honochhennes

Lite trubbel i paradiset idag. Men det ska nog lösa sig. Alla dagar kan inte vara bra.

Cyklade till Coop, för jag kände verkligen att jag behövde frossa i en B&J's. Men såklart hade de inga. Min typiska otur..

 

Den här dagen har varit lite seg. Började i alla fall dagen med att ta en timmes promenad. Sen blev det allmänt slappt.

Jag vill bara att augusti ska gå snabbt. Jag vill verkligen flytta nu. Kanske tjatar om det. Men fan. Denna lägenhet kväver mig! Den kväver mitt förhållande också. För vi blir bara så irriterade på varandra när vi går in i varandra vart vi än rör oss i lägenheten. Så ja, flytten kommer göra allt bättre.

 

Juste, efter 6 år har vi äntligen gått skilda vägar. Du har varit en trogen följeslagare. Men kände att jag tillslut bara ledsnat på dig. Vi har inte lika mycket gemensamt längre. Har tyvärr vuxit ifrån dig.

Så hejdå läpp-piercing! Det var fint så länge det varade.

 

Jag borde sova. Men fastnade på min gamla blogg. Hittade lite intressanta texter jag skrivit. Ibland kan jag förundras över att jag skrivit vissa saker.

 

"Blåögd tar jag mina tankar kring jorden
För att stanna på Afrikas savann
Står öga mot öga med inre demoner
En dans kring öppen eld
Sjunger fram mina ord på swahili
Och Mount Kenya ger mig svindel
Jagas av lejon
Törstar efter kärlek
Men finner mig själv kvävas av solen
En enkel synvilla av en oas
I solnedgången finner jag min vila
Under stjärnorna söker jag tröst
Jag mötte blicken från bruna ögon
Och tog sedan min väska för att vandra hemåt igen"

Denna nedanför gilla jag verkligen.

"Drack mig berusad på vodka och sympati
Kastade orden som du la på dina läppar
För de betydde lika lite för dig
I natten höll dina armar mig hårt
Aningen för ansträngt

Inga tedrickande poetiska själar
Bara asfaltssvart
Du såg in i stora ögon som manade om förlåt
Tysta steg går åt fel håll
Utelämnad eufori

En själ släpper en annan fri"

Nu kom jag på varför jag aldrig sitter vaken i min ensamhet mitt i natten längre. Tankar. Suttit och läst gamla blogginlägg. Funderat över saker. Velat gråta, men det är liksom bara tomt.

Varför är det så, att man alltid tänker så mycket på nätterna? Det är som att hjärnan tar någon slags klarare form. Allt de där som var nedgrävt längst in, kommer fram igen. Funderingar över hur, när, varför? Man får nästan som en identitetskris på nätterna. Lite som "vem är jag?", fast inte lika extremt. Bara en överdriven liknelse. Men ni förstår grejen i alla fall.

 

"Allt hon sa till mig den natten känns som en illusion. Orden som kom ut ur hennes mun finns på min näthinna, som ord som mimades fram, utan något riktigt ljud. Klarheten som fanns där då, den som var som en ilskall sprakande vintermorgon, när snön gnisslar sådär härligt under skorna och de ljud som hörs låter som de klaraste ljuden du någonsin hört. När hon formade de orden och sa dem till mig, så var det exakt sådär, klart. Som skönt perforerande ilningar genom min kropp. En njutningsfull välbehagskänsla. Inre ro. Jag var så lycklig att det kändes som att leendet skulle sitta där, fastklistrat på mitt ansikte, för alltid.

Men nu i efterhand vet jag att det bara var inbillning. Jag ville tro på alla de där lyckoruskänslorna. För vad är bättre än att krampaktigt hålla fast vid lycka?

Jag rusade barfota över frostbeklädda fält utan att frysa. Kunde höra mitt hjärtas slag till och med i de mest högljuda situationerna. Det var bara vi. Hon och jag. Och de där vackra orden. Tills fasaden plötsligt sprack. När lyckan byttes ut mot fasansfull smärta. Som vassa naglar som slet rakt genom min hud. Tog hål på mina artärer. Skrattade elakt medan alla vitala organ bara föll ur min kropp. 

