honochhennes

Idag var det sista dagen på min introduktion, lite trist. Hoppas jag får komma in och jobba en del framöver!

Sitter och tänker och känner. Vet inte vad det är egentligen.
Hade en konstig dröm i natt, som fick mig att känna mig jättekonstig idag. Har sagt det förut och säger det igen, hatar hur jag blir så påverkad av mina drömmar.

Ja, ja.. Imorgon blir det gayfest i Örebro. Ser fram emot det som fan. Hoppas jag lyckas ta mig till krogen bara. Haha.

Vill ha sommar nu..

..Och vad är det jag vill säga med den här låten?
Det finns en underliggande mening, som jag vet, kanske en person till.
Jag använder mig fortfarande av låten, trots att det var i juli 2010 den kom upp först.
Ingen vet.
It's for me to know and for you to find out. Good luck.



Kryptiska Frida i farten.

Annars då?
Jag jobbar och står i. Älskar mitt jobb! Dagarna går sjukt jäkla snabbt! Jag trodde aldrig att två veckor skulle gå såhär fort, men snart är de över. Då är det bara att längta till juni då jag ska jobba 6 veckor! Underbart.
Imorgon ska vi ha lite grillning på jobbet. Kommer bli mysigt. Sitta ute i solen och chilla vid grillen med alla målare.
Efter jobbet ska jag leta rosa fluga! Vit eller svart skjorta och rosa fluga blir lördagens outfit då det är gayfest i Örebro! Kommer bli grymt. Var galet längesen jag festade med Chokko också, så ska bli extra kul. Trist bara att Betty inte kunde följa med. Saknar mitt ribbon-b gäng!

Snart så ger jag mig ut på resande fot. Vingåker, Stockholm, Göteborg och Sundsvall ska besökas i april. Kommer bli en himla rolig månad! Träffa mycket gamla, saknade vänner.

Nej nu ska målartjejen återgå till att måla om en tv-bänk.

Livet! Kan inte bli så mycket bättre.

Sitter i Evelinas stuga i Sälen och bara njuter av att vara ifrån stan ett tag.
Kanske lyckas få lite energi av fjäll-luften.
Har varit så sjukt trött i veckan. Somnat framför tv:n flera gånger av utmattning. Alltså det är inte så himla tungt på jobbet. Men det är en del nytt att lära sig och att bära nästan 1 ton vissa dagar är väl ganska jobbigt faktiskt.
Fan! Har så äcklig jävla ont i magen.. Ibland är det inte lätt att vara tjej. Kan knappt koncentrera mig på det jag skriver.
Snart blir det i alla fall att gå en foto-promenad. Kanske det släpper lite.
Ikväll så ska vi testa Sälens uteliv. Inte allt för höga förhoppningar. Men visst hoppas jag att det blir kul i alla fall.
Fan vad det känns som att det är helt stopp i huvudet. Inga djupare tankar. Ingenting.

Hörs igen när jag är hemma i Västerås!

Jag tror att mitt sambo-förhållande har blivit något slags handikapp för mig, eller någon slags undanflykt.
Alltså inte för att jag klagar på min sambo eller så. Tycker om henne jättemycket och vill dela min vardag med henne.
Men på något sätt så har jag blivit så bekäm i det att jag nästan tappat mig själv. Ibland känns det som att jag sitter ihop med henne.
Min saknad efter Sundsvall är så otroligt stor just nu, mycket beror nog på oberoendet som jag kände där. Där var jag mig själv, jag hade bara mig själv att luta mig mot. Då blev det att jag var mycket mer social än vad jag är nu. Jag behövde vänner så jag umgicks mycket med dem jag hade och letade gärna fler vänner också. Jag hade mycket vänner i Sundsvall.
Här känns det som att det är väldigt få vänner som jag verkligen kan säga allt till. De som jag verkligen ser som vänner och inte bara party-polare. Om jag har fest är det mycket folk som kommer. Men av de är det inte många som jag skulle kunna sätta mig ner med och berätta mitt livshistoria eller bara kunna mysa ner bredvid i soffan och se en film med i tystnad.
Jag saknar det riktigt mycket. Jag inser ju att det på något sätt är mitt eget fel. Om jag vill ha så, ja då måste jag kämpa för det också. Men jag har på nått sätt bara gett upp. Jag bara Är. Och det är riktigt jävla tråkigt.
Jag vill ha tillbaka mitt liv så som det var förut, när jag inte var såhär "handikappad".
Jag tycker om att umgås med människor.
Varför har jag satt mig i den här sitsen? Ibland kan jag till och med planera saker, men sen bara av rent bekvämliga själ så stannar jag hemma i stället och hittar på någon undanflykt.
Alltså det här är verligen inte jag. Det känns riktigt tråkigt!
Jag vill vara spontan igen!
Men sen är det så jobbigt också för jag vill inte bara ta hem kompisar hur som, för min sambo är ju oftast hemma på kvällarna och ibland vill man ju umgås med sina kompisar ensam. Men jag kan inte direkt bara be henne att vara någonannanstans.
Jag måste lösa det här på något sätt. För jag har verkligen tappat en så jäkla stor del av mig själv.

