blir det ordning och reda på matvanorna också. Kan inte äta så oregelbundet och konstigt som jag gör nu.. 

 

Men, men saker och ting löser sig. 

Trevlig kväll igår. Jag åkte hem till Chokko, eller åkte och åkte. Kom bara ner till stan, sen fick jag allt ta mig en promenad på en halvtimme hem till henne. Men det var bara skönt så.

Vi gjorde i alla fall Fajitas och kollade på film. När småtimmarna började komma så blev det en himla massa barnsnack. Om namn, hur man skulle gå till väga, när man ville ha barn, känslan osv. Somnade inte förrän 5 på morgonen. 

Nu är jag i alla fall hemma och tänkte väl mest ta det lugnt. Ska jobba 4 dagar denna vecka, så det blir fullt upp.

På onsdag ska jag träffa Chokko, Sara och Mikaela för lite planerande inför L beach. Eller ja, Mikaela får väl sitta och lyssna bara, eftersom hon inte ska med. Men vi andra ska i alla fall försöka strukturera upp resan och bestämma oss för färdsätt dit osv. Jag är verkligen supertaggad. Tror det kommer bli riktigt kul! 

 

Det är en del som händer nu framöver. 

Jag åker ner till Göteborg igen den 31:a för att träffa Elin, Beatrix och Kim samt gå på Gayness-festen. 

Sen hem igen den 2:a för då blir det maskeradfest hos Mikaela. 

21:a februari ska jag åka ner till Göteborg igen. Någon dag senare åka till Monika och fira hennes födelsedag. 

1:a mars är det premiär för gayfest i Västerås på Kåren. Så då är det jag som håller i förfesten. 

19:e april åker jag, Chokko och Sara till Tyskland. 

Slutligen 26:e maj ska jag och Twiggie på P!nks konsert! 

Så det är väldigt mycket roligt som händer framöver. Jag ska se till att jobba så mycket som möjligt däremellan så jag har råd med alla äventyr. 

Oslo ska ju tryckas in där någonstans också. Bara inte kommit fram till när.. 

Alltså det är nästan skrattretande hur vissa personer verkligen kan komma åt det där inersta. Det där som man inte  tillåter någon annan komma åt. Men grattis. Du lyckas verkligen med det. 

Du trycker på mina ömaste punkter och river upp gamla sår. Sånt jag trodde att jag kommit förbi för längesen. 

Det som förvirrar mig mest, det är Varför du gör det? Varför du känner att du måste skicka låtar till mig med en betydelse, som får min hjärna att snurra tusen varv. Varför du inte kan erkänna vissa saker för dig själv, som för mig är så himla självklara. Jag förstår och ser mer än vad du kanske tror. Jag vet. 

Okej jubileum var väl lite att ta i kanske. Men jag insåg idag att det är 7 år sen jag kom ut som gay. 7 år har verkligen passerat förbi jättesnabbt. Det har hänt otroligt mycket under den tiden också. 

Jag minns att Monika var den första personen som jag berättade för, jag var jättenervös, för jag hade själv snackat en massa skit om homosexuella, och försökt framstå som en riktig homofob. Så jag var rädd att hon skulle tycka illa om mig. Men hon tog det jättebra. Och vi åkte tillsammans till Linn, som jag då var intresserad av. Jag vågade inte berätta om mina känslor just när jag träffade henne. För hon var ju inte ute ur garderoben heller. Men sen när jag åkte hem så skickade jag ett jättelångt sms till henne och förklarade vad jag kände. Som tur var så var mina känslor besvarade. 

Min första kärlek. Den var djup, underbar, galen, dramatisk, varm och stormig. Jag är så glad över att just hon var min första kärlek. Jag hade inte kunnat få en bättre start, eller vad man ska säga. Hon är verkligen en helt fantastisk människa. 

Jag är glad över alla förhållanden jag haft faktiskt, jag ångrar inte något av dem. För alla personer har fört med sig något lärorikt. Alla har format mig som människa på olika sätt. 

Jag tycker inte att man ska se tillbaka och ångra sånt som varit, fast jag ibland kan ha lätt för att sakna. Jag kan sakna människor jag haft i mitt liv, som inte har samma plats längre. 

Men jag vet att framtiden är full av underbara personer som kommer göra intryck och sätta sina egna spår i min själ. Min själ är nog som en karta full av människofötter som försiktigt trampat runt där, vissa spår djupare än andra och vissa har börjat suddas ut. I mitt minne glömmer jag inte en enda person. Alla har en alldeles egen speciell plats. 

Vissa har jag materiella ting kvar av också som jag påminns av. De tre ringarna som sitter ihop "Frihet, kärlek och tro." som jag fick av Annika. Mina två tatuerade hjärtan som påminner mig om Emma. Och så mitt armband som jag fortfarande har på mig "kärleken övervinner allt." som jag fick av Lisa. 

Det finns en riktigt djup kärlek också, som jag gärna håller mer privat, en person jag aldrig hade som min, men som fortfarande kan ta luften ur mig. 

Ja, ja nog om detta. 

Det jag ville komma fram till är helt enkelt att jag är glad och stolt över den jag är och känner mig priviligerad över fina personer jag haft och har i mitt liv. 

 

 

Efter en ganska händelselös dag igår så hörde Frida av sig på kvällen och frågade om jag ville följa med henne och hennes kompisar ut på ett glas. Först kände jag mig alldeles för seg. Men efter en dusch peppade jag till. 

Så jag drog ner till stan och väl där så frågade jag vart vi skulle, och då blev det tydligen Pluto. Jag hade förberett mig på något mer chill ställe, nykter som jag var. Men så blev inte fallet. Så det blev dans i två timmar. Hade riktigt kul faktiskt! Gå ut nykter kan jag definitivt göra igen. 

 

Idag är det plugga som gäller. Det fanns jobbpass idag, och jag var sugen på att ta ett. Men jag måste verkligen komma ikapp med engelskan! 

 

Så bara att sätta igång då!