En illusion. Det var precis vad det varit. För lycka kommer alltid förbli just det. En illusion, skapad av förhoppningar."

 

Vet inte riktigt varför just den där texten for fram genom mitt huvud. Det bara kom, och jag bara skrev. Satan vad jag har saknat att skriva! Även om mina texter kan vara något brutala.

 

 

Jag har saknat den här känslan. Känslan av att verkligen vara i mitt eget huvud. Det kanske låter konstigt. Men det är som att jag inte riktigt varit närvarande i min egen hjärna på ett tag. Jag glömmer så lätt saker. Jag missunnar mig själv och människor runt omkring mig.

Ikväll har min röst varit stark. Jag cyklade i den svala sommarkvällen. Lyssnade på hög musik. Kände vinden som susade genom mitt hår. Jag rös genom hela kroppen. Och kände bara något slags lugn. Samtidigt som jag kunde tänka så otroligt klart. Den där geggan som mosat runt i mitt huvud liksom bara försvann. Jag kände mig levande.

Missförstå mig inte. Jag är levande hela tiden. Och mår otroligt bra. Men ibland så behöver Jag få finnas. Inte Vi eller Oss. Utan bara Jag!

Har känt sån energi hela kvällen. Storstädade lägenheten, åkte iväg och handlade massa gott till middagar denna vecka, lagade jättegod mat.

Jag har funnits, andats och varit jag.

 

Pridedagarna fick mig att fundera lite grann. Fick höra att jag och min flickvän sitter ihop. Att vissa vänner drog sig för att komma fram och sitta och prata med oss. För vi bara har ögonen för varandra, som att omvärlden inte existerar. Enligt Göteborgarna har vi fått ett gemensamt namn också; Frasse (Frida + Sasse). Jag ser inte riktigt charmen i det. För jag vill vara Jag. Inte Frasse. Nu så är det väl inte så mycket allvar i det där namnet egentligen. Men hela allt det där fick mig ändå som sagt att fundera lite.

Det är inte bra att tappa bort sig själv. 

Jag är så van vid att göra det jag själv vill göra. Smsa när jag vill, sitta uppe hela nätterna på facebook om jag känner för det, gå ut och promenera för mig själv med hög musik.

Det finns ingen som kan göra något åt allt det här, förutom jag sjäv. Ingen har tvingat mig att gå ur mitt eget huvud. Ingen har fått mig att tappa bort mig själv. Jag har gjort det. Och jag gillar inte det.

Jag tycker om att vara djup. Se saker ur konstiga vinkar. Fundera över de allra mest bisarra grejerna. Vara uppskruvad, men ändå rak. Stå på huvudet, fast se saker ur rätt vinkel ändå. Det är Frida.

 

Trots att jag saknar min flickvän just nu. Och att det kommer bli jobbigt att vara ifrån varandra 9 dagar. Så känns detta som en bra sak. Att få egentid till någon slags reinkarnation. Inte bara vara levande, utan verkligen leva.

 

En viktig sak, som kanske inte kommer ändras på en vecka, det är sättet jag ser mig själv. Jag förstår inte riktigt vart den starka självkänslan försvann. Har sett mig själv på ett väldigt positivt sätt. Men på sistone så har det varit väldigt mycket tvekan. Jag behöver hitta den där styrkan. Kärleken till mig själv. Lite självgodhet.

 

Det var längesen jag tömde själen såhär. Det kändes bra.

Nu kan jag sova och vara glad.

 

 

 

Hemma igen efter några riktigt bra dagar i Stockholm.