Varför är det nödvändigt att vakna kl halv 10 på en söndag? Ja, jag har då ingen aning.
Men det är väl skönt att komma upp i tid ändå. Hinna göra allt det där som man borde hunnit under veckan.

Läste nyss ett blogginlägg som handlade om dagens teknik. Det är rätt skrämmande faktiskt. Det där med hur utdöd spontaniteten är. Om jag skulle komma 10 minuter försent till ett möte med någon så skulle den personen bli sur och fråga varför jag inte ringt eller sms:at om att jag skulle bli sen. Jag får lite ont i magen av tanken på det faktiskt. Hur kontaktbara vi måste vara hela tiden.
Vi har pratat massor om det på jobbpunkt väst faktiskt. Hur unga människor mår mycket sämre nu för tiden, man sover sämre för man har alltid mobilen bredvid sig i sängen. Plingar mobilen till så kikar man snabbt vem det var som sms:ade. Det värsta är att människor blivit så inskränkta i sms. Även om det är något viktigt eller allvarligt folk vill, så sms:ar de! Vilket gör att man alltid känner att man måste kolla sms:en, även fast kl är 1 på natten. För tänk om personen mår jättedåligt. Förr hade man ringt om det var viktigt. Nu kan sms:en vara viktiga också.
Tänk om jag skulle våga stänga av min mobil när jag går och lägger mig, och inte starta den förrän jag kliver upp. Eller till och med stänga av den så fort jag kommit hem från jobb. Men nu är inte fritiden fritid längre. Du ska ständigt kunna nås.
Kommer ni ihåg när man satt vid köksbordet och åt med familjen och hemtelefonen ringde? En person gick och svarade. "Vi sitter och äter just nu, hon/han ringer upp dig senare." Sen var det inte mer med det.
Hur många i familjen sitter vid matbordet utan sin mobil nu? Du tar en tugga, pillar lite på mobilen, tar en tugga till, gör en uppdatering på facebook, tar några tuggor och går sen från bordet.
Sitter hela familjen kvar efteråt och pratar lite? Nej, vanligtvis inte.
Tycker att dagens samhälle har blivit ganska sorgligt. Dock så tror jag att vi tillslut kommer nå en topp. En topp då tekniken i princip tagit över våra liv helt och hållet. Först då kommer folk inse att det behövs en förändring.
Jag säger inte att jag är bättre än någon annan. Jag kan inte koncentrera mig på en föreläsning, måste kika på mobilen då och då. Jag uppdaterar om vad jag tränat, om jag gjort nått kul, lägger upp nya bilder på mig själv.
Är det någon mer som mig som känner sig rätt dum om de skrivit en status som ingen gillar eller kommenterar?
I och med all teknik och kommunikation så kräver man nästan att man ska bli uppmärksammad hela tiden.
Det går att säga nästan hur mycket som helst om det här, men ska avrunda detta nu. Annars skulle jag kunna skriva hela dagen.

Kände bara för att gråta, jag vet inte varför. Men jag ville bara ha ur mig lite känslor.
Det bästa sättet var att kika på en video som jag gjort för ett tag sen.
Cold play - Fix you
Det fungerade i alla fall.
Jag tror, eller jag vet, att jag har väldigt många obearbetade känslor. Såna som jag inte riktigt vet hur jag ska få upp på ytan och kunna skrapa bort.
Jag antar att vissa saker kommer finnas där för alltid. Vissa ärr kommer aldrig blekna. Må så vara då.
Jag får fortsätta leva mitt liv ändå. Med tanken på att ödet har makten. Det som händer härnäst styr jag inte över.



