honochhennes

Har varit en underbar dag idag! Vet inte riktigt vad som varit så bra egentligen.. Men det har bara känts som harmoni i kroppen och huvudet.

Hade med mig yrvädret till jobbet idag. Hade inte hjärta till att lämna henne hemma hela dagen. Så hon fick sprida glädje till alla på jobbet i stället. Tror hon lyckades faktiskt!
På min friskvårdstimme tog jag mig en långpromenad med henne, härligt!

Dagen gick otroligt fort! Helt plötsligt skulle jag hem.. Jag och Yvonne kom båda på att hon är ledig resten av mina dagar på jobbet. Så hon gav mig en kram och sa hur roligt det har varit att jag har jobbat där, och att hon kommer sakna mig.
Blödig som jag är, så höll jag nästan på att börja gråta. Men jag lyckades hålla mig!
Kändes i alla fall otroligt sorgligt. Vill inte ens tänka på hur det kommer kännas på lördag, och för att inte tala om tisdag! Att inte behöva kliva upp till något. Konstig känsla.
Men jag tänker inte se det som att jag lämnar något, utan bara att jag börjar något nytt och fantastiskt! Livet är ett äventyr.

Och för att ge respons på en kommentar i ett tidigare inlägg;
Ja, jag kanske är lite bitter. Men när jag skrev det där så tänkte jag inte på dig eller på mina känslor. Jag fick bara en fundering.
Du vet vad jag känner. Du behöver inte ens fråga om jag är bitter.

Nej nu är det banne mig dags för den där städningen som aldrig blir av!

Ser fram emot en underbar helg! Kommer bli toppen!

(Some feelings never seem to let go..)

Inget ont mot kärlek. Men jag blir faktiskt väldigt fundersam.
Hur snabbt kan man bli kär egentligen? 
Jag pratade med min vän fröken Harmaala idag. Hon berättade att hon precis träffat en ny kille. Bara för en vecka sen ungefär. Nu har de flyttat ihop. Och om en vecka ska de förlova sig.
Är det kärlek? Eller bara ett desperat försök i att slippa känna sig ensam?
Jag vill tro att äkta kärlek verkligen existerar. Jag VET att äkta kärlek existerar. Men, kan man bli kär efter en vecka? Kan man veta att det är den personen som man vill dela sitt liv med? 
Vi kvinnor har förmågan att kunna se väldigt långt in i framtiden. Bara vid första dejten så ser vi barnbarnen i princip. 
Men det är väl för att hon-könet av de flesta arterna här på jorden är menade för att se längre fram. Hitta en bra hane att föröka sig med. 
Och i djurriket så väntar de ju inte direkt flera år innan de fortplantar sig med sin valda hane. 
Oj, nu känns det som att jag spårar ur lite.. 
Jag menade bara att vi snabbt kan se en potentiell "avels-hane". 
Men kärlek. När kommer kärleken in? Kan det gå så snabbt som på en vecka? Eller är det våra djuriska instinkter som talar? 
Är det först fortplantningsdelen i hjärnan som talar, sedan hjärtat? 
Och nu låter det som att jag talar ur hetero-vinkel. 
Men detta gäller ju såklart ur homo-perspektiv med. 

Nu ska jag sluta innan ni blir helt snurriga. :)  

Spenderat kvällen hos Micke och hans översociala katt.
Vi tittade först på filmen; Det levande slottet. Den var riktigt bra! Jag som älskar Spirited away, som också är gjord av samma regissör, kunde inte annat än älska den här filmen med!
Förstår inte att jag väntat så länge med att se den! Jag må vara en nörd som älskar japansk anime. Men hur allt uttrycker sig är helt fantastisk!
Hayao Miyazaki är ett geni!
Sen så satt vi mest och pratade. Jag pladdrade på om min idé ang. att starta ett eget företag.
Helt plötsligt vad klockan 12, så då var det dags för mig att åka hem eftersom Micke ska upp tidigt och jobba!

Så nu sitter jag här och funderar starkt på att sova. Har tvättid kl. 7 imorgonbitti. Som jag säkerligen kommer att missa..
Men är lite för uppe i varv för att sova redan.

Måste ju säga att jag mår mycket bättre nu i alla fall! Jag var nog mest bara nere i en svacka under veckan. Har berott på många olika faktorer. Inte bara psykiska utan fysiska med.
Så denna vecka tänker jag fokusera på att ha en riktigt rolig sista vecka på jobbet, om jag inte umgås med någon på kvällarna kommer jag inte vara ledsen över det, för jag har väldigt mycket att fixa i lägenheten som jag inte orkade ta tag i under den här veckan då jag mått dåligt. Sen så har jag en kanonhelg att se fram emot!
Så inga ledsna miner här inte!!