Tog vårt pick och pack och åkte till Stockholm i torsdags. Mötte upp Erika på centralen i Västerås. Medan vi väntade på tåget så dyker en tjej upp, hon går fram till oss och säger att vi ser bekanta ut. Jag trodde att hon säkert känner Erika, för alla känner ju henne. Men innan jag hinner säga mitt namn så säger hon; Ja du heter Frida. Jag blev något paff. Alla känner apan, men apan känner ingen. Hon fick i alla fall joina oss. Sen klev vi på tåget där jag och Sandra hamnade bredvid två äldre män. De började fråga om Bråvalla och snackade på en himla massa. Skålade med dem och inledde festandet.

I Stockholm mötte vi upp Tanja, sa hejdå till den okända tjejen och männen, och begav oss sen till hotellet.

Kvällen spenderades i Tanto med fint folk. Lite gammalt folk från Sundsvall. Beatrix och Kim. Exet och så vidare.

På fredagen promenerade vi till stan. Gick till Kulturhuset där Cecilia och Lovisa hade live-pod. Den var himla rolig! Satt och skrattade genom 2 ½ timme. På kvällen blev det Tanto. Sen fest på Willow. Dock var det så varm att det kändes som att befinna sig i öken. Drack cider som smakade spya. Dansade lite. Och träffade även där en del trevligt folk bl.a en massa folk från Västerås. Träffade också Cherry och Hanna! Inte sett dem på väldigt länge.

Lördagen var lite trögstartad. Shots, cider och vin hade satt sig i kroppen och bidrog till en illande baksmälla. Jag och Sandra åt välbehövlig frukostbuffé på hotellet. Sen peppade vi fyra på hotellrummet innan vi drog till Medis. Mötte upp Jessica, Lovisa och en hel del annat folk. Göteborgare och så vidare. Sen drog paraden igång! Bra musik, glatt humör, 30 graders värme och stekande sol, vin och dansande. Perfekt!

Efter paraden bjöd jag min bättre hälft på middag innan vi åkte tillbaka till hotellet och fixade oss inför kvällen. Drog med spritflaskan och åkte även denna kväll till Tanto. Träffade Chokko, Jana, Mikaela, Jennie L, Carin och annat fint folk som vi förfestade med.

Kvällen avslutades på Debaser där vi dansade till både 90-tal som Cecilia stod för, och lite nyare musik där Katja och Gunn var DJ's. Trots en varm lokal och en del sura miner från folk om att musiken var kass, så hade vi riktigt kul i alla fall! Dansade fram till stägning.

Jag känner att sammanfattningsvis så hade jag en riktigt bra pride! Träffade en massa saknade vänner, var glad nästan hela tiden, och bara njöt.

Imorse var man dock inte lika glad. En baksmälla som hette duga, ett supervarmt hotellrum och ett tåg som avgick kl 09:25.

Nu är vi i alla fall hemma igen. Haft en mysdag med massa serietittande. Och just nu packar Sandra inför sin resa till Turkiet imorgon. Kommer sakna henne så otroligt mycket!! Men jag ska jobba en del pass. Umgås med vänner. Gå på Blue moon bar. Så tiden kommer nog gå ändå.

 

Ska pussa och mysa med mina fina sambo nu!

 

(Tyvärr blev det inte mycket bilder då jag knappt använde min mobil eftersom batteriet krånglat!)

 

Nu har jag försökt skriva ett inlägg typ tre gånger. Känns inte som att det går så himla bra för mig. Har så mycket att säga, ändå så står det bara still i huvudet. Känner mig lite avtrubbad. Vet inte riktigt varför. Ibland är det väl bara så. Mycket i huvudet, då är det lättare att gå i slow motion i stället. Så att allt hinner falla på plats så gott det går.

 

Imorgon åker jag till Stockholm för Pride-firande! Känns som att det kommer bli riktigt kul. Inte så mycket som kan gå fel liksom. Fester, alkohol, sköna människor. Bra kombination där. 3 fullspäckade dagar.

Efter pride så är det jobb som gäller direkt när jag kommer hem på söndag. Kommer bli himla segt. Sen på måndag så åker min älskade iväg till Turkiet! Som jag kommer sakna henne! Hade varit fint att följa med. Vill gärna lära känna hennes familj, det är ju så himla svårt när de bor i Skåne. Inte som att vi har vägarna förbi där direkt. Medan vi varit hos min familj flera gånger. Men, men denna gång fick inte jag plats att följa med. Får spara det till en annan gång helt enkelt.