Life is the most spectacular show on earth.

Jacob; Come with me?
Marlena; What?
Jacob; You think there's nothing out there for you. But it is. You just can't see it.
There's a better kind of life ment for you whether that life is with me or not. Whether you love me or not. It dosen't matter. But It must be now.

JUMP!

Fan vad jag kämpat med träningen denna vecka! Än så länge har jag gymmat 2 gånger, kört cirkelträning 1 gång, simmat 1 gång, promenerat i genomsnitt 1 timme om dagen, cyklat 8 km om dagen.
Konstigt att jag känner mig rätt död nu! Men imorgon blir det gymmet igen, men tror jag ska vila på lördag och söndag. Kommer nog ändå inte hinna träna då.
Imorgon blir det myskväll. På lördag ska jag, Lisa, Malin och Evelina träffas och planera sälen-resan. Sen på söndag hoppas jag på en tripp till Björnön med Chokko och grilla lite i solskenet.

Imorgon är det sista dagen på jobbpunkt väst också. Slippa föreläsningar, dock har de varit ganska roliga faktiskt. Och jag har träffat sköna människor.
Men ska bli skönt att få jobba lite igen.

Nu ska jag fixa kvällens middag innan Lisa kommer hem.

Det känns som att nu när jag väl börjat träna ordentligt, ja då kan jag knappt sitta still. Då känner jag mig nästan skyldig om jag vilar en stund på soffan. Måste försöka tänka bort de tankarna och känna mig duktig för att jag tränat idag.

Imorgon blir det mysdag! Då är Lisa ledig hela dagen. Jag ska bara på föreäsning och cirkelträning imorgon. Så vi kommer ha hela eftermiddagen till att göra något mysigt!
Blir en riktig mysvecka faktiskt. Ingen fest eller utgång i helgen. Så vi ska bara rå om varandra. Jag ska rå om Lisa lite extra på fredag. Inte riktigt kommit på vad 6-månaders dagen ska innehålla än. Men det dyker nog upp nått.
Jag är förresten sjukt sugen på att åka utomlands! Skulle vara så mysigt om jag och Lisa bara kunde åka någonstans och bara vara. Gå längst stranden i solnedgången. Dricka goda drinkar. Njuta av hotellfrukost. Åh! Definitivt nått som blir av i höst!

Resten av mars känns riktigt bra faktiskt! Jag ska jobba heltid på Caparol två sista veckorna i mars.
Nästa helg så ska jag, Lisa, Malin och Evelina åka till sälen! Gå på afterski, mysa i backarna, fota massor!
Har velat åka till Sälen, eller fjällen överhuvudtaget, sjukt länge nu. Så äntligen blir det av!
Helgen efter det så är det fest hos Michelle i Örebro! Gå på gaycluben club Heaven och dansa loss i en stad jag aldrig festat i förut. Ska bli sjukt roligt.
Så jag tror mars kommer flyga iväg, som alla andra månader.

Idag har det varit en rätt seg dag. Sovit rätt mycket. Jag har inte varit speciellt bakis, men Lisa däremot. Söte.

Jag har insett att jag verkligen måste bättra mig. Alltså ibland så skriver jag lite skumma saker här i bloggen, grejer som ingen annan ska förstå, förutom jag själv. Oftast är det inte ens något allvarligt. Och jag har insett att folk missförstår helt! De tror att det handlar om helt andra saker än vad de egentligen gör.
Så för att slippa missförstånd så ska jag skriva lite mer så folk förstår hädan efter. Det känns ju dumt att folk ska tro saker som inte ens är sanna. Så ja, bättra mig lite.

Denna vecka som kommer känns rätt soft. Lite föreläsningar på förmiddagarna och så.
På fredag är det en stor dag! Då firar jag och Lisa 6 månader tillsammans! Trots brist på pengar, ska jag försöka få till en bra dag då. Nått mysigt och romantiskt. Det är hon värd.

Jag har kanske inte skrivit så mycket om Lisa här. Men det betyder inte att hon inte har en stor plats i mitt liv! Hon är den viktigaste människan i mitt liv efter min familj. Hon är den som alltid står vid min sida, hon ger mig kärlek och gör mig så himla glad!
Jag gjorde en del misstag igår, som jag verkligen hoppas att jag ska kunna gottgöra. För utan min fina flickvän vore jag inte lika lycklig som jag är nu. Älskar min fina.