Jag har precis kommit hem. Klockan är halv 5 på morgonen. Vilket tyder på att jag haft en kul kväll!
Först blev det cocktailparty/inflyttningsfest hos Karolina, Jesper, Katharina och Therese. Lite halvsegt. Kände inte så många. Och jag satt med Karolina och hennes föredetta skolkamrater, så blev mest att jag lyssnade på deras snack om gamla minnen osv..
Men sen så kom jag också in i samtalet efter ett tag.
Runt halv 12 drog vi ner på stan. Karolina ville på Daltons, så vi andra (jag, Veronica, Emma, Frida, Erik, och någon mer kille) drog till Memento. Där var det rätt bra drag! Bättre än igår i alla fall!
Så det blev rätt mycket dans! Var kvar där till strax innan 2.
Träffade förresten mitt andra finska favorit M. Men hann bara hälsa på henne lite snabbt tyvärr..
På vägen så tappde vi killarna och Frida. Så jag, Emma och Veronica drog till BK's.
Där så träffade jag Micke och Patrik. Så jag lämnade tjejerna och satte mig vid dem i stället. De tänkte supa mig under bordet. Vilket inte gick så himla bra! Haha. Körde lite styrke tävlingar också, vilka jag vann! Jag är en stark och tålig tjej! Efter ett tag kom Jonas också!
För första gången i mitt liv var jag på en krog fram till stängning!
När BK stängde så gick vi till kebabcity. Där jag för första gången i mitt liv åt en kebabtallrik! Som egentligen inte var min. Men slutade med att jag åt upp nästan hela.
Vet inte vad som hände sen.. men killarna mådde dåligt. Och jag bestämde mig för att promenera hemåt eftersom de dissade mig.
Jag sprang väl mer än vad jag gick tror jag. Sprang och lyssnade på Lars Winnerbäck samtidigt. Härlig känsla.
När jag nästan var hemma insåg jag att det var stjärnklart. Så då gick jag upp till midälvaplan och la mig på ett fotbollsmål. Låg där, tittade på stjärnorna och bara njöt av livet.
Kände att jag ville ringa en person, men ville inte väcka henne. Ville bara säga till henne att jag älskar henne. Hon vet nog det, eftersom hon vet att jag har mer än kompiskänslor för henne.
Men det tåls att säga fler gånger. Jag älskar dig.

Och du ska veta att jag har väldigt svårt för att säga till folk att jag älskar dem..
Det var i alla fall otroligt härligt att ligga där och kolla på stjärnorna. Tillslut blev det lite för kallt. Så jag bestämde mig för att gå in.

Så nu sitter jag här.
Ska faktiskt gå och lägga mig strax! Klockan är nästan 5! 
Får se när jag vaknar imorgon. Om jag hinner med något alls av det jag planerat imorrn. Eller om jag kommer sova hela dagen!

Godnatt!

Ska bara skriva en liten fundering innan jag går och knyter mig.
Ska man nöja sig med näst bäst? Eller kämpa för det man vill ha?
Eller kanske helt enkelt sluta hoppas på sånt man vill ha och vänta
på att man ska komma på andra tankar?

Livet..

Svårt. Det är det enda jag kan säga.

I somras var det någon som tog mig med storm. Någon som jag fortfarande tänker såna tankar om. Som fortfarande kan få mig knäsvag.

Egentligen tänkte jag inte skriva något om varken sommaren, eller henne.
Jag tänkte skriva om hur stolt jag är över mig själv.
Det är som att jag vuxit in i mitt eget skinn. Blivit hon som jag alltid har önskat att bli. Visst gör jag väl fortfarande misstag. Det gör väl alla.
Men jag är så otroligt stolt över vad jag har lyckats med.
Jag har gått från att knappt kunna ta hand om mig själv. Inte vilja gå utanför dörren. Knapra tabletter. Skada mig själv. Stöta bort alla människor runt omkring mig. Till att leva ett underbart liv!
Jag har funnit en otrolig empati för människor. Vilket har fått mig att behandla människor mycket bättre. Som i sin tur gett mig en fantastisk självkänsla.
Om jag gör andra människor glada så blir jag också glad.
Om jag är stark så kan jag ge andra människor styrka.
Jag har alltid varit en sån här människa. Det är bara det att jag gömt den delen av mig väldigt väl.
Jag är otroligt beslutsam om att jag vill fortsätta utvecklas. Fortsätta ta hand om mig själv. Fortsätta vara stolt över vem jag är.

Mina förhållanden som jag har haft har varit kaos. Jag tog sönder allt. För jag kunde inte älska mig själv. Vilket ledde till att jag gång på gång bevisade att det var så det var. Ordet älskar fick mig att hugga ännu mer knivar i förhållandet. För jag tyckte inte att det fanns något med mig som var värt att älska. Men nu vet jag att det inte är så! Idag så älskar jag mig själv. Och jag är redo att låta någon älska mig också. Jag vill ge av min styrka. Vill inte bygga korthus, utan starka tegelhus! Kanske är det någon som redan finns i mitt liv eller någon som jag kommer att möta snart. Sånt vet man inte. Men något jag vet är att den personen kommer känna sig otroligt älskad och respekterad.

Jag och M pratade faktiskt om detta igår. Om att jag vill ha någon som kan sätta gränser så att jag inte kör över den. Men det är bara för att jag tänker på hur jag varit förut. Jag vet ju att jag inte är hon längre. Om man älskar så behövs det inga gränser, för man vet hur man ska respektera den andra personen.

Och jag vet faktiskt. Känns så skönt att säga! Att jag vet hur jag ska vara i ett förhållande. Jag ska vara jag. Som jag är nu.