När hon är borta ska jag försöka jobba en hel del och umgås med mina vänner.

Augusti är rätt uppbokad. Så månaden kommer nog gå väldigt snabbt. 2 september flyttar vi äntligen! Snart, snart!

Längtar efter 72 kvm.

 

Fixa lite inför att jobba ikväll! Tjo.

Hänt en hel del grejer på sistone.

Hade en jättebra födelsedagshelg. Fina vänner som kom och firade mig på djäkneberget.

På söndagen fick jag världens bästa födelsedagspresent. En förlovning. Så nu är jag förlovad för första gången i mitt liv (på riktigt). Känns jättebra! För jag vet ju att detta är personen jag kommer spendera resten av mitt liv med. Jag bara känner en sån innerlig kärlek för henne.

I tisdags åkte vi till Stockholms skärgård. Låg på klipporna hela dagen och bara njöt av solskenet och av varandra. Efteråt så trodde jag att Sandra skulle möta upp en snubbe på Medis för att köpa nått från blocket. Godtroget så följer jag med henne. Efter ett tag så frågar jag om vi inte är framme snart.. Några meter längre fram stannar hon och säger; Nu är vi! Jag tittar åt sidan och vi står precis utanför Scandic hotell. Vi checkar in. Och på rummet så har hon fixat så det står vackra rosor. Blev väldigt rörd över hennes omtanke. Sen fixade vi i ordning oss och tog en promenad genom gamla stan. Avslutade promenaden med att äta på restaurang Riktigt bortskämd blev jag.

Sen tog vi oss tillbaka till hotellet och somnade i varandras armar.

Åh vad jag älskar min vackra flickvän!

I torsdags så blev det en trevlig kväll med Erika, Chokko, Michaela och Danni. Satt på Chokkos balkong och drack lite och hade det väldigt mysigt. Senare så drog jag, Sasse, Erika och Chokko ner på sjökrogen en sväng. Var dock rätt så dött där. Så blev bara kvar ett litet tag innan vi åkte hem och sov.

Nu så består helgen av jobb. Jobbade igår och ska jobba hela dagen idag.

Till veckan så har det hänt som inte får hända och som aldrig hänt mig, det är så pass dött på jobbet att jag inte fått ett enda pass på hela veckan!! Det känns jobbigt, men jag hoppas att det kommer bli ändring på det sen. De har sagt att v 30-32 ska vara de största veckorna. Så hoppas på massa jobb då.

 

Till veckan så är det i alla fall en del inplanerat att göra.

Imorgon måndag så kommer mamma och pappa till Västerås, då blir det försenad födelsedagsfirande i form av att äta lunch tillsammans. Får se sen om jag och Sasse ska åka till min faster med familj på kvällen och hälsa på dem.

Sen till helgen så åker vi till Vingåker. Twiggie har fest på fredagen som vi ska på. Sen ska vi hitta på något med mina systrar på lördagen.

 

Nu är det dags för mig att fixa mig lite och sen dra till jobbet!

Mysig dag igår på stan med min älskling. Hon shoppade fina klänningar.

Vad har jag gjort för att förtjäna en så snygg och vacker flickvän? Efter shoppingen blev det film och mys.

Idag är hon på jobbet, medan jag kör hemmafru-sysslorna. Städa, diska, de där tråkiga ni vet.

Imorgon ska jag i alla fall jobba! Känns som att det var hur längesen som helst nu. Så det ska bli skönt i alla fall. Sen efter jobbet så kommer mina fina systrar hit. Vi ska dricka lite sen mingla lite nere på power meet. Hur kul det nu kan vara.. Jo, men det ska bli trevligt. På lördag så blir det födelsedagsgrillning för mig. Vara på Djäkneberget ett gäng och bara ha det trevligt! Söndagen är min födelsedag. Blir spännande och se vad Sandra planerat för något. Och vad hon lägger för ribba, så jag vet hur mycket jag behöver ge henne när hon fyller. Ha ha. Födelsedagen avslutas med ett jobbpass.