Idag fick jag också ta ett foto på henne! Så svårt när hon är så skygg för kameran. Men jag ska allt lyckas fånga henne fler gånger.

Finaste!

Haha. Gilla att så många blev nyfikna av rubriken i förra inlägget. Och så var det inte ens nått speciellt. Bara ironi över hela skiten eftersom några för mycket igår la sig i vad jag skriver på bloggen.
Men nu släpper jag det och går vidare. Jag är ingen sur person. Och jag hade faktiskt galet roligt igår.

Vi var hemma hos Jennie och kikade på melodifestivalen. Mycket trevligt folk där. Jag och Lisa var inte hemma förrän efter kl 4 imorse. Tyder på en lyckad fest!

Idag mår jag faktiskt prima, trots att jag fick i mig en hel del igår.
Lisa verkar må lite sämre, hon ligger här bredvid och snarkar sött. När jag lyckas få liv i henne så blir det nog en promenad i solskinet! Bäst att ta vara på sista lediga dagen innan fullspäckad vecka.
Denna vecka jobbar Lisa 6 dagar.. Vilket är skittråkigt! Men vi har ju i alla fall kvällarna att mysa på!

Nu ska jag försöka väcka plutten!

Idag har jag:
Ätit.
Druckit alkohol.
Skrattat lite.
Kommit hem.
Ätit räkmacka.
Och nu ska jag sova.

God natt fina flatvänner!

Vad tusan gör jag uppe när jag borde vara nere? Nerbäddad i min säng alltså.
Fick sånt tankerus så jag kände bara att sängen var helt fel plats att vara på.
Har dum ångest för att jag aldrig kan bestämma mig. Men nu har jag sagt en sak, så nu får jag stå fast vid den.
Morgondagen blir nog bra ändå. Kvällen ser jag fram emot i alla fall. Det ska bli kul.

Jag funderar över en grej, och det är att jag ska låta tiden ha sin gång. Ska inte fundera så mycket, förutom på detta. Sen ska jag försöka bestämma mig för att sluta tänka och bara vara. Inget är fel i det. Alla pusselbitar kommer falla på plats så småningom. Det som är menat att ske, det kommer ske.
Det blir bra tillslut. Jag kan inte tvinga fram något. Ödet har sina vägar och ibland möts de.

Neej, nu ska jag inte babbla mer. Ska lägga mig i sängen igen och försöka sova.
Imorgon ska jag njuta av mörker, då rullgardiner inskaffats idag!

Just wanna love you one more day.

Idag på jobbpunkt väst så var det Retorik och argumentation. Jag var lite fundersam innan vad det kunde tänkas vara. Om det bara skulle vara föreläsning eller praktiskt. Det visade sig att det bara var praktiskt! Jag blev lite nervös först. Men det släppte rätt snabbt ändå! Vi fick gå runt i rummet och säga hej till alla, först glatt och trevligt. Sen argt! Vi fick dela in oss i grupper. Först så körde vi en intervju-situation. En person skulle agera arbetsgivare och en intervjuare. Så en som var observatör, som sen skulle berätta för hela gruppen hur den personen uppfattade de två personerna. Jag var observatör. Sen så skulle vi låtsas sälja en produkt till gruppen. Det var jätteroligt faktiskt. Blev lite teater av det hela. Gjorde en massa annat kul också. Ska inte tråka ut er med detaljer. Känns i alla fall jättebra nu efteråt. För jag ville inte göra det där först, kände bara för att dra därifrån, för man skulle vara i en sån utsatt situation. Men jag tog ett djupt andetag, sen körde jag bara och det blev ju hur bra som helst.

Nu har jag nyss ätit årets första och sista semla. Har tänkt att jag vill äta en flera veckor. Men ville ha vanilj och ville ju bara köpa en. Idag hade de vaniljsemlor i en-pack på ICA. Så då blev det en. Gott var det.

Imorgon så blir det IKEA hela dagen. Blir väl lite information och så vidare. Antagligen om hygien, miljö och sådär. Men kommer bli trevligt förhoppningsvis.
Imorgon är det också fredag! Äntligen! Skönt.