Det kommer bli en bra helg.

 

Idag är det 60 dagar kvar tills vi flyttar! Jag har lagt en "beställning" av Twiggie på en tavla som vi kommer ha i gäst-/pyssel-/pluggrummet. Känns som att det där rummet är lite av mitt eget projekt.

Lägenheten är över lag väldigt fin. Men såklart finns det alltid saker som man vill göra om när man flyttar någonstans. Så kommer bli en del målande och fixande första veckan, innan alla saker kommer på plats.

Köksluckorna är ett projekt i sig också. Förstår inte riktigt vad de tänkte när de renoverade köket och satte dit bruna köksluckor.. Som inte går att måla över eller ändra. Men jag tror att jag har hittat en lösning på vårt problem. Så det kommer nog bli hur bra som helst.

Känns jättebra att äntligen flytta till en gemensam lägenhet med personen jag älskar. Det är första gången jag gör det faktiskt. Innan när jag varit sambo så är det ju den andra personen som flyttat in till mig. Men nu får vi verkligen göra denna lägenhet helt till vår egen. Vi kommer att trivas så otroligt bra i den.

Kunna ta ett bad när man känner för det. Sitta ute på balkongen och bara dricka lite vin. Laga middagar och bjuda över vänner.

Låt dessa 60 dagar passera förbi snabbt!

 

Nu ska jag återgå till mina hemmafrusysslor.

 

 

Sitter och kollar igenom bilder från sommaren som hittills varit. Varför får jag panik över att det känns som att jag inte gjort något alls?

 

Vårfest på Bistorp 17 maj

Spring pride 25 maj

P!nk 26 maj

West pride 31 maj - 2 juni

Summerburst 7-9 juni

Glassutflykt till Slagsta 19 juni

Midsommar på Tidö 21 juni

Bråvalla 27-30 juni

 

Jag har ju haft en massa för mig hela tiden! Så jag måste sluta ha panik över att jag inte gjort något. Borde vara glad över att jag har en massa hemmatid nu. Dock vill jag spy på denna lägenhet.. Längtar så sjukt mycket till vår nya lägenhet. Hela livet kommer kännas ljusare då. 

 

 

 

 

Festivalen är över. Och det gick alldeles för snabbt! Haft det himla bra i alla fall.

Men ni vet den där känslan när man kommer hem igen efter att man gjort något riktigt kul eller varit bortrest? Det blir en sån tomhetskänsla i kroppen på något sätt. Jag vill bara ha en massa andra roliga saker att göra nu!

I helgen kommer i alla fall mina systrar hit och firar min födelsedag och festar lite.

Sitter och längtar till dagen då hemmet fylls med barnskrik och trampande barnfötter.

Jag har kollat en massa resor hit och dit och saker som man kan göra. För det känns som att jag har ett svart hål i hjärtat. Jag vill inte ha barn för att döva någon slags ensamhet. Nej jag bara känner att jag vill ge av mig själv till 100%. Om jag flyr verkligheten genom att åka iväg, så ändrar det ändå inte på något alls. Känslan kommer ändå finnas där så fort man kommer hem igen.

Men tänk att ha barn. Att alltid ha dem. Livet skulle aldrig bli tråkigt. Det skulle såklart bli påfrestande och jobbigt många gånger. Men att ha sin egen lilla familj. Kunna åka på sommarsemestrar. Somna utmattad medan man sitter på deras säng och läser en bok. Vakna av skratt och skrammel på morgonen.

Nej, jag längtar absolut inte...

 

Taggad till tusen! Vaknade tidigt imorse. Omöjligt att somna om. Så klev upp och satte igång en playlist med massa låtar som kommer spelas på Bråvalla. Jag ser verkligen fram emot att få komma iväg. Lyssna på skön musik och bara försvinna någon annanstans.
Blev shopping inför festivalen igår. Massa alkohol och annat nödvändigt. Sen satte vi upp tältet, som är kalasfint. Så det blir nog bra det här!

Kan vissa idioter hålla sig borta så blir det ännu bättre!

 

Ledig idag. Tror det blir städa, tvätta och packa. Lika bra att ha det gjort idag. För imorgon blir det jobba.

Men ja, ge mig torsdag nu.

Tåget går 08:35 från Västerås. Jag och Chokko ska banne mig knäcka en cider/öl så fort vi stiger på tåget. Fint folk åker tåg, men får all packning nedkörd med bil. Woop.

Vissa dagar har en sån benägenhet att bara skapa en massa ångest.
Idag är en sån dag. Då man vaknar, och bara önskar att man hade kunnat sova bort hela dagen.
Solen skiner och det är otroligt varmt ute. Men jag vill bara dra täcket över huvudet och försvinna för ett tag.
Känner mig otroligt ensam.

Jag saknar att ha Beatrix i samma stad som mig. Bara dra till Björnön med henne och Chokko. Bara vara. Grilla mini-pizza eller ta ett spontandopp.
Kan till och med sakna en person som jag inte borde sakna. Folk tycker nog det är konstigt att jag saknar henne. Men jag kan inte rå för det. Saknar att bara turfa runt, se en skräckis eller käka bakiskebab. Att "radera" henne ur mitt liv var både det bästa, men samtidigt en av de jobbigaste grejerna jag gjort. Jag vet att hon lever vidare med sitt liv. Och folk säger att hon verkligen shaped up på sistone, vilket jag är otroligt glad över. Glad för hennes skull.

Men tänk om man kunde lyckas vara vän med alla människor man ville. Där det totalt skurit sig på vissa sätt.

Jag borde inte sitta och tänka så mycket på det..
Det är jobbigt när man bör vara glad. Men det går liksom inte.

Jag har en otroligt fin sambo, en stor trea som väntar, fin familj och en hel del grejer planerade.

Men det känns som att sommaren rinner ur min händer..

Det är fan inte normalt att känna höstångest i juni.

 

Ibland känns det som att jag inte kan andas. Det är för mycket. Massa saker som trycker på.

Jag vill inte vara ensam. Samtidigt så är det de enda jag vill.

Förvirrad, jo tack.

(Inte förvirrad över min relation, för att förtydliga det!)

 

Vad gör man när det känns såhär?

Känns som att jag har en hel del kompisar, men vart är alla vänner? De där man kan prata om allt med? Ringa när det kör ihop sig.

Solen skiner och jag vill bara kunna åka til stranden med en eller fler vänner.

Men de jag känner, mina kompisar, de är såna man träffar när mörkret lagt sig, i berusat tillstånd.

Festkompisarna.

Eller är jag bara känslig just nu?

Jag vet inte. Det enda jag vet är att jag känner mig ensam.

 

 

Livet verkligen flyger på. Det känns som att det händer så mycket att jag knappt hinner med allt. 

 

I måndags bestämde vi oss för att vi måste börja kika på lägenhet lite smått. I onsdags ringde de från Bostjärnan och vi blev inbokade på lägenhetsvisning. 

Idag var vi och tittade på lägenheten. En trea på 72 kvm. Rymlig. Ljus. Fräsch. 

Några timmar senare bestämde vi oss. Vi ville ha den. 

Så första september flyttar vi. Jag vet att det varit ett jäkla flyttande hit och dit. Men den lägenheten vi bor i just nu har ju bara varit en tillfällig lösning. Vi har ju vetat att vi ska flytta så fort vi hittar nytt. 

Nya lägenheten ligger mycket närmre både mitt och Sandras jobb också. Så det blir lite enklare att ta sig dit. Slipper hon köra mig till jobbet varje gång. 

Jobbet går förresten väldigt bra nu. Blir mycket helg- och kvällsOB. Så jag ser fram emot lönen i slutet på juli. Då kommer vi verkligen kunna leva. Men det ska sparas en hel del också. En fin soffa blir det att köpa i höst någon gång. 