Denna vecka har jag bestämt att jag måste skärpa till mig lite! Motionera mera och äta mindre onyttigt.
Idag var jag på en föreläsning om kost och sömn. Dock redan varit på den förut, men alltid bra med repition. Även fast jag blev lite seg och trött mot slutet.
Jag har i alla fall bestämt mig för att börja räkna kalorier igen. Det är drygt som fan, jag vet. Men det är bra, för då ser jag upp med vad jag stoppar i mig. Kikar jag på en chokladkaka och ser att den innehåller 550 kcal/100g så tänker jag efter både en och två gånger innan jag köper en. Så det är positivt.

Idag har jag även varit på Caparol och fått mitt anställningsavtal. Jag börjar bli riktigt pepp inför att börja jobba där. De som jobbar där känns väldigt chill och trevliga. Tror det kommer bli superbra!
Tog en 45 minuters promenad hem efteråt. Blåste som tusan och var rätt kallt.. Men eftersom jag inte varit på gymmet idag så kände jag att någon slags motion måste jag ju få.

Galet att det redan är onsdag idag, veckorna går så jäkla snabbt! Men längtar efter helg, så denna vecka får gärna gå snabbt. Ju snabbare veckorna går desto fortare blir det vår.

Nu ska jag väl röja lite i köket. Sen blir det iväg och fixa lite grejer till kvällens middag. Ska laga en maträtt jag aldrig gjort förr. Får väl se hur det går!

"Sakta jag faller, som löven till marken. Jag har förlorat dig.
Allt som jag lämnar, blir bara minnen. Jag är påväg igen. Påväg från dig.
Jag ville stanna. Ville ha det som vi sakna. Men nu, kan jag aldrig gå tillbaka."

Abalone Dots - På väg
Finaste låten just nu.

Alltså jag har världens klump i magen. Och ett tryck över bröstet.
Vet inte ens varför.
Jag bara känner mig så himla fel.
Som att jag är på helt fel plats.
Känns inte alls som att jag lever MITT liv.
Det är som att jag lever någon annans liv.
Som att jag inte passar in i hur jag lever.
Som att det finns en annan tid och plats för mig.
Ett annat sätt för mig att leva.
Men hur i helsike kommer man på vad som är rätt eller fel? Ska jag bara gå med den här klumpen i magen och hoppas på att den försvinner av sig själv?
Eller kommer jag känna hur det lättar när jag tagit mig till rätt ställe?
Finns det inga genvägar för detta?
Jag vill inte behöva känna såhär nå mer.

Vissa känslor och tankar får man inte ha. Det är som att man ska ha ett blixtlås över munnen när det plötsligt håller på att rinna över. Men jag tänker inte hålla tyst. Jag tänker inte hålla igen. Hålla tillbaka och bara stänga min mun.
Idag tänker jag tillåta mina känslor att få komma fram. Visst, jag har försökt hålla mig lite sysselsatt med träning och sådär. Men i bakhuvudet så vet jag ändå vad det är för dag. 5:e mars.
Dagen då det skulle ha varit 1 år och 6 månader. Förra året hade jag det helt underbart denna dag. Jag mådde riktigt bra och kände att jag verkligen var på rätt ställe i livet. Igår, den 4:e mars så skulle vi ha firat 1 år som förlovade.
Tänk hur livet kan förändras på ett år. Vad man trodde var framtiden då. Hur man såg på sitt liv och om man fantiserade om hur det skulle se ut ett år senare, så hade man aldrig trott att det skulle sett ut såhär. Det är rätt sjukt.
Jag kan inte säga om jag mår bättre eller sämre nu än då. Det beror väl helt på hur man ser på saker och ting.
Jag tror att mitt liv ständigt kommer förändas. Den 5:e mars 2013 kommer nog se väldigt annorlunda ut mot idag, men det är inget som att jag ens vågar gissa hur det kommer se ut. För jag har lärt mig att vad som helst kan hända.
Vissa människor säger att man slutar älska människor efter ett tag. När det tar slut så tar kärleken också slut. Men så känner inte jag. För vissa människor kommer jag alltid känna kärlek, även fast relationen ändrats. Mitt hjärta kan inte bara kasta ut människor.

Du kommer alltid ha en enormt stor plats i mitt hjärta.