 

Som sagt, jag hinner inte riktigt med. Jag med min något nervösa och pessimistiska personlighet blir ju lite orolig. Kan fortfarande känna mig instängd och kvävd ibland. Men jag försöker så gott det går. Och jag tycker det går rätt bra. Inte freakat ur totalt än. 

 

Ikväll ska lägenheten firas med lite god thaimat. 

Till veckan blir det en del jobb. Midsommarafton kommer firas på Tidö-Lindö. Sen jobb hela helgen. 

Veckan efter det är det äntligen Bråvalla festivalen! Längtar så jag nästan spricker! 

 

Livet är rätt bra hörni. 

Men hallå där! Mycket har hänt sen sist, händer så mycket att det känns som att jag knappt har tid att sitta still.

 

Man kan väl säga att jag och Sasse blivit sambos på riktigt nu. Hon har flyttat in i princip alla sina saker och vi har fått i ordning rätt bra i vår lilla mysiga etta. Än så länge trivs vi bra här. Vi har allt vi kan tänkas behöva med bara några minuters gångavstånd. Sim, gym, thaiwok, kebab, café, till och med hennes jäkla chips som hon jämt tjatar om som i princip inte går att få tag i någonstans, men av någon konstig anledning så finns de bara 3 minuters promenad härifrån.

 

Helgen har varit sjukt jävla bra!

I fredags tog vi först en liten roadtrip ut i bushen för att köpa en cykel. Läskigt med skumma hillbillys där ute. Men oskadda kom vi i alla fall hem. Fick till en tur till IKEA för att handla lite saker till vårt hem. Sen kom Beatrix hit och vi drog en runda på marknaden. Efter det hämtade vi upp Twiggie och Mikky och åkte upp till Djäkneberget där vi hade grillmys och chill med en massa härliga människor! Vid 12 snåret blev det allt för kallt, så då gav vi upp och åkte hem igen.

I lördags blev det Eskilstuna! Behöver jag nämna att vi var klantiga nog att glöma P!nk biljetterna hemma, så vi fick hoppa av tåget i Kvicksund och åka hem igen? Haha, ja tydligen behövde jag nämna det.

I alla fall, sen blev det en massa alkohol och trevligt häng med sköna människor. Lollipop-festen på kvällen hade kunnat få vart lite roligare, men allt kan ju inte vara perfekt.

Söndagen blev i alla fall totally awesome! Jag och älsklingen åkte till Stockholm där vi mötte upp Jessica. Gick en vända på stan. Mötte sen upp Beatrix, Kim, Denice, Malin och Kajsa. Käkade massa gott på Jensens. För att sedan bege oss till Globen. Vi var taggade till tusen över konserten! Hade otroligt höga förväntningar. Och alla de förväntningarna besannades! Riktigt bra show bjöd hon på. Kunde inte blivit bättre. Det var med stort lyckorus i kroppen som man sedan kröp ner under täcket på "hotell hornsgatan", och sov riktigt gott!

På måndagen träffade jag en efterlängtad vän. Emma, som jag inte träffat sen november. Så det var trevligt.

 

Nu är jag dock rätt slut efter allt flängande hit och dit!

Älskling har åkt till Eskilstuna för middag hos sin kusin. Jag sitter hemma och njuter lite av ensamheten. Det är faktiskt himla gött. Att bara få vara efter en sån här speedad helg.

Helgen som kommer blir fartfylld den med, så det är bara att ladda batterierna ordentligt!

 

Peace out.

 

Då var det en vecka sen jag flyttade då! Har varit fullt upp sen dess, så har inte hunnit skriva något här.

Jobbade dagen efter valborg, så fest var det inte att tala om. Var dessutom så trött efter allt packande, lyftande och städande att jag inte orkade.
I torsdags mötte jag och älskling upp Mikaela vid hamnen. Tog en chai latte och njöt av solskenet och sällskapet.