Det är inte meningen att jag ska deppa ner mig idag. Tvärt om. Jag är glad för den tiden vi fick. Glad för de stunder som du lät mig finnas hos dig. Glad att jag fick vara din för en stund. Att jag fick bära med mig dig vart jag än gick. Att jag fick vara ditt första längsta förhållande. Den första är alltid speciell. Och du kommer alltid vara speciell för mig.
Om jag kunde göra om vissa val så skulle jag göra det. "Gör fel, gör rätt" som jag brukade säga i somras när vi jobbade på Dao.

Men nu står vi där vi står. Kanske korsas våra vägar en dag igen. Kanske finner vi en egen väg att gå.
Hur som helst så tänker jag inte glömma dig.

Glott på Big brother. Hannah W blev kvar. Yes!

Nu är det snart dags att sova. Imorgon är det back on track som gäller. Då måste jag kliva upp tidigt igen! Fast dessa två veckor kommer vara sköna bara. Halva dagar och bara massa chill. Så jag ska fokusera på träning, eftersom jag ändå kommer ha tid med det så.

Känns som att det kommer bli en bra vecka. Längtar dock redan till helg.. Åka till Sthlm på lördag och träffa en saknad Emma! Sen se finalen av melodifestivalen med Chokko och Betty. Kommer bli grymt.

Nej, sova nu! Slänger upp några hemska bilder från festen i torsdags som jag visst blivit taggad i..

Ikväll har jag myst lite för mig själv. Kikat på melodifestivalen. Som för övrigt var trist som fan. Trodde aldrig jag skulle säga det, men det tyckte jag.
Efter det fick jag för mig att gå och köpa lite choklad och julmust. Så tittade jag på filmen som gick på 11:an. Den tog precis slut. Nu sitter jag här ledsen och frustrerad! Jävla skitfilm! Eller egentligen var den bra. Men den var så frustrerande. Den slutade inte alls så som jag hoppats, fast samtidigt så slutade den precis så som jag ville. För jag tycker om att bli överaskad och få ett helt otippat slut. Oftast slutar ju filmer lyckligt och man har redan efter 5 minuter in i filmen listat ut hur den kommer sluta. Men inte denna. Rekommenderar den. The life of David Gale. Om ni gillar kriminaldrama så.

Jag ska väl gå och lägga mig strax kanske. Inte så sugen på att sova egentligen. Har en massa tankar som vanligt. Som blir värre när man lägger sig och det blir alldeles tyst. Men ska försöka!

God natt!

Snart så åker en väldigt fin människa iväg till andra sidan jorden och stannar där bort, ja Gud vet hur länge. Kan dröja innan hon kommer tillbaka till Sverige igen.
Det är när människor plötsligt försvinner som man inser att man skulle ha vårdat den tiden som man kunde ha med dem. Jag menar hon kommer inte försvinna för alltid. Men hur ofta kan man hälsa på en människa som kommer bo i Australien?
Jag minns fortfarande hur vi träffades. Först så tyckte jag inte ens om henne. Jag tyckte att hon var en dryg tjej bara som försökte flörta med min flickvän som jag hade då. Ett år senare så skrev hon till mig över internet och vi bestämde oss för att gå på RFSL cafét i Sundsvall tillsammans. Det var någon skum människa där på cafét som spelade gitarr och sjöng. Minns att I'm yours spelades.
Efter den kvällen så sågs vi jätteofta! Vi brukade ligga i hennes säng och glo på Linda Isaksson. Jag kom dit när det var ljust och sen så kikade man upp i taket där hon hade en klocka så blev man alltid så besviken när man insåg att sista bussen snart skulle gå.
Vi hade jäkligt många roliga stunder tillsammans. Vissa gånger minns man klarare än andra. Som när vi var ute och gick med Sixten (en jättestor schäfer). Då tyckte du att det var ytters roande att kasta snöbollar framför honom så att han sprang och jag höll på att flyga omkull gång på gång! Eller gången då jag var hundvakt till Ronja och hon spydde massa gånger i bilen så vi fick stanna och hålla ut henne genom dörren.
Vi brukade kolla på skräckfilmer och bli livrädda.
Vi har gråtit, skrattat och varit arga tillsammans. Vi har grillat, firat nyår, sjungit, dansat och kysst varandra.
Du tog emot mig när jag svimmade inne på Subway.
Du är en sån människa som jag alltid vill ha i mitt liv.
Vi har haft våra motgångar. Gånger då vår vänskap svikit oss. Då jag svikit dig. Men det känns som att vi är såna som alltid finner tillbaka till varandra.
Jag skulle gå genom eld för dig om du behövde mig.
Att vi plötsligt träffades igen i somras när jag varit i Söderhamn, det kändes som ödet. Hade vi inte träffats då så hade vi kanske inte träffats något alls under Pride. Men jag är så glad för de stunderna som vi hade då.
Du ger mig en trygghet som jag inte kan få av någon annan.
Jag hoppas verkligen att du vet hur mycket du betyder för mig, även fast jag ibland är dålig på att visa det.
Det borde inte krävas att du ska flytta för att jag ska berätta det för dig.