På fredagen så åkte jag och Sandra till Pizza hut och köpte med oss familjepizza, sen raka vägen hem till Chokko där vi hade dubbeldejt med henne och hennes tjej. Åt gott och såg en jättebra skräckis!

I lördags blev det mysig lunch i gräset på stan, köpte med oss mat från Grekiska kollgrillen. Så jäkla gott! På kvällen mötte vi upp Yeimy på bussen och åkte hem till Jocke för lite drickande och umgänge. Chokko, Sandra, Sandra O, Suzze och Mickis kom också dit. Så vi blev ett trevligt gäng. Dock när klockan började närma sig midnatt så var jag och Sandra sjukt trötta, febern och förkylningen tog över. Så hem och lägga sig var enda alternativet. Utgång fick vänta till en annan helg.
Annars har det blivit en massa serietittande, hämtmat och vilande senaste dagarna.
Mår väldigt bra i själen!

Jag och Sandra kommer få det bra i vår nya lägenhet, den är riktigt mysig. Jag tycker om vårt liv tillsammans och längtar tills det kan börja på riktigt! Nu är det dock inte lång tid kvar. Och fram till dess händer det ju massa roligt! 
Nästa fredag är det äntligen dags för festen på Bistorp. Tror det kommer bli sjukt mycket folk där.
Helgen efter peppar vi för Spring pride och Pink. Och efter det är det west pride i Göteborg. Kommer hända en massa kul. Efter west pride flyttar Sandra in officiellt! Längtar verkligen satan. Sommaren med henne kommer bli underbar.

För en gångs skull är jag så lugn, glad och lycklig över att vara i ett förhållande. Det är så rätt.   

Usch, hade bara en dålig dag igår, därav mitt lite negativa inlägg. 
Känns bra nu. 

En väldigt viktig sak hände idag. Jag kan säga att en person sa upp sig från sitt arbete. Tänker inte säga om det gäller mig själv, Sandra, eller kanske någon annan.  Mina närmsta vänner vet. 
I alla fall så kommer denna händelse ändra på en hel del saker. Och jag vet att framtiden ser väligt ljus ut! Känner i hela min kropp och själ att detta är början på något nytt. En ny era. Ett enkare liv. Fullt av kärlek och lycka. 

Om ca 40 dagar så händer nästa stora sak, och det är fantastiskt. Jag hade inte kunnat vara lyckligare över detta. 
Känns som att jag kommer vara exakt där jag vill vara i mitt liv just då. Vara nöjd just för den stunden. Sen kommer livet såklart ta en miljon andra vändningar under hela livet. Men just den vändningen kommer göra mig glad och lugn  just då. 

 

Om några timmar sitter jag och Sandra på tåget upp till Västerås. Ska bli mysigt att visa henne min stad. 

Vissa människor liksom etsar sig fast i hjärtat, vare sig man vill det eller inte. Det kan väl inte vara något fel i det?
Det är trist att titlar ska göra att man inte kan ha en relation till den personen. Samt att personer runt omkring ska få styra.
Det känns konstigt när man levt ett sammansvetsat liv med personen, delat allt, för att sen bara bryta helt. Eller detta är ju inget plötsligt egentligen. Men det känns lite som det. Som att vi båda står där vid kanten och bara väntar på vem av oss som kommer vara den som ger den där sista knuffen, som får den ena av oss att tippa och falla över.

Jag vet att människor kommer och går. Jag måste lära mig det där med att "gå". Att det är tvunget att vara så, varför det nu måste det, egentligen.. Det vet jag inte.

Det är som med en person, som jag delat en kärleksrelation med, jag skulle lätt kunna ligga och gosa med henne och se film utan att det skulle betyda något alls. Det är bara ömhet två vänner emellan.
Men tydligen går vissa saker bara inte. Det vore som att gå över någon slags gräns. Jaså?
Jag tycker att människor ska sluta göra allt så komplicerat, varför kan det inte bara få vara enkelt?

 

Jag vill leva mitt liv fritt, självständigt och ledigt. Frihet under ansvar, som man brukar säga.

 

Blir det för mycket måsten så kvävs jag.