Den här låten kommer alltid få mig att tänka på dig.



Bild från när vi var i din sommarstuga.



Någon fest, och fest-hunden Ronja var såklart med!



Alltid fingret i luften. Haha!



Jag, som inte vill vara med på bild, och söta Indra!



Pälsmöss-provande.





Vårt nyktra nyår! :D





Någon av alla våra hundratals film- och godiskvällar!



När vi bowlade! (När Renée var med, hahaha.)



Jag, när jag var knäpp som vanligt!



Eller kanske är du som är den knäppa? ;)



Kryssningen!! Som var hur rolig som helst.



Du sydde mina byxor, som dock sprack typ dagen efter! xD



Våra råttor, Inga och Gudrun



Glöm aldrig att jag älskar dig!


Och att det är tur att man blir snyggare för varje år som går. ;)

Drömde en äcklig dröm i natt. Att jag skulle träffa Emma, så hade hon börjat jobba på en gård mitt ute i ingenstans. Så simmade vi i en sjö där det var fiskodling. Och jag råkade fastna i ett snöre som drog mig neråt, men jag fick tag i stegen vid bryggan. Men foten min lossna! Jag tog mig upp på bryggan. Där säger Emma att hon inte klarar av detta och att hon måste leva vidare med sitt liv, lycklig. Så hon går. Och hon som äger gården säger att hon inte kan ha en skandal här, sen slänger hon 20 kr till mig som jag ska ta buss hem för..

Asså det var bara så äcklig dröm! Orkar inte berätta hela, men en tjej tog min fot, gröpte ur den och använde som sko också. Mysigt. Haha.

Skulle egentligen ha åkt till Vingåker i helgen. Men känner att jag har för mycket att fixa här hemma och för lite pengar för att ha råd att åka iväg. Så blir en lugn helg i ensamhetens tecken. Ska vara själv hela helgen. Men det blir ganska skönt faktiskt. Få fixa lite i lugn och ro samt reda ut lite tankar kanske.
Hoppas det kommer vara fint väder i alla fall. Då blir det nog några promenader!

Är sjukt seg idag efter utgången igår! Försöka vara festfri resten av mars? Kommer säkert inte gå. Sjukt hur mycket fest det har blivit. Jag skulle verkligen behöva sluta festa och börja träna mer. Få igång mig själv igen.
Om två veckor ska jag i alla fall jobba heltid två veckor, så då blir det ju lite bättre rutiner ett tag i alla fall. Längtar redan tills lönen kommer i slutet på april!

Nej, har inte så mycket vettigt att säga just nu faktiskt.

Fixa en god sallad sen? Yes please.

Haft en sjukt trevlig kväll med trevliga människor!
Dock blev den inte så trevlig när vi väl kom ut.. Det var en jävla massa människor på Pluto som bara knuffades och var allmänt dryga, så stämningen sjönk rejält!
Efter att ha väntat en timme framme vid scenen så kom tillslut Den Svenska björnstammen ut. Då var man taggad och hoppades att de skulle vara sjukt bra, i stället så var det riktigt kassa. Blev så himla besviken.
Efter ett tag drog vi till Burger corner och käkade i stället. Sen blev det en promenad hemåt.



Jag vill tro att dina ord handlar om mig. Men jag tvivlar. Jag kan i alla fall inte sluta tänka. Det gnager hål i mitt huvud. Och jag önskar att allt kunde vara bra. Att allt skulle vara precis som det skulle. Som vi trodde.